Foto Det Progressiva USA. Den hungriga ekorren.

Jag bor nära bergen i ett lummigt grönområde fullt med kolibrin, skallerormar, hackspettar, norska råttor, rådjur och ekorrar. Speciellt ekorrar. Jag har tre väldiga redwoodträn bara några meter från huset och det är där som ekorrarna tydligen lever loppan.

För en vecka sedan lade vi in ett nytt parkettgolv i familjerummet. Det kom ett gäng gubbar och spikade och hamrade och målade och när de hade hamrat och spikat och målat färdigt så var vår telefonlinje och därmed mitt DSL moltyst.

Inte ett pip. Inte en enda websajt, tala om chockabstinens. “Vad sjutton har ni ställt till med” frågade vi gubbarna? “vaddå ställt till med, och gå för sjutton inte på golvet, det är nymålat!”

Nu hör det till saken att telefonlinjen kommer in just i familjerummet och sammanträffandet var solklart. Gubbsen hade förstört vår telefonlinje.

Så i morse kom det ut en telefongubbe från AT&T och klättrade upp i en telefonstolpe och sen kom han ner efter tjugo minuter och sen var det klart. Telefonen och vad som är betydligt viktigare, DSL:et fungerade igen!!! Nu kan jag läsa om allt krig och elände i världen – underbart.

Golvgubbarna var oskyldiga . Det visade sig att en ekorre hade gnagt sönder telefonkabeln uppe i telefonstolpen.

Förra gången regnade det så mycket att telefonlinjen också bröts. Men den här gången var det alltså en ekorre. Och AT&T var bra. Det kostade inte ett öre och nu behöver jag inte oroa mig över var jag skall hitta en Internetuppkoppling på helgen. Krig och våld och elände i helgen alltså, och telefongubben sade att det brukar ta en ekorre flera år att tugga igenom en sån här kabel så jag mitt DSL bör fungera ett bra tag till.