Bör USA stanna i Irak?
Man får akta sig för vad man önskar. George Bush ville bli kvitt Saddam Hussein och det visade sig att det hade varit mycket bättre om man, som F.N. ville, hade fortsatt att isolera honom.
Idag står det klart att USA
måste dra sig tillbaks från Irak, men återigen så måste vi akta oss för vad vi önskar. För det kan mycket väl hända att ett Irak helt utan USA t.o.m. kan bli blodigare och farligare än dagens Irak.
Nu är det givetvis inte en fråga om vad vi vill utan vad världens enda stormakt kommer att besluta. Och det står redan klart att USA i en eller annan form kommer att vara kvar i Irak under flera år och säkert flera decennier framöver.
Och jag tror själv att ett amerikanskt inflytande – främst ekonomiskt – behövs för att på sikt stabilisera läget i Irak och Mellanöstern. Dvs. vi kan som jag anse att det är hög tid för de amerikanska trupperna att dra sig tillbaks, utan att för den skull stödja en radikal muslimsk regim.
Ett väst-orienterad Irak skulle kunna hjälpa till att sprida någon form av demokrati i Mellanöstern. Ett radikalt Irak skulle kunna bli en katastrof inte bara för det irakiska folket.
Irak visar än en gång att världen inte alltid är enkel. och att enkla lösningar inte alltid är de bästa. Jag tror att det faktum att Storbritannien nu kommer att börja att dra sig tillbaks inom de närmaste månaderna visar att en amerikansk reträtt också kommer att starta snart.
Men det amerikanska ekonomiska inflytandet kommer alltså att behövas under en lång tid framöver. En fundamental Iran-Irakisk axel skulle inte vara något som någon som läser den här bloggen skulle tjäna på.
Tja, eller så låter man även människor med arabiska anletsdrag bestämma över sin egen framtid utan inblandning utifrån. Vi som är lite vitare verkar ju klara av det bra så varför i hela friden skulle inte de göra det? Är det något speciellt genetiskt särdrag de har därnere som gör att de inte skulle klara av att utveckla sina samhällen mot demokrati och upplysning som hänt överallt annars i världen?
Jag tycker att principen “har man tagit Fan i båten, får man ro honom iland” gäller för USA i Irak. USA har genom sitt handlande tagit på sig ett ansvar för Iraks framtid. Det måste man fixa på ett eller annat sätt innan man har lov att dra sig ur.
Instämmer med Anders ovan. Lite fantasilöst att tro att valet för Irak måste stå mellan religiöst fundamentalistiskt styre a lá Iran, eller Pax Americana och ett nyliberalt ekonomiskt system med brutal kapitalism och 100 % utländska ägare i deras oljeföretag (jo, det är så planerna ser ut för återuppbyggnaden!).
Faktum är att om Irak blir en fundamentalistisk-religiös diktatur så är det till stor del USA:s förtjänst, eftersom de “val” man hållit utan närvaro av utländska valobservatörer, resulterat i kraftig majoritet för shiamuslimska fundamentalister som vill införa sharia-lagar. Så länge USA stannar kvar, så kommer dessa krafter att stärkas, det är jag övertygad om. Jag ser endast en positiv sak med att USA stannar kvar och håller den nuvarande fundamentalist-regimen under armarna: Eftersom 60 – 70 % av irakierna vill att USA ska lämna deras land så snart som möjligt kommer detta förhoppningsvis att stärka de sekulära krafterna i motståndet mot ockupationen. Förhoppningsvis kommer den shiamuslimska fundamentalistregimen som snart tar säte i Baghdad att rasa ihop som ett korthus när deras amerikanska stödtrupper drar sig ur Irak.
Jag håller med Anders ypperliga svar i den här frågan, som andas lite väl mycket White mans burden.
Anders: “Tja, eller så låter man även människor med arabiska anletsdrag bestämma över sin egen framtid utan inblandning utifrån. Vi som är lite vitare verkar ju klara av det bra så varför i hela friden skulle inte de göra det? Är det något speciellt genetiskt särdrag de har därnere som gör att de inte skulle klara av att utveckla sina samhällen mot demokrati och upplysning som hänt överallt annars i världen?”
Menar Anders som Tyskland 1945-1949, Japan 1945-1952 och amerikanska sydstaterna 1867-1877?
