Det är snart Jul och det betyder att tusentals Kalifornienbor sätter upp plastrenar på de gröna gräsmattorna. Men vänta, de här är inte vilka djäkla plastrenar som helst, de är högteknologiska renar som är utrustade med lampor och sen kan de röra på huvudet.

Det finns hur många olika sorters plastrenar som helst. En del kommer i små renhjordar och andra flyger upp i himlen, ja det verkar så i alla fall.

Sedan pumpar man också upp gigantiska ballonger som ser ut som Jultomten och sedan klär man givetvis husen i tiotusentals ljus. Det ser faktiskt riktigt vackert ut, nåja, färggrannt i alla fall.

Däremot firar detta så religiösa folk knappast jul alls. Det finns ingen Annandag Jul och man firar inte Advent som man gör i Sverige. Även om man säkert uppmärksammar det i vissa kyrkor. Ingen Julkalender, ingenting, även om alla affärer kör med skränande julmusik i förhoppningen att konsumenterna skall köpa ännu mer onödiga julklappar.

En ledsam sak är att miljoner tokkristna amerikaner vägrar att ha julgran för barnen eftersom det anses som okristligt. En av de få människor som jag nästan har velat klappa till var en kille som hade tre barn som inte fick ha en Julgran av den orsaken.

Sedan sätter man upp Julgranen alldeles efter Tacksägelsedagen och slänger den sedan på den svenska Annandagen.

Att fia en svensk Jul i USA är inte lätt. Alla granntanterna kommer förbi första veckan i december och frågar ‘va, har ni ingen gran i år, vad är det för fel, är ni sjuka, behöver ni hjälp?’. När vi sedan inte slänger granen på Annandagen kom de igen och frågar, ‘men har ni inte kastat granen än, vad är det för fel, är ni sjuka, behöver ni hjälp?’

Och sedan skall alla grannarna och brevbäraren och sopgubbarna och tjänstefolket, dvs de svartjobbande mexikanska trädgårdsmästarna, givetvis ha sina julklappar. Vilket faktiskt är en rätt fin sed.

Men det allra bästa med att fira en kalifornisk Jul är att man inte behöver titta på Kalle Anka till Julen. Då är det bättre med platsrenarna.