Utlandssvensk, svensk i USA, svensk hemma och borta. Sverige är fantastiskt!
Posted Under: Foto,Kalifornien,Sverige,Turist i Kalifornien,USA allmänt
Foto Det progressiva USA: Sverige är fantastiskt. Waxholm i Januari.
Jag är i Waxholm tillsammans med vänner en kall men solig januaridag.
Vi går runt och tittar på de idylliska trähusen utefter de idylliska gatorna och njuter av solen.
Små trävillor där snickarglädjen har firat segrar som man gläds av hundra år senare, idylliska små gator där man när som helst kan vänta sig träffa tant Brun istället för Sergei Brin.
En idyllisk turiststad som är helt gentrifierad och säkert fylld med hårdhänta människor som vet hur man marknadsför idyllen med samma brutala effektivitet som i vinodlingarna i Napadalen.
Men ändå, idyllen är enastående vacker, hur insmickrande och manipulerande den än må vara.
Jag kom till USA som tonÃ¥ring första gÃ¥ngen har har bott där längre än i Sverige. ÄndÃ¥ är Sverige definitivt, överväldigande och helt utan tvivel “hemma”.
Det betyder inte att jag inte tycker om USA. Som den här bloggen visar så kan jag säkert mer om USA och speciellt Kalifornien; dess kultur, historia och politik än många amerikaner och de flesta svenskar.
Och jag jag har inga problem med engelskan
Jag älskar att vandra utefter Stilla Havsstranden i det helt bedårande Santa Cruz, att strosa utefter gatorna i San Francisco, världens vackraste stad, och att sitta på ett litet utekafe på University Aveue i Palo Alto i Silicon Valley och prata IT och Web 2.0., något jag gjorde för bara tio dagar sedan.
Det finns mycket i Sverige som driver mig till vansinne, byråkratin, stelheten, inbundenheten, vintermörkret, bilförarna som helt struntar i mig när jag försöker springa över den isiga vägen på övergångsstället.
Och liksom Friedrich Nietzsche så jag är helt och totalt emot varje slag av nationalism. Sverige behöver invandrare, jag tar totalt avstånd från Carl Bildts skrämmande apartdheidvision för Israel, som är identisk med Sverigedemokraternas för Sverige.
Språket, attityderna, människorna, småskaligheten, minnena från barndomen, de invanda beteendemönstren, vänligheten,
det är svårt att sätta sitt finger precis på vad det är som gör Sverige så hemvant.
Men Sverige är hemma och kommer alltid att bli “hemma”.
Svenska bloggar om: Svenskar, Utlandssvenskar, Sverige, USA, Kalifornien, California, Swedes in the United States
Läs fler inlägg om Utlandssvenskar
| 2007-01-13 | Måste-se program för alla utlandssvenskar |
| 2006-12-26 | Årets höjdpunkt: Kungens tal till utlandssvenskarna |
| 2006-06-11 | Utlandssvenskar och Utlandsamerikaner |
| 2006-02-07 | Utlandssvenskar |
| 2005-08-10 | Utlandssvenskar |
Tja, kan inte hjälpa för att le roande på vad du skriver. Men när jag läser vidare så kan jag inte hjälpa för att hålla med dig. Men, jag ser Sverige från utsidan, och då ser verkligheten helt annorlunda ut än vad det gör om jag skulle leva hemma. Jag tror att gräset verkar alltid vara grönare på andra sidan var man än befinner sig. Har jag ett välfyllt bankkonto, och börjar blir gammal, sur på omvärlden o senil, då är sverige ett paradis att pensionera sig i. Men är man ung och äventyrs full, och vill leva livet fullt ut, göra en karriär, då kan jag inte hjälpa för att skaka på huvudet.
Är alltid lika trevligt att komma hem på besök, och se på idyllen, men efter en vecka då kan jag inte vänta på att komma tillbaka till det hektiska och helt galna USA.
theStig: “är man ung och äventyrs full, och vill leva livet fullt ut, göra en karriär”, kan du inte lägga till nÃ¥gra fler intensägande plattityder.
