Sand Hill Road i Menlo Park, riskkapitalets högkvarter i Silicon Valley.
Silicon Valley är som bekant baserat på tre pelare. 1) Universiteten Stanford och Berkeley, 2) Riskkapitalet på Sand Hill Road och 3) alla programmerare och IT-entreprenörer i San Francisco och Silicon Valley.
Men riskkapitalet håller på att få växande konkurrens från stora pensionsfonder och andra utbölingar som vill få del av den guldgruva som Silicon Valley på relativt kort tid har blivit. Så dom har börjat investera i allt som rör sig och driver upp priserna till skyhöga värderingar. Till de traditionella riskkapitalisternas, däribland Marc Andressens, förtret.
Alla startupföretag med självaktning vet att det gäller att skapa en plattform med ett s.k. gränssnitt eller API för er som är litet finare och pratar engelska, med funktioner som andra startupföretag kan använda i den s.k. API-ekonomin. Det var så som Facebook och Twitter växte sig starka, och det är uppenbarligen vad Dropbox nu försöker göra. Man har redan ett gränssnitt, men som
Liz Gannes skriver på Recode så börjar man nu köpa upp småföretag i en hel radda för att bygga in mer avancerad funktionalitet i Dropbox än bara fildelning: As It Becomes an App Platform, Dropbox Gobbles Up More Than One App Startup Per Month
Den amerikanska politiken i Syrien har, för att citera USA:s utrikesminister John Kerry gått ut på att sätta press på Assad-regimen att komma till förhandlingsbordet. Pressen består i leveranser av små mängder vapen som ska hjälpa oppositionen hålla stånd mot regimens stridsvagnar och attackplan, utan att göra det möjligt för rebellerna att störta regimen. En diffus politik som ytterligare kompliceras av Obama-regeringens inte helt ologiska paranoia för att några av de amerikanska vapnen hamnar hos USA-fientliga rebellgrupper.
Så Assad sitter säkert och kriget fortsätter och kommer av alla tecken på att fortsätta i många år till.
Av alla USA:s 44 presidenter, från 1789 till idag så finns det ingen, någonsin, som har haft så svårt att fatta ett klart beslut som Barack Obama. En man för vilken den enklaste frågan omedelbart förvandlas till den mest komplicerade problemställning man kan tänka sig. En man som aldrig kan ha en klar ståndpunkt, utan som oavsett vad det handlar om måste stå med ett ben i vardera läger. Ett resultat av att Obama, innan han flyttade in i Vita Huset, inte har någon exekutiv erfarenhet.
Ingen fråga illustrerar president Obamas märkliga förmåga att trassla in sig i intrikata och överkomplicerade resonemang, som frågan om alla amerikaner ska ha rätt att gifta sig, eller homoäktenskap so det litet missvisande kallas på svenska.
Obamas insatser på det området är helt otrolig och skulle få medeltida filosofer som Thomas Aquinas eller Duns Scotus att skaka på huvudet i förtvivlan.
Jo Becker, en prisbelönt Amerikansk journalist på New York Times har skrivit en uppmärksammad bok om hur Obama hade hoppades kunna fortsätta med sina allt mer tilltrasslade förklaringar om att han personligen var emot men samtidigt som president inte direkt var emot homoäktenskap i USA, tills vicepresident Joe Biden och utbildningsminister Arne Duncan i upprinnelsen till det sista presidentvalet, den ene efter den andre, på direkta frågor helt enkelt svarade att “ja” de ansåg att även USA:s homosexuella skulle ha rätt att gifta sig. Något som slog ner som en bomb i Vita Huset och tvingade presidenten, med ryggen mot väggen att mot sin vilja, ta en klar ställning för homoäktenskap, utan minsta brasklapp.
Det är kanske inte så konstigt att Hollywood nu börjar uppmärksamma Silicon Valley och den framtidsteknologi som utvecklas här. Hollywood ligger ju faktiskt bara 50 minuter med flyg från varandra. Och den teknologi som utvecklas här i Silicon Valley används allt mer i Hollywood.
Nu kommer den 52:årige regissören och kinematografen Wally Pfister som har arbetat med den kände regissören Christopher Nolan, med en film som skulle ge den rätt tröttsamme futuristen Ray Kurzweil, nu på Google, våtdrömmar.
Filmen handlar om Dr Will Caster som spelas av Johnny Depp, en forskare på artificiell intelligens-området, som ingår i en grupp vetenskapsmän som försöker skapa en superdator som besitter mänskliga känslor och kollektiv intelligens, något som Will eller kanske vi ska kalla honom för Johnny Depp, kallar för “transcendence”.
Inom parentes så är den här premissen rena rappakaljan, någon sådan dator kommer inte att kunna framställas inom de närmaste hundra åren, ens av NSA.
New Yorks nye borgmästare Bill de Blasio är en demokrat vars hjärta klappar för de mindre bemedlade. Som de över en miljon lågavlönade New York-bor som tvingas jobba helt utan sjukledighet och som nu tack vare en ny lokal lag får rätt att ta ut fem dagars betalda sjukledighet.
