Politik

Gud ser dig på macken i San Joaquin

Det här är något som jag måste dokumentera för det hände mig långt ute på den väldiga San Joaquin-slätten på vägen ner till La Jolla.

Jag har träffat många amerikaner som har träffat Jesus. Det är svårt att undvika dom. De brukar ha dekaler på sina bilar med ord som “Riktiga män älskar Jesus”, “Jesus älskar mig” och “Jesus är min bäste vän”. Men aldrig någon – utom George Bush förståss – som verkligen har träffat Gud.

Men nu har det alltså hänt mig. Och eftersom jag inte tror att alltför många kommer att tro mig så måste jag bära vittnesmål.

Vi har bilat i flera i fyra timmar och vi är trötta och det är dags att tanka. Vi har hittat en mack ute på den väldiga slätten och kör långsamt in. Macken är proppfull med bilar. De står i långa köer. Dj-vlar!!!

Så vi sitter där i kön efter en massa SUVar och stadsjeepar som skall tanka flera hundra liter var. Och sedan skall de gå på toan och köpa cigaretter och köpa popcorn och Coca Cola och de lämnar bilen med motorn på kvar vid pumpen. Och de kliver, feta och röda in på macken med sina cowbojsstövlar och väldiga hattar.

Femton minuter senare, och tro mig, femton minuter är en lååång tid på en mack i hettan på San Joaquin-slätten, så är vi framme vid pumpen.

Jag stoppar in mitt kreditkort och skall börja pumpa och då händer det:

En röst, jag vet inte varifrån den kommer, men det verkar komma direkt från den klarblå himmlen, gallskriker rakt i ansitet på mig: GUUUUD SEEER DIG !!!!! skriker den. Djup, melodisk, kraftig. Det här är Gud, inget tvivel på saken.

Jag ser mig om, men jag ser ingen, bara en massa lönnfeta republikanska cowbojtyper som står och tuggar tobak och tankar. Men rösten fortsätter. “GUD ÄR GOD, GUD BEHÖVER DIN HJÄLP !!!!!.”

Jag är totalt konfunderad. Det är helt klart guds röst. Han låter som Alf Svensson fast utan den svenska brytningen. Den är djup och den ekar över hela San Juaquin-slätten.

Precis som Gud lät när jag var liten och gick i Uppsala Domkyrka. Fast nu pratar Gud engelska. Vilket ju inte är speciellt konstigt. Idag är det ju rätt klart att Gud är amerikan.

Gud pratar till mig, men inga andra verkar höra honom. Han pratar direkt till mig. Det kommer som en stor överraskning att det är en man som pratar. Jag har alltid trott att Gud var en kvinna. Min dotter har en musiklärare som har en dekal på sin bil som säger God is Coming and She is Pissed!, och jag har alltid tyckt att det var så nära sanningen som man kan komma.

Men nu är alltså Gud en man och han pratar direkt till mig i hettan ute på slätten.

Och så förstår jag. Herregud, om ni ursäktar vitsen, Man har kopplat en TV-apparat direkt till pumpen, och jag har fått en TV-evangelist på TV rakt i ansiktet!! Han står bara någon centimeter snett bakom mig och han vrålar, fullkomligt vrålar. Det här är inte Jesus, det här är Gud Fader själv, och står några centimeter från mig. Så nära Gud satt jag aldrig i Uppsala Domkyrka.

Jag är fast, jag måste fortsätta att tanka för sjutton, jag måste ha min sabla bensin, men det här blir den heligaste och dyraste bensin jag någonsin har köpt. Jag är helt fast. Om K.G. Hammar bara kom på den här iden så skulle Svenska Kyrkan inte längre ha några finansiella problem.

Gud inte bara ser mig han vill frälsa mig och göra en massa saker med mig om jag bara ger honom pengar. Pengar, Gud behöver mina pengar. Jag vet inte om mitt kreditkort nu går direkt till Gud och om han tar några procent på bensinen också.

Jag trodde att all Irakisk olja nu var vår och att jag och Gud inte behövde bekymra mig om pengar och bensinpriserna längre. Men Gud håller tydligen inte med om det. Eller också har han inte pratat med Rumsfeld än.

Efter en evighet under vilken jag får lära mig allt om Första Moseboken och att jag bör omskära mig och inte tillåta abort och att inte tillåta att man lär ut Darwins utvecklingslära så har jag äntligen min bensin. Jag är alldeles utpumpad om ni ursäktar vitsen.

Och nu kommer det verkligt hemska. Hela sabla macken är alldeles tom !!!! Alla vansinniga SUV-monster och stadsjeepar har helt enkelt tankat färdigt och stuckit för att terrorisera nästa mack, vad vet jag.

Jag vet inte om Gud har drivit dem på flykten, men tomt är det alltså. Bara jag och vår herre på den väldiga slätten. Men när jag stänger av pumpen så tystnar han plötsligt också.

En absolut tom bensinmack mitt ute på den väldiga San Joaquinslätten, under den väldiga blåa himlen.

En nästan Zen-buddistisk eller kanske Dadaistisk upplevelse. Gud finns men han hörs inte längre. Han laddar upp till nästa kund.

Jag måste komma ihåg att fråga K.G. Hammar om det här nästa gång jag träffar honom. Men jag tänker sjutton inte omskära mig.