Ayn Randsekten
Det finns en viss typ av människor som jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att förstå. En är de personer, de verkar i det närmaste vara en religiös sekt, för vilka den för länge sedan bortglömda ‘filosofen’ Ayn Rand är ungefär lika viktig som George Bush är för den Kristna Högern här i USA eller som Jesus är för George Bush.
Men ännu konstigare är de människor som Snällisten som ideligen skriver inlägg som försöker förklara att Ayn Rand egentligen inte alls var så viktig som många tror. Vilka då, jag har aldrig hört talas om någon som tycker det. Det är som att ideligen skriva att Ian Wachtmeister inte är Sveriges genom tiderna mest inflytelserike politiker. Man börjar undra om Rand-folket befinner sig i samma dimension som en själv.
Herregud, tanten är död och begraven för länge, länge sedan och hon har aldrig haft det ringaste inflytande utanför den absoluta amerikanska tokhögern. Få om någon har någonsin läst hennes böcker, som är på miljoner sidor, urtråkiga och helt oläsbara, jag har faktiskt försökt. T.o.m. den amerikanska högerikonen Bill Buckley – som faktiskt var och är en mycket skärpt politisk observatör – kunde inte med henne.
Att läsa Rand idag är som att läsa telefonkatalogen från 1932 – upp och ned och att sedan skriva inlägg efter inlägg om att den inte är Sveriges genom tiderna viktigaste bok.
Om någon undrar så anser jag att den nyliberale fortfarande är mycket läsvärd, även för dom som aldrig skulle tänka på att omfamna den nyliberala ideologi.
Men Rand-kotteriet är bissart. Glöm tanten, läs Nozick om ni absolut vill gräva ner er i en död ideologi, men glöm tanten!
Svenska bloggar om: Aynd Rand, Robert Nozick
Om nu “få om någon” någonsin läst Rands böcker – varför ges de då ut som nyutgåvor? “Atlas Shrugged” kom ut 1957, och borde enligt Lennarts resonemang bara finnas i denna utgåva.
Om boken däremot tryckts om massor av gånger och översatts till andra språk tyder det på att folk faktiskt läser Rand.
Let’s face it: trots att Ayn Rand skrev omfattande (Atlas Shrugged borde halverats i omfång), stereotypt, vägrade diskutera med oliktänkande (bla. nyliberaler:-) och ibland vandrade ut i tjotahejti (hennes tillkännagivande att icke-konfigurativ konst inte var konst är väldigt krystad) så hade Rand och objektivismen mycket stort inflytande runt 1960 och hennes böcker säljer fortfarande bra. Mininovellen “Tjugonde århundradets motorfabrik” är den bästa vederläggningen av tesen “från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” jag läst.
Fast anledningen till ann Rands böcker finns i Sverige är ju inte på grund av det enorma suget bland befolkningen, utan pga Timbro betalar utgivningen. På den fria marknaden hade det nog inte varit ett ekonomiskt lönsamt projekt i Sverige.
Men, men, som sagt, besattheten kring Rand är mycket intressantare än henne själv. För att vara en rörelse som vill vara individualistisk, är den fascinerande undergivet auktoritär.
Ja, det kanske har blivit litet många Randinlägg på min blogg. Jag är nog den typen av person som ibland har litet svårt att “släppa” saker.
Bloggen började med ett samtal jag hade med en ung välutbildad och intelligent svensk på besök här i London. Han beundrar Rands filosofi, och jag har en känsla av att det inte är helt ovanligt bland svenskar i hans generation.
Vi hade en livlig diskussion om Rand under en promenad på Hampstead Heath. Sedan fortsatte vi samtalet på min blogg.
Jag får försvara mig med att jag drivs av filosofisk nyfikenhet. Att någon är “död”, “bortglömd”, “oviktig för den Kristna Högern i USA”, förkastad av Bill Buckley och dålig stilist övertygar mig inte om att dennes teser är felaktiga eller argument ohållbara.
Jag tycker inte heller att man helt kan bortse från Rands inflytande på dagens svenska politik. Timbro försöker att popularisera hennes tankar, och tycks ha vikt en tjänst enkom för denna uppgift. CUFs ordförande säger sig vara inspirerad av Rand, liksom flera moderata politiker och åtminstone en framstående idédebattör.
Daniel: Tack för kommentaren och ursäkta påhoppet! Jag var mest imponerad av att någon överhuvudtaget kan läsa tegelstenarna utan att somna. Om du också läser Heidegger så kommer jag bli väldigt imponerad.
MJE: Jag tycker att vi borde uppmuntra Timbro att ge ut mer Rand. Det kommer att driva dom till ruinens Rand rent finansiellt. Det påminner litet om hur Sovjetuinionen på sin tid gav ut kilometervis med Brezhnevs samlade verk.
“Få om någon har någonsin läst hennes böcker, som är på miljoner sidor, urtråkiga och helt oläsbara, jag har faktiskt försökt.”
Nja, enligt Johan Norberg så har nyöversättningen av Ayn Rands Atlas Shrugged sålt i över 8 000 exemplar sedan februari förra året. Det är enormt bra försäljningssiffror för en idéroman från 1957.
