Klicka på boken;

Den bästa svenska boken om USA som jag någonsin har läst är utan tvekan Göran Rosenbergs idéhistoria Friare Kan Ingen Vara den amerikanska idén frÃ¥n revolution till Reagan. Som finns i pocket.

Rosenberg kan sin amerikanska historia, allt från kolonisterna och de gamla revolutionärerna som Thomas Jefferson och James Madison hela vägen fram till moderna kontrarevolutionärer som den förvirrade och brutale Ronald Reagan.

Om ni är intresserade av USA och inte har läst den så gör det. Den håller så hög kvalitet att den mycket väl skulle kunna översättas till engelska och säljas här i USA.

Paul Krugman

Orsaken till att jag nämner Rosenberg är att det finns en amerikansk skribent som något påminner om honom nämligen Princetonprofessorn Paul Krugman som skriver för New York Times.

Krugman, som även bloggar för New York Times har skrivit ett mästerverk i samma klass som Rosenbergs, nämligen The Conscience of a Liberal (2007) som tar vid där Rosenberg slutar, nämligen med de helt hänsynslösa kontrarevolutionärerna från Goldwater till Reagan och Bush.

Jag skall skriva mer om Krugmans bok senare i veckan; jag håller just på att sträck- och skräckläsa den. För det är en i sanning en skakande skildring av hur den amerikanska högern har rullat tillbaks flera generationers sociala program och slutligen krossat det amerikanska välfärdssamhället och skapat gigantiska klyftor mellan rika och fattiga här i USA.

Det faktum att Krugman är ekonomiprofessor gör hans argument är synnerligen väl underbyggda.

En mer traditionell bok om männen bakom den amerikanska revolutionen och deras kristna tro är Jon Meachams American Gospel: God, the Founding Fathers, and the Making of a Nation som är läsvärd för den som vill försöka förstå amerikanernas ändlösa fascinering av sin revolution och deras glödande religiositet.

Det är som om man idag i Sverige skrev bok efter bok efter bok om 1809 års män och deras förhållande till kristendomen. Och om dessa böcker sedan såldes i gigantiska upplagor.

Det fullkomligt väller ut böcker om männen bakom revolutionen i dagens USA, säkert flera dussin per Ã¥r. Under Bush-eran har böckerna allt mer kommit att handla om hur dessa män försökte balansera sin kristna tro med den tidens upplysningstänkande. En balansgÃ¥ng som ingen av USA:s tokkristna politiker i bÃ¥da partierna idag ens kan sätta sig in i.

Pauline Maier har recenserat Meachams bok i Washington Post: The Enlightened Republic
A journalist argues that our forebears still have plenty to teach us about church and state.

In dividing church from state, Meacham claims, the Founders did not take religion out of politics. Rather, they respected religion’s usefulness as a support for moral behavior and inaugurated a form of “public religion” (the phrase came from Benjamin Franklin) that can be seen in political documents and rhetoric that express a generic, nonsectarian form of faith. The basic text of that “public religion,” Meacham argues, is the Declaration of Independence, with its references (supplied by Jefferson) to “Nature’s God” and a “Creator” who endowed all men with “certain unalienable Rights.”

Because ” ‘Nature’s God’ resides at the center of the Founding,” Meacham endorses Dwight D. Eisenhower’s contention that “our form of government is founded on religion.” Whether that was what Jefferson intended almost doesn’t matter. Meacham has no difficulty establishing the frequency with which American leaders over the centuries have cited God. The adoption of “In God We Trust” as a national motto and the addition of the words “under God” to the Pledge of Allegiance are, to him, simply “signs of a vital public religion.”

Men för den som inte enbart vill blicka bakÃ¥t sÃ¥ finns det en helt superb bok om hur dagens amerikanska historiker ser pÃ¥ USA:s historia, och det är en bild som skulle fÃ¥ ett ramaskri att gÃ¥ upp frÃ¥n moderaternas partibunker i Stockholm. Jag gissar att man skulle blota en ungmoderat för att få tullen att beslagta alle exemplar.

Thomas Benders Nation among Nations: America’s Place in World History är ett synnerligen modigt försök att foga in USA:s historia i den globala världshistorien.

Precis som dagens amerikanska samhälle och de attityder man möter här mest kan jämföras med 1930- eller 1950-talets Sverige så kan amerikanernas syn på sin egen historia, som Meachams bok visar, mest jämföras med Grimbergs Svenska folkets underbara öden. Alltså en helt USA-centrisk historiesyn som precis som de amerikanska världskartorna placerar USA i centrum och förpassat allt annat till periferin.

Men Bender visar att USA:s historia inte kan förstås utom som en liten del av hela världshistorien. Han visar också att USA inte alls är så unikt som de flesta amerikaner tycks tro. De strömningar och inflytande som man hittills har trott är typiskt amerikanska kommer för det mesta från utlandet

Tony Platt har recenserat Benders bok i San Francisco Chronicle:

Bender tackles the chauvinistic assumption that the nation is “the natural container and carrier of history” and the linear view that history is primarily a chronological development. The author is a member of a group of scholars calling for a way out of the “self-enclosed” and time-based perspective that has long characterized the teaching of U.S. history, especially in the wake of the Cold War. He calls for incorporating American history inside global history, and for paying as much attention to space as we do to time. Most American history courses touch upon world history only insofar as it impinges on the United States, such as the U.S.-Mexican War; and the teaching of world history typically is framed as events happening somewhere else, to people unlike us. As for geography, it gets relegated to identifying the shapes of the 13 colonies, naming state capitals and other make-work exercises in social studies.

Bender tillhör en ny skola amerikanska historiker som faktiskt kan sin världshistoria och som själva är kosmopolitiska och inte enbart vänder bort blicken från resten av världen.

Fyra böcker om USA alltså som alla är intressanta på sitt eget sätt. Börja med Bender, fortsätt med Krugman och sedan Rosenberg och till sist Meacham.