Äh, let’s face it: Dagens Irak är varken unikt eller särskilt ovanligt. Med tanke på hur de två förstnämnda länderna utvecklat sig finns det mycket som talar för extern inblandning i “interna angelägenheter”.
Tycker du att USA skall bibehålla ett ”ekonomiskt inflytande” över Irak Lennart?
Det finns ett oövervinneligt hinder. Dagens Amerika saknar de ekonomiska maktmedlen det en gång hade.
Vad katten menar jag?
Jämför gärna med Amerika från andra världskriget. När allt kommer omkring har USA-beundrande svenskar till leda jämfört det USA ockuperade Irak med Tyskland eller Japan 1945. Bush sägs vara Roosevelt och Trummans like.
Tittar man närmare inser man att det finns en avgrundsdjup skillnad. På den tiden byggde Amerikas makt på fyra stadiga pelare, militär makt, ideologisk makt, finansiell- och industriell makt.
I klartext: de som erövrades av USA kunde egentligen skatta sig lyckliga. De var fångar hos gossen med guldbyxorna. På den tiden utgjorde landet ett gigantiskt ymnighetshorn av såväl investeringskapital som tillverkade varor. På den tiden var landet också den självklara fyrbåken för många av de runtom i världen som ville införa liberal demokrati.
Den militära makten var på sätt och vis den minst viktiga. När andra världskriget bröt ut hade Amerika bara en liten operettarmé och ett tämligen diminutivt flygvapen. Tack vare att landet stod för mellan fyrtio och femtio procent av världens industriproduktion kunde en gigantisk krigsmaskin praktiskt taget stampas fram ur marken. Dessutom understödde man både Storbrittaniens och Sovjetunionens krigsinsatser.
Om krigsmakten banade vägen så kan man samtidigt säga att den ekonomiska makten var den som besatte och konsoliderade USA:s maktsfär.
Av alla dessa pelare har sedan dess den ideologiska, finansiella och industriella makten sakta vittrat ner. Dagens USA är istället importör av såväl kapital som tillverkade varor.
Det finns inte så mycket Amerika har att erbjuda.
Jag vet. Upprörda nationalekonomer kommer förmodligen att börja tala om USA:s gigantiska BNP. Haken där är bara att de största tillväxter posterna i landets bruttonational- produktion är försäkringar, fastigheter och finansiella tjänster. Dagens Amerika kan inte försörja sig på sin egen ekonomiska verksamhet. Den är beroende av att omvärlden matar det med såväl råvaror, tillverkade varor och kapital. Utrikeshandeln går med gigantiska, växande, underskott.
Till och med landets stolthet, krigsmakten är allt mer beroende av import från Europa för att få utrustning, En stor del av ammunitionen som används i Irak importeras från Israel.
Däri kan mycket väl kärnan till debaclet i Irak ligga Lennart. Det fanns inte resurser till att återupprepa modellen från 1945 (krigsmakten erövrar, den ekonomiska makten ockuperar och konsoliderar). Inte heller kunde amerikanarna skänka sin tilltänkta klientstat det välstånd och den stabilitet som varje framgångsrikt imperium måste kunna förbli legitimt i de dominerades ögon.
Trots allt: man kan inte sitta på en bajonett.
Ta gärna en funderare på saken. Det hade behövts en ny Marshall- plan för att snabbt få Irak på fötter igen. Någon sådan har aldrig verkställts. Det var i själva verket aldrig ens påtänkt. Tänk gärna på hur Paul Wolfowitz inför krigsutbrottet bedyrade att Iraks oljeinkomster skulle betala för ockupation och återuppbyggnad. Det påminner nästan om Sverige under 30-åriga kriget. Kriget skulle finansieras genom brandskatter och kontributioner.
Krigsmakten är det enda som finns kvar. Det enda som gör Amerika till en maktfaktor i mellanöstern. Huvuddelen av regionens handelsströmmar går till Europa. Likaså brukar numera huvuddelen av de mellanösternbor som drömmer om demokrati och frihet vända blickar (och kosan) till Västeuropa snarare än USA.
Amerika är inte den enda fyrbåken längre för de som drömmer om demokrati.
I dagens Irak och mellanöstern sträcker sig Amerikas makt inte längre än M-16 karbiners och styrda bombers räckvidd.
Ganska långt. Och ganska kort på samma gång.