Det finns faktiskt en hel del unga svenskar kvar här i Sverige som av döma av deras miljonvillor och spännande IT jobb lever livet fullt ut, gör karriär och är väldigt “äventyrsfulla”.
Waxholm i Stockholm förmodar jag?.. (Hade för mig att du reste norrut.)
Efter nästan 3 Ã¥r i USA sÃ¥ börjar jag faktiskt känna en viss “främlingsskap” med Sverige. Det som jag saknar mest i Sverige är nog Stockholm. Jag saknar Västerort mest. Jag saknar mina lÃ¥nga (och dÃ¥ menar jag LÃ…NGA) promenader i Järvafältet, en lugn och skön promenad frÃ¥n Vasastan till Norrmalm en solig sommardag (och helst ska den gÃ¥ genom Vasaparken.) Jag saknar barrundorna i Södermalm. Jag saknar KTH:s extremt vackra campus där varje byggnad bara osar historia och ger mig “svenskhet” en jätteboost. Att bara ligga pÃ¥ nÃ¥gon av dess gräsmattor och titta upp i himlen. Jag saknar vänner och familj.
Det jag INTE saknar är Drottninggatans totala KYLA, bÃ¥de dess butiker och människorna som besöker dem och all jävla axelknuffar utan nÃ¥gon som helst ursäkt… Sen saknar jag inte heller den institutionaliserade rasismen.
Fan.. Nu börjar jag att bli nostalgisk.
(Och det kan man väl bli efter 3 års frånvaro eller hur?)
Robban: Tack, en bra beskrivning! Precis så känner jag.
Jag tror inte riktigt på de svenskar som efter några år påstår sig helt ha glömt Sverige. Endast den som har känslor för Sverige kan lära sig tycka om USA.
Jo, det är rätt så gentrifierat iaf vintertid. På sommaren kommer dom unga männen och damerna med dom senaste inneorden etc etc och tar över.
Men trots allt är det trevligt att ta en Cinderella runt skärgården en vacker sommardag och hoppas man slipper krocka med en stor blaffa till båt som styrs av pappas pojke efter telefonkatalogen.
Samma gäller (inkl. aggressiv marknadsföring och vattnig öl på sommaren) tex Marstrand,Sandhamn och Båstad. (För att nämna några).
Och dom är kvar på vintern kanske inte alla är fattiglappar. (En rejäl bonus har dom ju fått på fastighetsskatten bla)
Jag förstår att du är evigt ung!
Du..det är jag med!
Spännande IT-jobb och miljonvillor i Sverige?
Tja, om du menar IT-chefen pÃ¥ Ericsson sÃ¥ kanske….
ingenjörer och itspecialister är hopplöst underbetalda i Sverige, de som pluggar det och har karriärsplaner stannar knappast kvar i Sverige.
Lennart, verkar som om du inte läste mitt föreslag om att bredda dina vyer. Du verkar tror att allt svävar runt Stockholm. Jag tror dig att man kan säkert tjäna “rätt” sÃ¥ bra i Stockholm, men tror du alla vill flytta dit, eller sÃ¥ lÃ¥ngt upp i landet? Du verkar heller inte har jobbat särskillt mycket, eller behövt ansöka om jobb i sverige. Tycker du skall prata lite med nyexaminerade människor innom de olika inriktningarna sÃ¥ du kan fÃ¥ en verklig syn pÃ¥ den svenska arbetsmarknaden.
Intressant att läsa om dina och andras erfarenheter om Sverige.Det går att känna igen mycket. Själv har jag haft förmånen att bo i flera länder runt om i världen och har från tid till annan en längtan tillbaka till allihop. Det finns alltid något man skanar. Alla hade sina positiva och negativa sidor.
