Kriget i Irak handlar allt mindre om striden mellan gerillan och den amerikanska och irakiska armén och allt mer om vem som kommer att kontrollera den irakiska säkerhetsapparaten.

Michael Ware rapporterar från Baghdad för Time hur Hassan Kazemi Ghomi, som är den iranske ambassadören i Baghdad ser på Irans ambitioner i Irak

Frågan om vem som kommer att kontrollera den irakiska armén och säkerhetsapparaten är central för Iraks – och Irans – framtid och mycket talar idag för att det kommer att bli Iran och inte USA som kommer att få det avgörande inflytande i framtidens Irak. Ett amerikanska storkrig mot Iran skulle knappast förbättra landets position i Mellanöstern.

Iranian policy, he says, is to stabilize the nascent government in Baghdad, not to disrupt it. “Security [in Iraq] is good for us because then there’s no pretext for foreign troops to remain,” he said. If Washington had proof that Iranian forces were operational in Iraq, then it should be produced, he insisted. Instead, he says, it is time for Tehran and Baghdad to establish a strong strategic relationship, replete with intelligence sharing and Iranian assistance in building up the Iraqi security forces, roles the U.S. currently holds a monopoly over. “What we actually want inside Iraq today is to contribute to the formation of the government” said the diplomat, staking out what until now has been the province of U.S. and British advisors.

Mellanöstern håller långsamt på att moderniseras. Men istället för att bli en kopia av västvärlden så håller man på att bygga en Islam-baserad samhällsform som på väsentliga punkter skiljer sig från den amerikanska och västeuropeiska. Det är egentligen rätt ironiskt att det samhälle som utformas i mellanöstern i mångt och mycket liknar det religiösa samhälle som Bush-regeringen försöker bygga upp i USA.