Därför kommer förmodligen ett militärt återtåg innebära att USA:s makt i mellanöstern upplöses som en rökslinga. Man kan betrakta det som önskvärt eller fruktansvärt men det kommer med all sannorlikhet att ske till sist.
Bra kommentarer! Två saker: Irak kommer att behöva ekonomisk och teknologisk hjälp i decennier framöver. Och Bush-regeringen kommer lyckligtvis att gå till historien om tre år. USA är fortfarande världens enda supermakt och annat än om vi ser USA som en ond makt, vilket det inte är, så tror jag att det är mycket positivt om USA fortsätter att engagera sig i Irak, men tillsammans med EU och andra länder. Alltså inte som idag som ensam ståthållare. Och absolut inte under en neokonservativ regering.
Men jag tror själv att hela den amerikanska politiska scenen kommer att förändras radikalt till det bättre när Bush äntligen avgår om tre år.
Lennart:
USA är fortfarande världens enda supermakt, det är riktigt. Landet spenderar 47 % av världens alla militärutgifter, och de närmaste konkurrenterna Ryssland, Frankrike och Kina kommer endast upp i 5 % var. Detta är bakgrunden till USA:s höga BNP som så ofta högerdebattörer beundrande brukar framhålla som ett “bevis” för USA:s överlägsna ekonomiska system. Men hur länge kommer det att hålla? Svar: inte länge till!
USA:s ekonomi bygger på ett ständigt inflöde av arbetskraft, varor och tjänster, vilket gör deras ekonomi enormt sårbar och känslig för omvärlden. Landet har ett enormt underskott i bytesbalansen, och antalet utländska doktorander har minskat med 1/3 sen 11/9 2001. På längre sikt kommer detta att få allvarliga ekonomiska konsekvenser och leda till brist på kvalificerad arbetskraft. Detta kan ev. balanseras med ökad arbetskraftsimport, men mycket tyder på att nya ekonomiska kraftcentra i världen (Kina, Indien, Brasilien) kommer att dra till sig många begåvningar. Den snabba ekonomiska utvecklingen och den ökade regionaliseringen i bl. a. Latinamerika kommer att bidra till att USA:s ekonomiska makt oundvikligen kommer att minska.
USA kan upprätthålla sin groteska och överdimensionerade militärapparat ett tag till, förutsatt att Kina beviljar USA de lån som behövs för att hålla igång det hela. Men på längre sikt kan man fråga sig om Kina är intresserade av detta?
Nej, USA kommer gradvis att försvinna som ekonomisk och militär supermakt. Dess roll som moralisk supermakt är sedan länge borta, och deras sista trovärdighet försvann med Irakinvasionen 2003. Det starka motståndet mot kriget och ockupationen inom och utanför Irak har påskyndat denna utveckling.
Erik S: Jag håller i allmänhet med dig. Det här är den standardanalys som jag tror att de flesta även här i landet skulle acceptera. Men som alltid gömmer sig djävulen i detaljerna. Det är inte nödvändigtvis så att det här scenariet kommer att spelas ut som de flesta idag tror. Ett problem är det väldiga försprång som USA har inom universitetsväsendet. Ett annat är att det kan komma att ta mycket längre för Indien och Kina att komma ifatt USA än man tror idag.
Jag vet helt enkelt inte själv men jag har nog erfarenher för att misstänka att framtiden kan komma att utveckla sig åt ett helt annat håll än vi idag tror.
Det amerikanska samhället är väldigt dynamiskt och jag tror inte att vi kan räkna ut USA som supermakt riktigt än. Mycket kanske beror på hur det går i Irak.
Lennart:
Frågan är väl om USA kommer att försvinna som supermakt långsamt genom “evolution” eller snabbare genom “revolution”, alltså snabba förändringar på kort tid (ej detsamma som väpnat maktövertagande i detta fall)?
Jag tror personligen inte att den kvarvarande supermakten kommer att braka samman lika snabbt som Sovjetunionen gjorde efter Berlinmurens fall 1989, men tendensen att USA:s politiska inflytande i världen minskar är helt klar´. Och personligen tror jag att detta minskade inflytande hade skett även utan Irakinvasionen. Globalsieringen och regionaliseringen har helt enkelt skapat en mer multipolär värld med nya maktcentra och nya allianser. Irakkriget har därvidlag endast skyndat på en process som redan var pågående.