Men jag håller faktiskt med Lennart om att Ayn Rand har skapat en sekt runt sin filosofi, med det är å andra sidan inte helt ovanligt att samhälls- och moralfilosofer gör det. Även i Sverige finns det exempel på döda politiska tänkare vars texter och gärningar studeras och glorifieras religiöst. Bästa exemplet är nog Olof Palme, som av många inom socialdemokratin ses som närmast ofelbar och i vars texter man tror sig kunna hitta svaren på allt. Jag minns tydligt hur jag vid fler tillfällen inför folkomröstningen om EU 1994 (jag arbetade för SAF och debatterade EU-frågan på heltid) mötte människor som försökte använda Palme som ett argument både för och emot medlemskap.
C.L.: Det är säkert Norberg som har köpt hela lagret och använder det i sin vedspis på vintern.
Lennart: Med tanke på att Timbros finansiärer går ganska bra i det rådande ekonomiska klimatet så skulle det bli en väldig massa Rand böcker till folket innan det blir finansiell kollaps. En väldig massa böcker. Vet inte om jag skulle palla det, ha ha. Men det är imponerande om siffran på 8000 stämmer, det är mycket mer än många välrenomerade författare. Men vet inte riktigt vad det säger om Sverige, om jag nu skall vara en surkart.
Det som fascinerar är hur Rand-förespråkarna desperat påpekar att det handlar om filosofi, som om det på något sätt skulle säga bu eller bäh om hennes tankar. Med tanke på att deras kärlek till filosofin verkar vara otroligt obesvarad från de akademiska kretsarna inom filosofin, så verkar det vara lite meningslöst.
Jag har ärligen försökt sätta mig in i Randismen, men den känns lika utopisk som det mesta andra som tokhögern förlorar sig i. Men det är ju enbart ett webbfenomen. Tar man en debatt med högerynglen om det så stammar de bara om bloggar och Norberg – vilket ger för handen att de själva inte kan använda hennes verk som nån slags fundament i debatten. Atlas Shrugged kan inte på något sätt anses vara ett slags ideologiskt storverk. För att tycka det ska man nog vara ovanligt tom på visioner.
Eller är det för elakt att säga det?
MJE: Jag skulle ta vad Norberg säger med en stor nypa salt. Jag skulle gissa att 8 sålda exemplar är mer realistiskt.
Calle: Nej det är inte alls elakt. Det som förvånar mig är inte att det finns människor som läser tråkiga böcker när de kan läsa Robert Nozick istället. Det som förvånar mig är att de tar det hela på så stort allvar.
Det här är påminner mycket om slags sekt och jag kan för mitt liv inte förstå varför. Jag menar det finns ingen sekt kring Nozick, trots att han är en mycket bättre, mer inflytelserik och smartare författare.
Så varför Rand av alla personer? Jag misstänker att det kanske är en pubertetsgrej. Man kommer i puberteten och så råkar man se den här enorma volymen och tror att den måste innehålla något viktigt. Och sedan kan man aldrig komma ut i friska luften, ungefär som Norberg.
Lennart:
Jag tycker du gör det lite enkelt för dig när du drar paralleller mellan Ayn Rand och Robert Nozick. Rand är etisk egoist medan Nozick baserar sin moralfilosofi på kontraktualistiska idéer. Det de har gemensamt är att de motsätter sig en auktoritär stat och menar att människor har rätt till frihet. Däremot landar de i helt olika argument för kapitalism. Medan Nozick liksom de flesta libertarianer/nyliberaler ser kapitalism som en konsekvens av individuell frihet menar Rand att kapitalismen legitimeras av moralisk överlägsenhet.
Även om allt jag säger diskvalificieras endast för att jag är objektivist, och därför “sekterist”, etc, måste jag säga att ingenting jag har sett på “snällistens” sida tyder på att han begriper ett skvatt av vad objektivismen går ut på. William F Buckley har för övrigt ingen auktoritet i sammanhanget eftersom han i sin “recension” visade inga som helst tecken på att förstå vad hennes filosofi gick ut på (och stavade fel på ett par av karaktärernas namn i Atlas Shrugged). Det mest troliga är att han inte läste boken han recenserade. Att Rand skulle vara tråkig och oläsligt, finner jag fullständigt absurt, men ingen big deal. Man måste inte gilla alla böcker. Men att peka på hennes långa romaner och sedan säga: “Nej, jag orkar inte”, är i vilket fall som helst ingen ursäkt för att inte studera henne. Inte om man nu vill fälla ett rättvist omdöme om henne, vill säga. För hon skrev ju också en massa icke-skönlitterära böcker som är betydligt kortare. Men men…
Förlåt mig, jag förväxlade för ett ögonblick Whittaker Chambers med William F Buckley. Jag tar tillbaka allt jag sade om Buckley. Men det jag sade om Chambers står jag fast vid.
Carl: Tack för kommentaren! Jag tror att det finns människor som är skickliga författare, Robert Nozick är en av dom. De är författare som man läser även om man inte håller med dom bara för att de skriver så bra. Det är detsamma med Platon, René Descartes och Voltaire och Nietzsche. De är helt enkelt stora berättare.
Ingen som inte är fanatiker eller en tysk akademiker läser Kant eller den för mig helt obegriplige Heidegger.
Rand är en nischfigur, som omhuldas av vissa av för mig helt obegripliga anledningar. Det betyder inte att hon inte har saker at lära, det är bara att för mig, och jag tror många andra så läser vi hellre Nozick eller rent av Newt Gingrich, som också han kan skriva bra, än Rand.
Bara min åsikt….