Rottingmajorens vardag: bullfest hela dan
Det är snart Jul och vi sitter tre trappor upp i Utbildnings- departementets fina ekpanelerade mötesrum i Stockholm och pratar, rottingmajoren och jag. De gamla fina Carl Malmstens- möblerna från Ibrahim Baylans tid är överhängda med grågröna camouflagenät, de stora funkisfönstren täckta med mörkt skottsäkert glas. I ett hörn står en gammal armésabel och en gigantisk uppstoppad kavallerihäst med sadel på vilken det sitter en stor gulnad lapp: “Armémuseum 1932″. Hur sjutton fick dom in den i rummet?
På väggen hänger mörka inramade porträtt av tidigare skolministrar. Alla de socialdemokratiska ministrarnas porträtt är övermålade med stora röda X.
På det stora konferensbordet ligger högar av beslagtagna mobiler och MP-3spelare och ett stort fat med gräddbakelser med ett stort handskrivet kort med texten “Till Fabror Rottingmajoren från eleverna i Eriksdalsskolan i Uppsala”.
‘Hur känns det’ frågar jag RM som han vill bli kallad, ’nu när du har fått chansen att omskapa den svenska skolan i tokliberal riktning?’
’Disciplin’ säger rottingmajoren och slår med sin finmaskig rotting mot det Julpyntade långbordet så att tomtar och julljus flyger iväg ner på golvet. ‘disciplin’ det är vad som gäller nu’. Jag kan inte annat än tror honom, och komplimenterar honom på hans nypressade paraduniform modell -78 och den stridshjälm och de kavalleristövlar som han bär med stil även om hjälmen är flera nummer för stor för honom. Det känns litet konstigt att sitta och prata med en stor stridshjälm från vilken det sticker fram en mun och en pipig röst och inte mycket mer.
Djupt inifrån hjälmen hörs rockmusik från en av de många beslagtagna MP-3spelarna som ligger i en liten hög framför rottingmajoren. ‘Faaaan vilken musik’, säger RM och vaggar fram och tillbaks till musiken. ‘Hur sjutton har ungarna råd med sånt här?’
’Men är disciplin verkligen det enda som behövs i Folkpartiets skola’ frågar jag, ’behövs det inte att man stimulerar barnen att lära, att fantisera, att drömma och tänka fritt?’
’Vaddå tänka fritt’ säger RM inifrån hjälmen, ’om de där galningarna tänker fritt så vet fan vad dom kan hitta på’. ‘Skoluniformer, skilda pojk- och flickklasser, kvarsittning, katekesen och rottingen, det är vad som behövs för att förbättra skolan. Vi måste sluta att dalta med ungarna. Kalla bad, varför kan man inte börja skoldagen med kalla bad – fast åtskilda’ skynda han sig att tillägga.
Bakelser, rottingmajoren älskar bakelser. och han har redan satt i sig ett halvt dussin från fatet på bordet. Nu pular han in två till under hjälmen och hans röst blir allt grumligare.
‘Det finns i alla fall en del fina skolbarn’ säger Rottingmajoren, ‘de här bakelserna kommer från Eriksdalsskolan i Uppsala som tack för att jag besökte dom. Dom har bakat dom i sitt eget skolkök. Ja jag blev tvungen att beslagta en massa mobiler och MP-3 spelare där, men jag tror att dom förstod att det var för deras eget bästa’.
Hans röst blir allt grumligare och snart, helt utan förvarning, kollapsar han i en hög på golvet. ‘Fan också, inte nu igen, dom där ungjävlarna har förgiftat bakelserna’ stönar Rottingmajoren och håller sig för magen, bara det inte är råttgift som förra gången, jag avskyr att bli magpumpad, Leijonborg, det här är ditt fel, det är du som ligger bakom det här precis som sista gången !!!’ Och så svimmar han med en tung duns när hjälmen slår i det blankpolerade parkettgolvet.
Jag täcker honom omsorgsfullt med ett av camouflagenäten och går tyst ut ur rummet. Det är roligt att se att dagens svenska skolbarn fortfarande kan drömma och tänka fritt.