Sverige besöker jag så ofta i jobbet att jag inte vill dit på semester och inte heller drabbas av hemlängtan.
Det är fantastiskt kul att komma dit, före jag åker så säger jag faktiskt att jag åker hem till Sveige. Efter några dagar med upplevelser, släkt, vänner och nostaligtrippar längtar jag hem igen till Kalifornien.
Wherever I lay my hat that’s my home
Hmmm, jag har varit i Canada mer än halva mitt liv, och visst är det kul att komma “hem” till Sverige dÃ¥ och dÃ¥, och efter nÃ¥gra veckor i Sverige fÃ¥r jag hemlängtan till Canada igen. Kan nog säga att Canada är lika mycket “hemma” som Sverige…Kanske bör rycka upp mig, har faktiskt inte varit hemma sedan sommaren 2003…Gosh, det är nu fem Ã¥r…
Hemma är Canada + Sverige…Good enough!
H2: Det här är ett intressant ämne. Ville bara berätta hur jag känner det. Så är det för mig. Givetvis är vi alla olika.
BBus: “som styrs av pappas pojke efter telefonkatalogen”? förklara, jag förstÃ¥r inte.
Oraklet: Ja någon måste i alla fall äga alla miljonärsvillorna som alltså ligger i miljonklassen uttryckt i euro och inte enbart i kronor.
Och till villan kommer oftast en mycket flott segelbåt, utlandssemestrar barnpiga osv.
Om det är underbetalt så vet jag inte hur en hög lön ser ut?
Stickan: Nja, eftersom jag har besökt och pratat med en hel del människor hela vägen från Jokkmokk och ner till Lund under de senaste åren så tror jag att jag har ett rätt bra grepp om Sverige.
Fast givetvis, det kan alltid bli bättre.
Och intressant nog så får jag en inte helt obetydlig volym mejl från just IT-studeranden i Sverige. Vilket givetvis är jättekul.
Stockholmsområdet skiljer sig helt klart från t.ex. Norrland, det är rätt påpekat.
Men samma sak gäller ju också i USA. Jämför San Francisco och Silicon Valley med Mississippi och man får en rätt bra parallell mellan Stockholm och Hofors eller Åmål.
Skillnaderna mellan Kista och Silicon Valley är betydligt mindre än mellan Stockholm och Kilaforn eller mellan San Francisco och Greenwood, Mississippi.
Få se om bbuset svarar. Ett annat sätt att veta var man var i skärgården utan att avslöja hur fel man hade navigerat var att köpa skorpor eller limpa på det lokala bageriet, platsens namn stod på påsen.
Lennart, jag gillar H2 så jag tar över det nicket
En sak som jag verkligen gillar i USA är öppenheten och de kanske många gånger ytliga kontaktsättet som finns här. när jag är i Sverige försöker jag ibland mig på att använda samma sätt och möts alltid av positiv respons.
Är man artig och trevlig så möts man oftast på samma sätt.
Ett bra exempel är när jag har besökt .offentliga arkiv för att söka material. genom att visa intresse för personerna och deras arbeta har jag oftast fått ovärderlig hjälp och extra information
Ja,telefonkatalog & pappas pojkar:
Refererar till hur dom lokala bÃ¥t’höghusen’ beter sig i stockholms skärgÃ¥rd.
Brunbränd ung man med brudar vet inte hur man navigerar i det trånga sundet in mot Sandhamn. Den sk Cinderellan tvärnitar.
Bara ett exempel..även fäderna drar på för fulla(?) muggar i farlederna även om det puttrar runt småmåtar som får parera svallvågorna med livet som insats.
Som tur är vÃ¥gar dessa inte sig utanför farlederna sÃ¥ det är rätt lungt i periferien…
Telefonkatalogen har kartor,som alla vet.
Jag tror det finns andra problem i Kalifornien..menar Hawai nästa om man missar..
ps
Jag har en liten Buster(R) med 40hk=32 knop.