Det har hittills varit en lugn nationaldag här i hjärtat av Silicon Valley.

Av en slump hittade jag en enkät som Svenska Daglbadet har gjort lagom till den fjärde juli.

USA ett frihetens eller fundamentalismens land? Åsikterna bland SvD.se:s läsare varierar. “Trots alla sina nackdelar är USA som en frisk fläkt i världen”, skriver Fanny. Signaturen BallaKalle tycker landet är lika fundamentalistiskt som Iran.

Fattigdom, våld, knark, korruption, fundamentalism, egoism och imperialism – signaturen Greger har inte mycket positivt att säga om USA. “Att det finns svenskar som hyllar USA och dess politik är en skam”, skriver han.

Och Greger är inte ensam om att tycka illa om USA. Många läsare har en negativ inställning till landet.

“USA är i mycket fruktansvärt fundamentalistiskt, vilket ger en mycket obehaglig aspekt på nationaldagen. Jämför “skräckbilderna” som alltid kablas ut från shiitiska högtidsdagar – det är samma fenomen men beskrivs olika” menar Sanna.

Några observationer från Ground Zero:

Bilden på detta väldiga land och det brokiga amerikanska samhället har genomgått djupgående förändringar allteftersom USA har befäst sin ställning som världens enda supermakt sedan Berlinmurens och Sovjetunionens fall.

För en generation sedan var t.ex. det amerikanska våldet något som alltid tog förstaplats i kritiken av det amerikanska samhället. Det är inte längre sant allteftersom våldet i Sverige har ökat och det i USA har minskat. Även om det återigen ökar i USA så är det långt kvar till våldsnivån för 25 år sedan.

Knarkandet är inte större i USA än i Sverige och korruptionen inte heller något som speciellt utmärker USA.

Fundamentalismen däremot är ett svårt och svårlöst problem och jag brukar själv ofta jämföra dagens USA med Iran. Men trots stora likheter så skiljer sig de båda samhällena på en fundamentalt sätt: i USA är medborgarna ännu skyddade av Habeas Corpus, dvs man kan inte som i Iran plötsligt bli arresterad och hållas i hemliga fängelser för oliktänkande.

Orsaken till att USA är så illa omtyckt tror jag beror på att det amerikanska samhället de senaste decennierna har varit alltför framgångsrikt. Vi drunknar i amerikanska produkter, amerikanska filmer, amerikansk mat, amerikanska tänkande, amerikanska filmstjärnor, amerikanska böcker. Det har blivit till en lavin och det inte bra för någon.

En annan orsak till en välbehövlig skepsis mot den amerikanska samhällsmodellen är att USA som alla länder brottas med väldiga samhällsproblem, problem som säker kommer att lösas men när de har lösts så står andra problem i kö.

Den svenska högerns syn på USA som det perfekta samhället har ingenting med verkligheten att göra.

Den svenska högern med dess endimensionella syn på det amerikanska samhället är underlig. Människor som inte drar sig för att kritisera sitt eget samhälle blir plötsligt moltysta när det gäller att kritisera det amerikanska.

Det är som med gammelkommunisterna som aldrig kunde se något fel överhuvudtaget med Sovjet eller Kina, det blir alltmer löjligt. Människor som säger sig stödja den svenska samhällsmodellen kommer hit och svänger runt med kristna fundamentalister, abortmotståndare, Darwin-förnekare, dödsstraffsivrare, krigshetsare och homofober utan det minsta samvetskval.

Samtidigt bär den svenska vänstern en del av skulden till den alltmer kritiska synen på det amerikanska samhället genom att kapitulera till svenska högern och organisationer som Timbro och ge dom tolkningsrätten till den USA-bild som cirkulerar i USA.

Kl 12:00 den 20:e januari kommer George W. Bush att äntligen avgå som USA:s president och mycket talar för att Hillary Clinton då kommer att sväras in som USA:s nästa president. Det kommer att bli som när Michail Gorbatjov tog över efter Konstantin Tjernenko i Sovjetunionen. Glasnost och Perestrojka kommer snabbt att dra fram över landet. Den katastrofala Bush-epoken kommer snabbt att gå till historien med sin tortyr, sina anfallskrig, sin fundamentalistiska kristendom och sitt kvinnoförakt. Och alla kommer att undra hur så många amerikaner – och svenskar – kunde ställa upp för något som alltmer likar en grotesk och helt oförstålig McCarthyperiod.

USA:s problem är att landet är för inåtblickande, att hela världen kan titta in i USA medan alltför många amerikaner samtidigt är psykologiskt oförmögna att titta ut och lära sig av omvärlden.

Förhoppningsvis kommer omvärlden steg för steg att göra sitt intrång i USA och förnya de ofta gammalmodiga amerikanska åsikterna om USA och dess plats i världen.