Så ni har suttit fast i en snödriva ute i Nynäshamn hela natten och har svårt för att komma upp nu på onsdag morgon.

Vilket bättre sätt än att lyssna på den här helt vedervärdiga sången: Mockin’ Bird Hill.

Den skrev av Vaughn Horton och släpptes 1951. Den blev en landsplåga när den sjöngs av Patti Page och sedan av Les Paul och Mary Ford.

En mocking bird är en härmtrast, men när sången översattes till svenska av Gösta Carje, man gjorde det på den tiden, tänka sig, så blev titeln Adress Rosenhill och den spelades in av självaste Alice Babs.

Någonstans under solens förgyllda sigill finns en plats, som i min fantasi hör mej till.
Fast den blott är en syn för min inre pupill, skriver jag allaredan ADRESS: ROSENHILL.

Refräng:
Tra-la-la tvi-de-le-di-di – kom hit om du vill,
så sjunger alla fåglar i ett träd strax intill.
Tra-la-la tvi-de-le-di-di – i drill uppå drill
dom sjunger på ackord sin ADRESS: ROSENHiLL.

Varje gång när du känner dej ensam och vill’
och du angrips av missmodets gråa bacill.
Ska du inte bli sittande sorgsen och still,
utan packa din ränsel ADRESS: ROSENHILL.

Refräng:
Tra-la-la tvi-de-le-di-di – kom hit om du vill,
så sjunger alla fåglar i ett träd strax intill.
Tra-la-la tvi-de-le-di-di – i drill uppå drill
dom sjunger på ackord sin ADRESS: ROSENHILL.

Vill du dela den platsen med mej så säj till,
dina dyrbara dagar ej längre förspill.
All din tvekan försvinner likt snö i april,
när du nu liksom jag får ADRESS: ROSENHILL.

Refräng
Yra-la-la tvi-de-le-di-di – korn hit om du vill,
så sjunger alla fåglar i ett träd strax intill.
Tra-la-la tvi-de-le-di-di – i drill uppå drill
dom sjungér på ackord sin ADRESS: ROSENHILL.

Povel Ramel hörde det här absoluta dravlet och tog livet av låten med den odödliga versionen Småfoglarne samma år.
Precis som han långt senare tog livet av Nils Ferlin med

“Får jag lämna dessa plommon – jag mår inte riktigt bra,
dessa plommon, som vi fått av tant Greta.
De är surare än sin avsändarinna, tycker jag,
och det vill svärd till att få mig att dem äta.

Det ena det är gult, och det andra det är blått
men det tredje vill jag helst ej förtära.
Det är så rysligt fult, det kan aldrig smaka gott.
Det har legat här rätt länge, min kära.”

För den som inte plågades igenom originalet av sadistiska lärare i skolan så går den såhär:

Får jag lämna några blommor – ett par rosor, i din vård
och du må ej vara ledsen, min kära.
Ty det rosorna är komna från en konungagård,
och det vill svärd till att komma dem så nära.

Den ena den är vit,och den andra den är röd
men den tredje vill jag helst dej förära.

Den blommar inte nu, först när givaren är död.
Den är underlig den rosen, min kära.

Den blommar inte nu,först när givaren är död
- men då blommar den rätt länge, min kära.

Povel är i gott sällskap för Lewis Carroll skrev också några fenomenala parodier på den tidens pekoral i Alice i Underlandet, bl.a. You Are Old, Father William som är en parodi på Robert Southeys The Old Man’s Comforts.

Så, Tra-la-la tvi-de-le-di-di, så enkelt är det alltså att ta sig upp ur en snödriva.