När jag var liten firade vi alltid midsommar vid en liten ranglig mygginfesterad brygga i mellersta Hälsingland. Myggorna var stora som kråkor och det fullkomligt ångade av den surströmming som mina föräldrar envisades med att äta till midsommar.

Ett år exploderade elva av burkarna några dagar före Midsommar och ett helt härbre gick plötsligt upp i rök.

Min ryska mormor Lisa Bensin hade ett gammalt maskingevär – med en inskription av Leon Trotsky – som hon hade fått med sig från Sovjetunionen när hon flydde till Sverige med sin far den store ryska kleptomanen Boris Popov efter det misslyckade Kronstadtupproret mot Lenin 1921.

Medan min försupne morbror Börje Bensin spelade på ett gammalt tvåradigt ryskt dragspel, ett s.k. гармошка, tills han föll av bryggan så sköt mormor med jämna mellanrum med sitt maskingevär upp i luften mot myggorna och eventuella bolsjevikiska bombplan. Vi barn fick leka med de gamla rostiga molotovcoctails som mormor hade fått med sig och snart var hela Bofarasjön full med döda fiskar.

Börje Bensin var en av Sveriges sista gamla kavallerister och som alla kavallerister en stor gigolo och en inbiten skofetischist. Än idag får fiskare vid Bofarasjön upp dussintals gamla välpolerade kavalleristövlar för varje liten abbore de hittar.

Det berömda, många skulle säkert säga ökända, Skofetischistmuseet i Borås lär betala stora summor för dessa stövlar (dock endast jämna par) som minner om en nu lyckligtvis svunnen tid.

Det ligger något svenskt och kanske rent av Hälsingskt över den här solnedgången vid en livs levande brygga ute vid San Franciscobukten. Vi var där ute med några kompisar och promenerade runt och njöt av söndagskvällen.

Fullt med IT-ingenjörer med familjer som spelade volleyball på de ankbajsinfesterade gräsmattorna eller bara njöt av en kvällspicnic. Intressant nog mötte vi också några muslimska kvinnor med huvudduk och barn vid stranden.

Också en krigsveteran som kom joggande med ena benet under knät ersatt av en protes. En typisk idylloisk kalifornisk kväll. Det enda som saknades var min barndoms surströmming.