Doufu 豆腐 som är gjort av sojabönor används inte bara i mängder av olika kinesiska, japanska och koreanska maträtter, man gör också imitationsmat av doufu, som alltså uttalas med ett “d” och inte “t”.

Den här färggranna koreanska restaurangen i Santa Clara här i Silicon Valley heter Vatten Doufu, och är typisk för alla de hundratals och åter hundratals orientaliska restauranger som ligger utspridda över hela Silicon Valley.

Det roligaste med att äta på såna här restauranger är att betjäningen och klientelet för det mesta är övervägande asiatiskt. Maten är också inte “tillrättalagd” för den amerikanska smaken, dvs toksockrad.

Samtidigt saknar man det asiatiska gatulivet. När man väl kommer ut från restaurangen finns det ingen stans att gå, ingenstans att sitta. Det lilla shoppingcenter där den här och andra restauranger ligger invid El Camino Real är inte avsett för människor, bara bilar. Så man får bara ta bilen och köra hem igen.

Och det är det som är det amerikanska samhället akilleshäl, det är inte byggt för gemenskap, för att man skall umgås med varandra. Så var det en gång i det amerikanska småstäderna innan bilen kom, men inte längre, utom i städer som San Francisco och Palo Alto, New York och San Jose.

USA som är ett av världens stora kommunikationssamhällen är samtidigt ett isolerade samhälle. Isolerat från omvärlden, fyllt av isolerade människor som tillbringar livet med att köra istället för att gå, att titta på TV och istället för att prata.

Nu finns det tecken på att yngre amerikaner har börjat få nog av det bilburna livet Man allt fler utomhuskaféer och även en del trottoarer som inte bara är byggda dekorationer. En enda bänk hade varit bra här utanför efter ett gott mål av koreansk doufu vid den kungliga vägen, El Camino Real i Santa Clara i Silicon Valley en söndagskväll i slutet av april.