Klicka på Göran.

Der är inte lätt att vara människa och leva helt lyckliga liv och alla som påstår motsatsen ljuger.

Det är inte heller lätt att vara människa i världen, att dras till mer än ett land och en kultur och en grupp vänner och alla som påstår det ljuger också. Livet är inte som ett pianolapiano som enbart spelar i dur. Ställ er i avgångshallen på Arlanda någon timme om ni inte tror mig.

Jag har just sträckläst Göran Rosenbergs djupt gripande och självbiografiska bok Det Förlorade Landet om den unge förstagenerationssvensken med det svenska förnamnet och det land som kom att forma hans liv nästan lika mycket som Sverige: Israel.

13 år gammal flyttade Göran Rosenberg till Israel med sin mamma och syster och förvandlades snabbt från en typisk svensk till en entusiastisk Israel.

För en så ung kille som kom från det lugna välvärdssverige till det färgsprakande Mellanöstern var det här det stora äventyret.

Från första kapitlet ur Det förlorade landet: Uppstigning

Inte heller sedan vi stigit i land, och husen fått en mera normalt grådaskig nyans, och den lätt irriterade trafikpulsen blivit märkbar, och människorna visade sig vara av alla de sorter, och det sandfärgade dammet yrde in genom den lilla folkvagnens öppna rutor när vi styrde söderut mot Tel Aviv, förlorade ankomsten ett uns av sin ursprungliga förtrollning. Det fanns ingenting som inte såg ut att stämma med min uppfattning av hur det borde vara.

Exempelvis var jag länge fullt övertygad om att anledningen till att israelerna körde som vildar på vägarna, vilket de gjorde redan då, var att landet stod under gudomligt beskydd. I Israel inträffade helt enkelt inga trafikolyckor. Vad annat mirakulöst som där skedde skulle jag tids nog ta reda på, men just den olycksfria trafiken blev en trossats som länge hölls vid liv av omständigheterna. Dels bevittnade jag faktiskt aldrig någon olycka, trots att jag såg åtskilliga som borde ha inträffat, dels kunde jag av naturliga skäl varken läsa eller lyssna mig till de åtskilliga som faktiskt inträffade.

Kanske ville jag inte heller. En annan föreställning jag levde med en kortare tid, var att det i Israel inte fanns några brottslingar. Man lurades inte, eller stal, eller mördade. Det fanns heller följaktligen inga fängelser. Jag minns ännu min skamset undertryckta häpnad när vi för första gången åkte förbi taggtrådsrullarna runt det stora fängelset i Atlit på vägen till Haifa. Så stora fängelser i ett så litet land?

Två år senare flyttade Rosenberg helt plötsligt tillbaks till Sverige, och precis varför han gjorde det finns vad jag kan se inte förklarat i boken.

Han engagerades i den svenska vänsterrörelsen och det var tydligen genom dess engagemang för fred, frihet och rättvisa i Mellanöstern som han kom att upptäcka det Israeliska dubbelspelet mot palestinierna och mot sitt eget folk.

Hans ungdomsdröm krossades och han förlorade för alltid det skinande vita Israel.

Det är intressant att jämföra den här boken med Jan Myrdals USA-skildring i En Annan Värld och Tolv på det Trettonde, och med Ann Kimmages underbara An Unamerican Childhood.

Göran Rosenberg gör något som Myrdal konstigt nog aldrig gav sig in på: han besöker sina gamla skolkamrater i Israel en generation senare och vi får de hur de har utvecklats.

En har blivit ultraortodox, andra har bott utomlands och sedan flyttat hem, de allra flesta har förlorat sina ungdomsdrömmar och oroas över hur landet har förvandlats från ett idealistisk vänstersamhälle med kollektivjordbruk och social rättvisa till ett hårdhögersamhälle vars hela existens verkar vila på ett allt brutalare förtryck av palestinierna.

Tragedin är givetvis att det förtrycket, den etniska rensningen, var en av staten Israels grundbultar från allra första början.

Och vad som gör Göran Rosenbergs skildring så mänsklig och viktig är att läsa hur han upptäckte sveket och dubbelnaturen i det samhälle han kom att älska, och hur han sedan under hela sitt liv har brottats med vad som kom att bli hans livs Koan.

Av alla hans gamla klasskamrater är det bara Shimon, den ultraortodoxe som inte har några tvivel.

Det här är en utomordentligt viktig bok som bör läsas av alla, oberoende av om de är intresserade av Israel och Mellanöstern.