Göran Rosenberg

I en värld som till lika delar består av galningar och människor som inte bryr sig så är Göran Rosenberg unik. Han tänker faktiskt själv och han tänker och skriver inte alltid politiskt korrekta tankar.

Han påminner litet grann om Stig Strömholm så tillvida att han är bildad även om Rosenberg är inte är lika torr som den konservative Uppsalajuristen.

Klicka på Göran Rosenbergs webbsajt.

Inom parentes är Fredrik Lindström en annan frisk fläkt som jag alltid läser eller tittar på. Han syns rätt ofta på TV på webben för er som bor utomlands.

Rosenbergs senaste essä i DN: Vad är verkligt? är påpasslig och som alltid tänkvärd:

EFTER DET första Irakkriget 1991 skrev den i vÃ¥ras avlidne franske filosofen Jean Baudrillard en bok med titeln “Irakkriget har inte ägt rum”. Med det menade han inte att kriget var en ren fantasi, bara att det mesta vi fick veta om det baserades pÃ¥ bilder frÃ¥n radarskärmar, satelliter, obemannade flygplan och kameror monterade pÃ¥ bombsikten och kryssningsmissiler. Och i sista hand pÃ¥ nyhetsinslag och kommunikéer baserade pÃ¥ ett hÃ¥rt kontrollerat och redigerat urval av sÃ¥dana bilder. Det var ett krig, hävdade Baudrillard, där förbindelsen mellan det som hände och det vi sÃ¥g hända hade försvagats eller brutits. NÃ¥got vi uppfattade som verkligt kunde vara nÃ¥got som inte hade ägt rum.

I varje fall inte i verkligheten.

Det hela beror förstås på vad vi menar med verkligheten.

Baudrillards tes var att vi blir alltmer osäkra på den saken. Att vi får allt svårare att skilja på vad som är verkligt och overkligt. Att vi i allt högre grad tvingas närma oss verkligheten i en spegellabyrint av mer eller mindre förvirrande och förvrängande mediala tecken och tolkningar.

…

Bara det faktum att Rosenberg citerar fransmannen Jean Baudrillard visar att han har klass.

Jag tror själv att situationen är betydligt allvarligare än Rosenberg tror. För hade det inte varit för digitalkamerorna i Abu Ghraib så hade vi aldrig med ett ord fått höra om tortyren i Irak.

Idag avlyssnas det amerikanska folket av regeringen och ingen bryr sig. President Bush planerar ett storkrig mot Iran – och ingen bryr sig.

1.5 miljoner palestinier hÃ¥lls fÃ¥nga under rent djuriska former av en enad och som man trodde “civiliserad” västvärld i ett gigantiskt Getto – och ingen bryr sig. Kommer nÃ¥gon att bry sig när de utplÃ¥nas? Jag tvivlar faktiskt pÃ¥ det.

Då och få får vi av en ren slump en liten inblick i en för oss sluten värld: som när en mobilkamera råkar fånga en vilt pussande och drickande Ulrika Schenström på en restaurang i Stockholm.

Men ju mer informationsflödet ökar ju mindre bryr vi oss. Förstasidorna på DN och SvD, i alla fall på webben, handlar allt mer om Hollywoodstjärnorna och allt mindre om några verkliga nyheter. Världen har farkifierats efter namnet på en känd amerikansk triviasajt.

Och när en storbrand bryter ut i södra Kalifornien så är det först när Hollywoodstjärnornas villor i Malibu hotas som medierna flockas dit. Och den Globala Uppvärmingen existerar inte, och Darwinismen är fel och det enda som gäller för miljoner amerikaner är att läsa Bibeln och kriminalisera abort, sex och könsneutrala äktenskap.

Och som Rosenberg skriver, eftersom medierna nu är digitala så kan de lätt läggas till rätta. Condi Rice, George Bush och Dick Cheneys privatplan har alla teveapparaterna inställda på den regeringstrogna Fox kanalen där presidenten alltid är en hjälte och inga negativa nyheter någonsin får rapporteras.

Vi lever alla i en virtuell, imaginär värld.

För 60 år sedan kunde vi med rätta säga att vi inget visste om Hitlers massmord. Idag vet vi precis vad som händer i Palestina och Irak, men vi bryr oss inte.

Strunt i det, vi har ju vår iPod och president Bush har ju sagt att det är lögn att USA torterar och att nära en miljon irakier har misst sina liv i befrielsekriget.

Så jag tror att Baudrillard och Rosenberg har rätt, inget av Irakkrigen har inte ägt rum och om president Bush bombar Iran tillbaks till stenåldern så kommer det heller inte att äga rum.

Vi lever i en Platonisk grotta med våra iPoddar klistrade vid våra öron. Och så länge vi har vår musik och vår bubbla så bryr vi oss inte. Informationssamhället har blivit sin egen raka motsats. Ett enda gigantiskt Second Life, en virtuell värld som vi kan fly in i när verkligheten försvinner.