Notis: Det här inlägget är en del av en pågående serie om den nya svenska skolan. Tidigare inlägg kan läsas här: Dr. Freud psykoanalyserar Rottingmajoren och här: Rottingmajorens vardag: Det krisar i Baggböle.
Svenska bloggar om: Rottingmajoren, Svenska skolan, Skolan, Skolan i Sverige
Det här var det fånigaste jag har läst på länge.
Anders: Tack, kul att du läser bloggen!
Lennart:
Uppskattar din vackera, omfamnande och kärleksfulla kommentar som vittnar om ett icke reaktivt sinne utan ett fridfullt sådant som inte behöver försvara sig, det är vad jag kallar mänsklig frihet när den är som bäst. The Way Go!
The Way to Go! skall det naturligtvis stå.
Dags att byta namn från Per 1 till mitt nya spirituella namn Johnny Banana nu när det är nytt år och livet börjar på nytt, god fortsättning på det nya året önskar jag alla här,
Johnny: Ett utmärkt namn, men varför just Banan? Då tror jag Grapefrukt låter coolare. Per 1 tyckte jag lät tufft och coolt på något sätt. Jag undrar om du inte kan komma att få problem på innebarerna kring Sturen med ett efternamn som ‘Banan’.
Själv skulle jag inte ha nått emot att heta Ärtsoppa eller Spenat i efternamn, men nu är det för sent.
Hur som helst, grattis det det nya namnet och Gott Nytt År!!!
Jag ville ha ett namn som var enkelt att uttala och för andra att komma ihåg på svenska och engelska samt andra språk. Per är inget höjdar namn på engelska tyvärr, jag brukade introducera mig på följande sätt i USA och Canada, “My name is Per, like in pair of shoes. Spelled P E R.” efter det så var det naturligtvis ingen match för namn skickliga amerikaner och kanadensare, där det är en nationalsport att komma ihåg varandras namn.
Sedan ville jag ha med ett namn på en frukt för att hedra frukten och dess existens eftersom frukten är så avgörande för ett fantastiskt liv i otrolig kärlek, glädje, skönhet och hälsa för mig. Min livsfilosofi eller “teaching” är enkel: “Ät enbart frukt och ha ett fantastiskt liv.” Innan jag själv hade erfarenhet av innebörden av detta påstående tyckte jag det lät väldigt konstigt första gången jag hörde att någon levde på att äta bara frukt, jag trodde mammas köttbullar med potatismos, gräddsås och lingonsylt var människans naturliga föda, jag visste bara inte på vilket träd det växte,
. Idag är detta uttalande lika sant för mig som att himmeln är blå och att solen skiner.
Efter många bussresor runt i det tropiska och underbart vackra Costa Rica med funderingar kring människans naturliga habitat och naturliga föda så slog dig mig att banan måste vara det absolut enklaste käket att fånga och tillgodogöra sig, man behöver bara kunna se gult och sträcka ut armen samt bryta av en banan och börja mumsa. Fast jag har funderat på andra frukter också ex Jonny Mango, Johnny Papaya, Johnny Orange, etc. En vänninna till mig gav mig smeknamnet “Apelsinmannen” efter att hon sett mina 250 kg ekologiska blodapelsiner från Italien på balkongen som jag använde till att enbart leva på apelsinjuice (färskpressad naturligtvis) under en månad, jag mådde som en prins och blev solbränd som en neger och min hud blev alldeles silkeslen, en otrolig förbättring av kroppens vitalitet.
Well, kanske jag byter till Johnny Mango eller Johnny Papaya. Jag köpte 12 st underbara och stora mangos från Brasilien, vackert karamellröda och gula, på nyårsafton för bara 5 kr styck på kooperativa Konsum, leve kollektivismen,
.
Johnny Banana är enkelt att komma ihåg, men kan för en del associera till galenskap (“bananas”) och kvinnor associera naturligtvis direkt till den “manliga heligheten” och sedan beskyller de, med sin unika kvinnliga logik, mig för att vara sexfixerad,
Well, jag tror du har rätt, eftersom mango energin flödar i genom kropp och sinne så kan det vara dags för Johnny Mango att födas,
Lennart Spenat låter bra, Lennart Software är inte lika bra som Lennart Hardware,
Gott Nytt År och God fortsättning till er alla,
Jonny Mango