Gud och Bosse Ringholm

Den 6:e juni 1932 hittade min morfar, Gabriel Jönsson, överarkivarie vid Uppsala Universitetsbibliotek, ett antikt arameiskt dokument i en gammal oöppnad koffert långt uppe på universitetsbibliotekets vind. Det fyndet skulle utlösa en av de bittraste teologiska schismerna i Sverige under 1900-talet.

Morfar, en liten kort tunn rödhårig man hade fötts i ett frireligiöst hem i Hofors i Gästrikland. Efter att som tonåring ha fått för mycket amalgam under ett tandläkarbesök genomgick han en svår religiös kris efter vilken han konverterade till Judendomen, sedan till Buddhismen, sen till Islam och efter en kort tid som Folkpartist slutligen tillbaks till Kristendomen.

Enligt morfar innehöll hans nyhittade manuskript – som härstammade från Döda Havet – det var fortfarande vått, den sensationella uppgiften om att Jesus egentligen inte alls hade hetat Jesus utan Jönsson och ursprungligen kommit från Hofors. Det stod i texten att alla som hette Jönsson var Guds folk och Hofors var helig mark. Morfar var guds son och alla måste tillbedja honom och ge honom 1000 kronor per år samt fribiljett på SJ. Så stod det i alla fall i texten.

Hur Jönsson hade kommit till Palestina och varför han hade bytt namn stod det inget om i manuskriptet men “det fanns väl för fan båtar” som morfar sade i en radiointervju som underligt nog hölls i Sven Jerrings Barnens Brevlåda.

Nyheten slog ner som en bomb i teologiska och kyrkliga kretsar. Morfar gav intervjuer i tidningar och radio och man såg hans nuna i de där korta SF filmerna som föregick spelfilmerna på den tiden.

Morfar gav snart ut sin nya text i svensk översättning som ett tillägg till bibeln. Morfars nya bibel, som sponsrades av Motormännens Riksförbund, bestod av Gamla Testamentet, Nya Testamentet och Jönssons Testamente, med en stor bild av morfar i en Rolls Royce på omslaget, lagom till det stora internationella ekumeniska mötet i Uppsala på hösten 1933 och Motormännens Riksförbunds stora jubileumsmöte i Stockholm senare samma år.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Ärkebiskop Erling Eidem avfärdade det hela som ett dåligt skämt. Religionshistoriker vid Uppsala Universitet lät meddela att även om morfars dokument verkade vara skrivet på arameiska så var delar skrivna med kulspetspenna på modern svenska, bl.a. texten “och Gabriel Jönsson från Hofors är Guds profet”. De påtalade också att en polaroidbild av morfar med underskiften “här är han, vår moderne messias” satt faststämplat på dokumentet med ett gem.

Trots detta sågs morfar som en ny frälsare av många i samhället och hans nya religion spreds snabbt och började snart konkurrera med Svenska Kyrkan.

Statsminister Per Albin Hansson, som var smygreligiös, påverkades starkt av Jönssontestamentet och Kung Gustaf V funderade ett tag på att själv byta namn till Jönsson “för att få folket bakom mig” som han sade. Dessutom ville han gärna också få fribiljett på S.J.

 

3 thoughts on “Gud och Bosse Ringholm”

  1. Tips: kan du inte göra en “mental resa” till Ryssland med fokus på teknik, mentalitet, it etc?

    Ungefär som
    http://www.edge.org/3rd_culture/dyson05/dyson05_index.html

    Är skillnaden västs biologism och Östs fysikalism?
    Fö ryssland har ny ubåt, har de provtestat teknik i “olyckorna”? Hur långt är de inom nanoteknik? Deras matte o fysik? Produceras det ngn “bättre” kultur än 1800-1930? Jag tror inte det ang det senare. Hur mkt samarbete med shanghaialliansen dvs kina mfl? Rymdprogrammet, kina-samarbete (Nasa ska ju köpa ryska skyttlar – som är bättre, varför?).

    Kan man alltså misstänka att rys-kina slår väst i teknik o grundläggande vetenskap? På sikt? Även om brutaliteten o psykologin är låg/mer evolutionärt betingad/kollektivistisk.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>