I den svenska pressen målas New York ofta ut som svenskarnas favoritstad framför andra. En sjudande, sprudlande, spännande miljonstad där det är kul redan när man landar på Kennedy-flygplatsen och som många svenskar skull vilja flytta till om de bara kunde. I vissa tidningsartiklar får man intrycket att hela Stockholm skulle läggas öde om det bara var fritt att flytta till New York.
Men det är alltså inte alltid så idylliskt mångmiljonstaden som man kanske tror om man läser resebyråernas lockannonser.
Mobilen blir allt viktigare inom hälso- och sjukvården. Alla de olika instrument som vi använder för att kolla vår hälsa, från feber till puls till öron, ögon, flyttas flyttas nu steg för över till mobilen via Bluetooth. Resultatet blir att vi med den nya kroppselektroniken kan samla in en massa data om oss själva som kan skickas vidare från mobilen till sjukhussystem där de kan analyseras och ge oss insikter i hur vi mår.
Och vad som är på gång är givetvis att vi idag läser tidningen i mobilen. Det gör i varje fall jag varje morgon kl 04:30 när jag sitter vid frukostbordet med min gröt och min Samsung Galaxy 3 för att läsa DN, New York Times och San Francisco Chronicle.
Nu vet de flesta redan att den stora flugan i mobilen idag är bilder och videon. Och också att videon har betydligt större genomslagskraft än det tryckta ordet.
Den kinesiska militäre tänkaren Sun Zi, skrev att Om du känner dina fiender och känner dig själv, så kan du utkämpa 100 krig utan fara, om du inte känner dina fiender, men känner dig själv, så kommer du att vinna vartannat krig, men om du varken känner dina fiender eller dig själv, kommer du att förlora vartenda krig.Eller i original: 知彼知己，百戰不殆；不知彼而知己，一勝一負；不知彼，不知己，每戰必殆
Putins problem är att han har muckat gräl med två makter som är betydligt starkare än Ryssland, nämligen EU och USA. Och trots att president Obama vanligtvis är den försiktigaste av politiker så inser han när han står med ryggen mot väggen.
Och i fallet med Putins allt mer aggressiva uppträdande i Ukraina så inser både han och EU att om han inte agerar på ett klart och tydligt sätt så kommer staterna i Östeuropa som Polen, Ungern, Rumänien och de baltiska staterna, för att inte tala om resten av EU, att börja anpassa sin politik till Rysslands. Obama måste helt enkelt agera om han vill att USA ska behålla sitt inflytande i Europa. Och det räcker inte med att införa sanktioner mot oligarkerna närmast Putin.
Att en mobil består av en himla massa diskreta komponenter som inte är utbytbara vet minsta knatte. Men det är något som Google nu vill försöka ändra på med sitt Project Ara som syftar till att skapa ett hölje till vilket man sen kan lägga till allt från kameror till accelerometrar, Bluetooth och givetvis minne och andra komponenter som man vill.
Putins Ukrainska äventyr har redan fått den ryska ekonomin att backa rejält, och värre kan det bli om vår nye Napoleon inte självmant slutar med sina försök att destabilisera Ukraina och ockupera dess östra delar.
Den kinesiska webben är världens största med mängder med intressanta företag och trenden. Som söta kinesiska tjejer som sjunger karaoke på webben från sina små våningar till tusentals tittare som kan chatta med sina stjärnor i realtid. Kolla på YY.com för att se hur det fungerar.
Den här trenden är intressant även utanför Kina, som ett exempel på hur amatörer kan tjäna pengar på webben vid sidan av de etablerade kanalerna.
USA:s republikaner är vanligtvis ungefär lika humoristiska som Djingis Khan eller den spanska inkvisitionen, men det finns uppenbarligen undantag. Som den Ohio-politiker med det coola om
än något ovanliga namnet J.D Winteregg , som ställer upp i årets kongressval. Att han ställer upp mot John Boehner, republikanernas mäktige talman i representanthuset, och därför inte har en chans på miljarden att vinna, betyder inte att J.D Winteregg inte har i alla fall en liten smula humor.
Om man skulle mäta USA:s inflytande på Sverige så skulle amerikanske kändisdieter säkert platsa högt upp på listan. Dietsektionerna i de snabbt försvinnande bokhandlarna här i USA är minst lika omfattande som bibelsektionerna.
Det är intressant att spekulera över hur en mer självsäker och beslutsam amerikansk president som Harry Truman eller John Kennedy skulle agera i Ukraina-krisen.
Men allt fler amerikanska blickar riktas nu mot Obama i förhoppningen om att han inte återigen kommer att “leda bakifrån” och skylla på EU och gud vet vad för att inte behöva konfrontera Putin.
Oavsett av att de flesta amerikaner inte har minsta aning om var Ukraina är beläget eller ens vad det är, så är det farligt för Obama att framstå som alltför undfallande i ett valår.
Så att säga att Putin kommer “kommer att få betala” för sin offensiv i östra Ukraina och sen bara lägga till ytterliga en handfull namn till det fåtal ryssar som nu omfattas av presidentens sanktioner kommer knappast att hjälpa Obama polera sin skamfilade image som beslutsfattare.
Vad heter björnen? Nalle Puhtin?
