Jag är på ett IT-möte i Florida och förfäras över att se så många feta människor. Det finns givetvis feta människor även i det hälsomedvetna Kalifornien men inte så här många och inte så här feta.

Det här är något som är inbyggt i det amerikanska samhällsmodellen: frihet utan ansvar, utan personligt ansvar och utan samhällsansvar parat med hämningslös och skoningslös konsumtion.

Konsumera tills du storknar, shoppa, shoppa, shoppa så blir du lycklig, ät så blir du lycklig och det är precis vad miljoner barn gör här i landet, överösta med reklam för fet mat, fet dryck, godis, glass och läsk och utan tillgång till sport och gympa.

Man frågar sig hur ett samhälle kan behandla sina barn på det här sättet, hur de kan förkorta deras liv, men det är precis vad miljoner amerikanska föräldrar gör, inte inte bara de outbildade.

Lori Aratani skriver i Washington Post om kampen mot den amerikanska fetman: Slimming Down Schools
A la Carte Menus, Parents Often Thwart Cafeteria Makeovers

But even where the meals have become healthier, schools continue to undercut their efforts by also selling fries and doughnuts and allowing vending machines. Exclusive contracts with soft-drink companies garner multimillion-dollar payouts for schools. Officials say the dollars buy textbooks and pay SAT fees; critics accuse schools of ignoring health consequences.

Three decades ago, the Agriculture Department tried to ban chips, cookies and soft drinks from schools but was thwarted by courts and food companies. One court ruling found that the department did not have the right to regulate foods sold outside the lunchroom. The companies argued that people, not government, should decide what they eat.

Det skrämmande med fetmaepidemin här i USA är att den symboliserar hur svårt det är för det amerikanska samhället att företa sig någonting som i grupp hur goda föresatser man än har.

För skolorna får inte proppa på barnen en massa hälsokost för då blir det ju som i kommunistländerna, då försvinner friheten, det här skall föräldrarna bestämma, i alla fall enligt fetmatföretagens lobbyister i Washington.

Men gör föräldrarna någonting, nja inte om de saknar den utbildning och information de behöver? Och fet mat är ett sätt för fattiga skoldistrikt att få in litet extra pengar.

Trots många bra inititativ i många skoldistrikt så är det, som Lori Aratani skriver i den här artikeln, oerhört svårt att få någon riktig bukt på den här epidemin.

Frihet utan ansvar, hurra för friheten i världens friaste, och fetaste, land!