Att tala amerikansk engelska är en sak att tala idiomatisk engelska är en helt annan sak.

När engelsmännen skickade agenter till det ockuperade Frankrike gällde det att de kände till de allra senaste uttrycken som hade skapats under ockupationen.

Det har blivit enastående populärt det senaste året att börja varje mening med “So”. Istället för att säga “I spent the morning blogging and eating sushi” säger man “So I spent the morning blogging and eating sushi”. Istället för ” Let’s go to the city and each sushi ” så säger man “So let’s go to the city and each such”, osv.

Det är som typ det svenska order “typ”. Börja bara varje mening med typ “so” så kommer du att låta helamerikansk. Men “so” måste typ komma typ först i meningen. Inte som typ som typ kan komma typ varsomhelst i meningen typ.

Ett annat uttryck som ni bör lägga er till med är att alltid säga “have a safe trip” eller “have a safe vacation” . Jag har ingen aning om hur gammalt det är, men det är mycket gammalt. Man säger inte “have a great trip” man säger, ” have a safe trip”. Så är det bara och det är ju egentligen rätt sött.

Det är ofta rätt kul att höra de svenskar som kommer hit tala engelska. De talar för det allra mesta utomordentligt bra engelska, men de inser inte alltid att de ord och uttryck de använder ibland kommer från Hollywoodfilmer. Medelålders damer kan låta som tonårstjejer och stadgade män i staten kan låta som Hollywoodgangstrar.

Paradexemplet här är de amerikanska ockupationssoldater efter andra världskriger som lärde sig tala japanska av sina japanska flickvänner, och snart lät precis som dom.

Och det sista tipset. Man svär inte alls lika mycket här som i Sverige. Att svära på ett möte är t.ex. helt uteslutet.