USA-valet: Hur mycket kan svenska USA-experter om USA-valet egentligen?
Djävulen döljer sig i detaljerna och det är lätt att missa viktiga detaljer när de uttalar sig om Hillary Clinton och Barack Obama, även om man kan en massa om USA i allmänhet.
Ninna Bengtsson har intervjuat tre svenska USA-experter i SvD:
Experterna om Clinton
Barack Obama blir demokraternas kandidat till amerikanska presidentvalet. Clinton har ännu inte erkänt sig besegrad vilket kan vara en medveten strategi för att förhandla om en vicepresidentpost, menar flera av de USA-experter som SvD.se talat med. “Hon kom väldigt väldigt nära, nästan ända fram”, säger USA-kännaren Erik Ã…sard som menar att hennes politiska karriär är lÃ¥ngt ifrÃ¥n över. Nu väntar en kamp “mellan tvÃ¥ outsiders” McCain och Obama.
Här är några av svaren i den intressanta artikeln:
Olle Wästberg, generaldirektör för Svenska institutet:
1. – Om hon stannar kvar kan hon förhandla sig till en vicepresidentpost. Jag tror hon kommer att sätta sig ner redan i denna veckan vid förhandlingsbordet.
Som guvernören och Clintonljoalisten Ed Rendell har sagt så förhandlar man inte med demokraternas presidentkandidat, oavsett vem man är. Han leder nu det demokratiska partiet och det är han som utser sin egen vicepresidentkandidat, punkt och slut.
Så fungerar det demokratiska partiet, oavsett hur många delegater eller röster förloraren har vunnit. Här är segraren allsmäktig.
Kerstin Berglöf, forskare på Utrikespolitiska institutet: om Obama accepterar Clinton som vicepresidentkandidat:
4. – Det är inte uteslutet att det blir så men jag tror inte att Obama känner sig tvingad att erbjuda henne en vicepresidentpost. Jag har svårt att tro att det kommer att fungera eftersom personkemin inte verkar stämma helt överens mellan de här två kandidaterna. Men han tar det säkert under övervägande.
Det är riktigt men samtidigt så missar Kerstin Berlöf en viktig punkt, nämligen att alla vicepresidentkandidater detaljgranskas och det skulle betyda att Bill Clintons alla affärer, bl.a. med donatorer till hans presidentbiblioktek skulle offentliggöras. Och det har han redan vägrat att göra.
Det har aldrig varit tal om att Clinton skulle bli Obamas vicepresident, även om många amerikanska politiker också har trott det. Clinton har nu klart sagt ifrån att hon inte har några planer på att försöka bli Obamas vicepresidentkandidat. (I sanningens namn har jag själv fram till för några dagar också trott att Clinton skulle kunna sätta press på Obama, men som Ed Rendell sade för någon dag sedan så är det alltså fel, så fungerar inte det demokratiska partiet).
Erik Åsard, Chef för Nordamerikainstitutet, Uppsala universitet:
Men en blivande president utser själv vem som blir hans vicepresident och ringer upp den personen och erbjuder tjänsten.
Helt rätt, Åsard kan sina saker.
Nu är det lätt att hitta fel i artiklar och uttalanden, men min poäng här är att det finns tre nivåer på exterper: Proffsen som t.ex. Guvernör Ed Rendell som lever mitt i en sån här valkampanj. Amatörerna som jag själv som följer valkampanjen dag för dag och som kanske kan 75% av vad de riktiga experterna kan, och slutligen andra som kanske kan en massa annat om USA, Olle Wästberg är t.ex. väldigt insatt, men som ändå inte är expert på de ytterst komplicerade primärvalen.
Det som slÃ¥r mig är hur sällan man hör nÃ¥gon expert säga “det där kan jag faktiskt inte”.
Läs fler inlägg om Obama
Svenska bloggar om: 2008 Election, 2008 Elections, Barack Obama, Barack Obama 2008, Barack Obama Hillary Clinton, Barack Obama Polls, Breaking Politics News, Clinton 2008, Hillary Clinton 2008, Hillary Clinton Polls, Independent Voters, Indiana Polls, Indiana Primary, Obama 2008, Obama Clinton, Obama Clinton 2008, Obama Indiana, Barack Obama 2008, White House
Det har ju stÃ¥tt klart länge att om det skulle bli ett Obama-Clinton presidentskap hade det varit ett s.k ‘shotgun marriage’likt Kennedy och LBJ. För Clinton handlar det snarare om hennes fortsatta position inom det demokratiska partiet. Clinton hade varit ett starkt kort vid konventet och GE rätt hanterat men Obama behöver henne inte. Sen är Obama en pragmatisk realpolitiker liksom Hillary. Som sÃ¥dan slänger man inte bort kort eller skaffar sig permanenta fiender. Han kommer att hitta en plats för Hillary även om Dkos och Huffpost skriker sig blÃ¥ i protester.
Förövrigt 10$ amerikanska dollar på att Obama nu kommer att modifiera sin position högerut för att fånga upp mitten och högerväljare. Med andra ord en centrist position inte helt olik Bill Clintons 92.
Claeskrantz: Jag håller med dig om att Obamas givetvis kommer att försöka vinna över republikanska fristående väljare men jag tror själv inte att höger och vänster är bra termer att använda. De är alltför slippriga.
Ekonomin som nu verkar vara i fritt fall blir den viktigaste frågan och där kommer Obama att vinna över McCain.
