Skrivet av Lennart on September 19, 2006
Posted Under: Valet 2008

Illinoissenatorn Barack Obama är en synnerligen unik amerikansk politiker. Fyllda 45 är han ung för en senator, vältalig, smart, skriver böcker, som ‘Dreams from My Father: A Story of Race and Inheritance’, och nu senast ‘The Audacity of Hope: Thoughts on Reclaiming the American Dream’.

Och trots att han har ett svårt handikapp, han är nämligen afroamerikan så är han det demokratiska partiets absolut bästa, många skulle säga deras enda, hopp att vinna 2008 års presidentval. Alla andra demokratiska politiker, även Hillary, ter sig synnerligen slätstrukna i jämförelse med Barack Obama.

Will he or won’t he, kommer han – kanske – att ställa upp i 2008 års presidentval? Han har själv sagt att nej han vill först tjäna ut sin första sexårsperiod i senaten, sedan får vi kanske se. Men den demokratiska nomineringen är antagligen hans om han vill ha den, och han har redan visat att han inte kommer att utesluta några alternativ. Vilket är orsaken till att han just har besökt den viktiga delstaten Iowa där ett av de första primärvalen kommer att hållas.

Inget vet ännu om han kommer att ställa upp men helt klart ser många demokrater honom som partiets enda egentliga hopp i 2008 års presidentval. Och jag kan inte annat än hålla med. Hur länge han sedan kommer att klara sig mot republikanernas smutskastningar återstår att se. Han påminner en smula om John Edwards, John Kerrys vice presidentkandidat, som också hade en positiv framtoning och målade upp visioner om ett samhälle som inte längre var splittrat och där alla skulle få en chans att förverkliga sina drömmar. Edwards sjönk utan ett spår efter Bush-sidans attacker.

ANNE E. KORNBLUT skriver om Barack Obamas Iowabesök i New York Times: For This Red Meat Crowd, Obama’s ’08 Choice Is Clear

His 40-minute speech was punctuated by applause and standing ovations but also, at its most serious moments, brought the audience to a silence hushed enough for rustling trees to be heard. It focused on the importance of a Democratic victory in the 2006 midterm elections. Characteristically, he spoke in mostly moderate language.

“I don’t think that George Bush is a bad man,” he said. Referring to Republicans, he said, “They believe in different things.”

But he touched on core Democratic themes, praising labor unions, defending the role of government and excoriating the Bush administration over the war in Iraq, the politicization of the threat of terrorism and the so-called ownership society.

If it was not a presidential stump speech, it certainly had the underpinnings of one. “Our parents and our grandparents faced greater challenges than we face, and yet somehow they were able to overcome it,” Mr. Obama said. “That’s the essence of America.”

The trip, which had been hyped for weeks, took on greater significance when news leaked that Mr. Obama had invited along Steve Hildebrand, a political strategist who ran Vice President Al Gore’s campaign in Iowa in 2000. (Advisers to Mr. Obama insisted he merely wanted an old Iowa hand at his side.) In a frenetic question-and-answer session in front of dozens of camera crews before his speech, Mr. Obama got nearly a dozen questions about the presidential campaign and only one about national security.