Konsten att resa till Färöarna
Posted Under: Sverige
Att resa i Skandinavien är för det mesta mycket enkelt. På ett par timmar kan man vara var som helst från Island till Finland.
Ja eller nästan. Det finns en plats i Skandinavien som ligger längre bort än Kalifornien, och det är Färöarna. Om ni inte tror mig så skall ni veta att min dotters resa till Färöarna igår tog från kl 0600 på lördag morgonen till kl 1 på söndag morgon, dörr till dörr. Det är längre än till Kalifornien!
Och det var alltså från Lund till Torshavn. Det är långt ifrån ovanligt eftersom vädret på Färöarna, som ni kan se på bilden från Vaga flygplats utanför Torshavn, ofta är så dimmigt att planen inte kan landa.
Igår fick alltså min dotter sitta på Kastrups flygplats i tolv timmar medan all flygtrafik till och från Vaga flygplats var inställd. Ett plan från Norge fick omdirigeras till Island.
Annars är Färöarna en mycket trevlig plats med en dansk- och färöisk-talande befolkning och massvis med lunnefåglar. Färöiska ser ut som Isländska men de två språken skiljer sig rätt mycket från varandra. Min dotter är där för att träffa sin färöieske pojkvän och för att, som hon säger, äta lunnefåglar. Hon vägrar alltid att äta renkött i Sverige för att hon tycker att de ser så söta ut. Jag tycker att de små lunnefåglarna ser mycket sötare ut än de utmärglade renar jag har sett, men som vegetarian kanske jag inte borde uttala mig.
Torshavn är ett populärt mål för hundratals kryssningsfartyg . Och att Färöingarna inte saknar humor kan man se på att de kallar Torshavn för ‘The hub of the universe’. Ja varför inte.
Svenska bloggar om: Färöarna, Vaga flygplats, Torshavn
Jag brukar läsa din blogg ganska ofta eftersom jag känner igen många av dina åsikter, funderingar och perspektiv. Idag såg jag inlägget om Vága eller Vagar som den också benämns. Jag har själv varit där, i våras när jag under en kortare tid arbetade på färöarna tillsammans med Kall Telecom och det var en fantastisk resa.
Omedelbart under inflygningen till öriket blev jag kär. Det var en strålande vårdag, med luft så klar som den bara är på vår och höst utan för mycket vattenånga och när flygplanet, en BA-146 tror jag det var, närmade sig Vàga lufthavn så var inflygningen ett mästerverk mellan fjällsidorna. Stråket följer fjortbottnen och egentligen är det nog bara ett hålls inflygning för större passagerarplan, man följer en fantastiskt vacker fjortbotten och de karga fjällsidorna runt om gör att man känner sig ganska liten.
Tyvärr hade jag inte kameran uppe under denna flygtur men däremot så hade jag den framme ordentligt under resten av arbetsresan och det blev en hel del fina bilder från landskapet eftersom vi jobbade på sajt och fick promenera en del för att nå masterna.
Här finns ett set med mina bilder >>>
Vi hade inte bara bra väder, färingar och nordnosrkar och Íslanningar har ungefär samma talesätt fast i lite olika varianter som alla går ut på samma sak – om du inte gillar vädret, vänta fem minuter.
En dag när vi körde på väg tillbaka till Tórshavn så började det regna ordentligt. Det piskade ner och det gick knappt köra bil. På öarna regnar det inte vertikalt som man är van vid hemifrån, det regnar småspik från sidan. Färingarna garvar åt paraplyer, det gör in-och-ut-rörelse på ett par tiondelar och sedan är de värdelösa. Nej, Gore-Tex och galon är det som gäller här.
Dagen efter läste vi i tidningen om en lasbil som blåste av vägen precis efter där vi hade åkt. Han hade tur som körde av precis på det enda stället där det fanns en chans att överleva, före och efter plätten var det stupande fjällsidor ner i fjorden men just där han hade blåst av var det en landtunga som sköt ut så det blev som en naturlig liten plattform.
Tjuvväder >>>
Arbete >>>
Jag skulle vilja åka tillbaka till Färöarna igen med en ryggsäck packad med det man måste ha och vandra i de underbara fjällen, dalarna och ner mot fjordarna.
Ichimusai: Tack för en jättefin och mycket målande kommentar! Jag skall kolla dina bilder på en gång och jag hoppas att andra gör det också. Färöarna verkar vara ett av jordens smultronställen.
Hej Lennart!
Ja Färöarna är ett av de absoluta toppställena jag varit på hittills, Island är förstås också fantastiskt men Färöarna är liksom snäppet ännu värre
Färöarna är fascinerande på många sätt. Ett är deras danstradition som är från medeltiden och fortfarande vidmakthålls. Det är en långdans där börja och slutet hänger ihop, som en skrynklad ring eftersom den går inomhus i och ur det ena rummet efter det andra. I dörrarna möts man ansikte mot ansikte. En deltagare är försångare och sjunger stroferna i en gammal berättelse. Mellan varje strof klämmer alla i med refrängen, och man tar danssteg typ två fram och ett bak. Berättelsen tar ofta flera timmar att sjunga, sen fortsätter man med nästa, hela natten.
En annan fågel man äter på Färöarna är alkekung. Man kokar dom flera åt gången i en stor gryta och låter huvud och halsar hänga över grytkanten. När dom är lagom kokta syns det på att dom sträcker på halsarna.
Jag har dessvärre aldrig haft tillfälle att besöka Färöarna. Att dömaq av en Färöisk film jag såg för en del år sedan, talar många förutom sitt eget språk även en lättförståelig skandinaviska.
Hans: Precis, den färiska Kvæði-dansen är omskriven. Hoppas min dotter får en chans att se den.
Alla talar danska på Färöarna som är första utländska språk och, som du säger skandinaviska. De flesta färingar har danska pass men kan också få ett färiskt pass.
Den som vill titta på Färist TV kan göra det direkt på nätet.
MAN har storA problem med att de unga utvandrar men dessa får samtidigt studiestöd, som min dotters pojkvän, vars utlandsstudier finansieras med skattemedel.
Det finns också en mycket stor färisk koloni i Danmark, kanske fler färingar bor där än på Färöarna.