Helt rätt, Åsard kan sina saker.
Håller med. Jag råkar känna Erik , och han är mycket nyanserad och kunnig när det gäller USA.
Jonte: Vet du vilken bakgrund Åsard har och hur länge och var han har verkat i USA?
Själv är jag kanske bara naiv som är besviken Obamas lögnaktiga tal om Hope och Change när det ändå är pengar som styr politikernas ställningstagande i olika frågor. Det är bara att konstatera att AIPAC är mycket skickligare på att köpa amerikanska politikers lojalitet än araberna. Vid ett oljepris på på idag 138 dollar så tjänar nästan 1.5 miljarder dollar om dagen och de får väl helt enkelt skylla sig själva om de inte vill köpa den amerikanska demokratin, det räcker med att köpa de största TV-kanalerna och tidningarna samt ett 500-tal politiker i senaten och representathuset samt sponsa ett 100-tal hollywood filmer som ändrar den amerikanska opionen och sedan kan de börja plundra de amerikanska skattebetalarna på miljarbelopp och allt militärt stöd de behöver. Hur skall det fattiga Israel kunna konkurrera med arabiska oljemiljarder. Araberna får skylla sig själva för att de är dumma i huvudet och inte har fattat hur det politiska systemet i USA fungerar.
Här är en bra artikel som förklarar hur Barak Obama lärde sig det politiska spelet i USA: “How Barack Obama learned to love Israel”
http://electronicintifada.net/v2/article6619.shtml
“Money and votes, but especially money, channelled through sophisticated and coordinated networks that can “bundle” small donations into million dollar chunks are what buy influence on policy. Currently, advocates of Palestinian rights are very far from having such networks at their disposal. Unless they go out and do the hard work to build them, or to support meaningful campaign finance reform, whispering in the ears of politicians will have little impact.”
“If disappointing, given his historically close relations to Palestinian-Americans, Obama’s about-face is not surprising. He is merely doing what he thinks is necessary to get elected and he will continue doing it as long as it keeps him in power. Palestinian-Americans are in the same position as civil libertarians who watched with dismay as Obama voted to reauthorize the USA Patriot Act, or immigrant rights advocates who were horrified as he voted in favor of a Republican bill to authorize the construction of a 700-mile fence on the border with Mexico.”
“Only if enough people know what Obama and his competitors stand for, and organize to compel them to pay attention to their concerns can there be any hope of altering the disastrous course of US policy in the Middle East.”
Johnny: Man får vara försiktig och inte bli alltför cynisk. Man bör också komma ihåg att alla amerikanska partier har partiprogram som de sedan mycket sällan följer.
Obama är mycket smart och jag är övertygad om att han verkligen kommer att försöka lösa problemen i Mellanöstern. Om inte annat så för att han måste.
Kommer Israel att samarbeta, säkert inte, men de kanske inte kommer att få något val om Obama börjar prata med Iran.
Nja, jag ser det inte som cynism utan enkel realism. Jag håller med om att Obama är en smart affärsman i politik, precis som alla andra framstående politiker i USA. Det blir mycket lättare att förstå både Obamas och McCains oreserverade stöd för Israel när man förstår att AIPAC betalar mycket bättre för politiska ståndpunkter än den Palestinska föreningen för mänskliga rättigheter.
Naturligtvis vill varken den amerikanska eller israeliska regeringen och defenitivt inte AIPAC att det nÃ¥gonsin skall bli fred i Mellan Östern eftersom det helt enkelt är dÃ¥ligt för affärerna. Det kommer naturligtvis varken Obama eller McCain att ändra pÃ¥. Det förklarar ocksÃ¥ varför konflikten fortsatt sÃ¥ länge, “lyssna inte pÃ¥ vad de säger (peace, peace, peace), utan vad de gör (war, war, war)”, var det nÃ¥gon som sa och han hade rätt.
Att både Obama och McCain är villiga att bomba Iran är för att någon är villig att betala för deras politiska tjänster, AIPAC och kanske fler. Jag läste att Obama skulle träffa några av de största fondförvaltarna på Wall Street för att sälja sina politiska tjänster för att erhålla pengar till sin kampanj, de som har stora innehav av oljeterminer skulle ju verkligen kunna tjäna enorma pengar om Obama eller McCain kunde bomba inte bara kärnenergianläggningarna utan också oljeproduktionsanläggningarna i Iran. Vi såg ju igår hur snabbt priset på olja steg bara efter det israeliska uttalandet att det var nödvändigt att bomba Iran och när marknaden insåg att det råder total politisk enighet både i Israel och USA att göra det, oavsett om det blir Obama eller McCain, så exploderade priset på olja.
Det blir mycket lättare att förstå politiken i världen, när man förstår de tre främsta faktorerna som driver den, dvs pengar, pengar och pengar.
Obamas tal om “Hope and Change” eller “Yes we can” är naturligtvis till för den flaggviftande röstboskapen i USA, de gillar att höra sÃ¥ndana saker, de blir glada och röstar pÃ¥ den kandidaten som säger dem med mest inlevelse.
Den amerikanska demokratin är den bästa som pengar kan köpa och det är ju faktiskt fritt fram för araberna med alla sina oljemiljarder att göra det samma som AIPAC och då skulle USA bomba Israel i stället, naturligtvis efter nödvändig informations kampanj i media etc. Det är ändå en ganska rättvis marknadsekonomi som gäller i amerikansk politik.