En regnig lördagsmorgon, tout le monde dort . Jag kränger på mig jacka, stövlar och ryggsäck med kamera, förnödenheter och vattenflaska och beger mig till fots ut i duggregnet.

Jag tänker gå till en liten park som påminner mig om min barndom i Uppsala. Jag fick idén, jag vet inte riktigt varför, efter att ha tittat på SvTs utmärkta dokumentär om Feministiskt Initiativ på webben.

Även om jag älskar IT, datorer och programmering och säkert skulle tyna bord om jag inte fick programmera så lever mitt IT-intresse tillsammans med mina känslor för Sverige som i en torktumlare.

När jag var liten brukade vi ta bilen och köra ut mot Ekoln och stanna någonstans vid vägen och ha picnic i någon vitsippsklädd dunge.

Det är antagligen minnena av barndomens trygghet och den svenska idyllen som jag är på jakt efter när jag knegar igenom duggregnet uppför den helt felaktigt benämnda South Foothill Boulevard på väg söderut genom ett sovande Cupertino.

Några enstaka bilar, havsfåglar som har kommit in med lågtrycket från Stilla Havet, vägen bär västerut och uppåt allteftersom jag kommer in i ett betydligt mer välbärgat samhälle och mer ut på landet.

Efter sådär en halvtimmes traskande är jag framme vid McClellan Road och svänger av in i ett mycket fint villaområde med en blandning av splitter nya och rätt tråkiga villor och en del äldre mer individuella villor.

En man man en hund, en par joggare ett par cyklister, det regnar mindre nu. Nerför en backe och där ligger den, MacClellan Park, ett litet friluftsområde mitt i Silicon Valley.

Det ligger en 4H-klubb här och en nästan helsvensk koloniträdgård som den som låg utanför Seminariet i Uppsala. Jag undrar, finns den kvar?

Det går en liten stig runt hela området och bilden ovan visar hur idylliskt det ser ut. Man skulle egentligen ta med sig en fällstol och en bok och sätta sig att läsa här, om det bara inte regnade. Strindbergs Tjänstekvinnans Son tror jag skulle passa, eller kanske Fröding eller varför inte Kajsa Ingemarsons Den Ryske Vännen som jag ännu inte har läst.

Tomas Tranströmer är en annan favorit som också skulle passa här i den nästan svenska grönskan. En vildvuxen palm vid sidan av den lilla bäcken visar dock att vi knappast ens är i närheten av Ekoln.

Jag lärde mig de svenska klassikerna på Princetonuniversitetet en stekhet sommar. Jag gick och strosade nere bland bokhyllorna på Firestonebiblioteket och plötsligt hittade jag en liten svensk boksamling. Som f.ö. också finns på University of California at Davis.

McClellan Park

Fascinerad satte jag mig ner att läsa och den första boken jag hittade var en bastant inbunden volym av Per Lagerkvists samlade dikter. Det moderna språket förvånade mig, även om jag då ännu inte förstod hur föråldrade dikterna faktiskt var. Jag hade ännu inte upptäckt Edith Södergran.

Men det blir inga svenska böcker i McClennan park den här lördagen. Istället skrämmer jag plötsligt upp ett rådjur och letar mig fram till bikuporna som redan är fulla med surrande bin.

En avslappnad morgon i regnet i McClellan Park. Jag inser att det är frånvaron av bilar, motorvägar och köpcentra som får mig att tänka på vad som idag framstår som en idyllisk barndom.