USA:s och Bush-regeringens syn på Ryssland och kriget i Georgien
Posted Under: Kriget mot Terrorismen,Ryssland,Säkerhetspolitik,Utrikespolitik
Georgiska soldater flyr från sin brinnande stridsvagn. Getty Images. Klicka på bilden.
Klicka på pilen för att spela.
Medan USA redan år 1823 etablerade sin egen intressesfär, sitt eget Lebensraum, i både Nord- och Sydamerika genom Monroedoktrinen som säger att USA inte kommer att tolerera utländsk inblandning i hemisfärens interna angelägenheter så erkänner man ingen liknande intressesfär vad Ryssland beträffar.
Efter Sovjetunionens fall 1991 och speciellt under George Bushs presidentperiod har USA expanderat i Centralasien och bl.a. etablerat militärbaser i Uzbekistan och Kyrgyzstan och givetvis ockuperar Afghanistan. Man har också militärt samarbete med Georgien och John McCains utrikespolitiske rådgivare har, som Mary Jacoby skriver i Wall Street Journal, varit lobbyist för Georgien. McCain Adviser Was Lobbyist for Georgia
När Georgiska trupper gick in i Sydossetien så transporterade t.ex. USA Georgiens 2 000 ockupationstrupper i Irak tillbaks till Georgien. Som med en befolkning på 4.5 miljoner knappast kan hålla stånd mot en beslutsam rysk attack. Däremot kan Ryssland aldrig ockupera Georgien utan att hamna i ett blodigt gerillakrig.
Både Ryssland och Kina har länge försökt få USA att lämna Centralasien, men de nya staterna i området är, inte förvånansvärt, knappast måna om att lämnas ensamma med Ryssland och Kina och föredrar en amerikansk närvaro som balans mot de två stora björnarna. Precis som Mexiko säkert också skulle vilja se en utländsk närvaro som balans mot USA:
Att Ryssland ser den ursprungliga Georgiska attacken som en chans att minska USA:s inflytande i området tror jag självklart, speciellt efter Bush-regeringens makalösa försök att sätta press på Ryssland genom att installera missiler direkt på ryska gränsen i något som mest liknar en ny Kuba-kris.
Det bästa sätter att förstå vad som händer på en storpolitisk nivå tror jag är att se det som ett led i en större amerikansk reträtt från sin ställning som världens enda supermakt.
Ryssland ser sin chans att utöka sina positioner i Centralasien. Vi får inte glömma att Ryssland har stakat ut sin egen intressesfär i Centralasien ända sedan tsardömets tid. Något som alla som bl.a. har läst den ryska författaren Mickhail Lermontov vill erinra sig.
Det är inte nödvändigtvis bra om USA:s inflytande i Georgien nu försvagas, men klart är att det här är ett lokalkrig med mycket stora implikationer för framtidens relationer mellan Ryssland och USA. Inte minst på grund av att USA kommer att vara förlamat fram till den 20:a Januari nästa år när näste president svärs in.
Och kanske även för den amerikanska valkampanjen där John McCain har stakat ut en synnerligen aggressiv linje mot Ryssland.
Även om den amerikanska pressen har haft braskande rubriker från kriget så har den svenska pressen gjort mycket bra ifrån sig:
Bollen ligger hos Ryssland och USA: Moskva vill avsätta Saakasjvili och Ryska trupper avancerar och Situationen är utomordentligt allvarlig
Läs fler inlägg om Ryssland
Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Georgien, Kriget i Georgien, Sydossetien, George Bush, USA och kriget i Georgien, War in Georgia, Russia and Georgia, Bush and Georgia, Bush and Russia, Putin, Vladimir Putin
“Here we are trying to promote peace and harmony.” Jag tycker den Amerikanska utrikespolitiken skapar allt annat än fred och harmoni. Om nÃ¥gon ska blanda sig i konflikter sÃ¥ är det FN.
Här är ett intressant tillägg om situationen i Georgien: http://www.youtube.com/watch?v=65I0HNvTDH4
Demokratin USA jämställs med diktaturerna Kina och Ryssland…
Mattias: Du har aldrig hört talas om Irakriget?
“…USA redan Ã¥r 1832 etablerade sin egen intressesfär…”
En liten transposition av siffrorna i årtalet: 1823 var Monroedoktrinens år. 1832 var gamle ex-presidenten Monroe död sedan ett år tillbaka och indiandödaren Andrew Jackson huserade i Vita Huset.
Centralasien kan väl jämföras med USA:s sydvästra delar (Texas, New Mexico, Arizona och Kalifornien) som slutgiltigt snoddes från Mexico i kriget 1848: de ingick i expansionen väster- respektive österut. Misstaget ur nuvarande rysk synvinkel var väl den kommunistiska charaden att göra de centralasiatiska erövringarna till sovjetrepubliker. Det gjorde ju att de liksom de tidigare självständiga baltiska staterna förklarade sig självständiga när SSSR brakade samman.
Ack Lermontov! Har inte sett hans namn sedan ryska litteraturkursen på gamla Hum-C.
Jonte: Tack jag har rättat! Lermontov är suverän och väl värd att läsas just idag.
Bra jämförelse mellan Kaukasusregionen och USA:s sydvästra delstater, måste komma ihåg att sno den för egen del
Lennart:
Du menar kriget där demokratin USA befriade en diktatur från förtryck från en diktator som dödade stora mängder ur sitt eget folk?
Mathias:
Ja det är ju så bra att ett i stort sett maktlöst organ som till stora delar styrs av diktaturer ska blanda sig i konflikter. Den lilla makt FN har används för att främja och legitimera diktaturer.
Mattias:
SÃ¥ en demokrati har alltsÃ¥ “fribrev” att bära sig Ã¥t hursomhelst utomlands?
Jag känner en irakier, helt ung kille, som fÃ¥tt hela sin familj – mamma, pappa och tvÃ¥ syskon – utplÃ¥nade av en amerikanska missil. Hur rättfärdigar man dÃ¥ USA:s fantastiska “befrielsekrig” inför den här pojken?
“Ja men det mÃ¥ste du förstÃ¥ att din familj blev ett slags bondeoffer som dog för en högre sak”
Jag tvivlar på att han skulle uppskatta den förklaringen. Nu är inte den här killen ensam i sin situation, det finns många som upplevt samma sak som han har gjort.
Så för att återknyta till din första kommentar, ja i det här fallet spelar demokratin USA på exakt samma planhalva som Kina och Ryssland ofta gör
Bosse:
Man rättfärdigar det genom att det är i snitt färre Irakier som dör per dag nu än under Saddam Hussein. Den här pojkens familj dog nu, men om Saddam Hussein hade varit kvar hade förmodligen både han och hela familjen dött (om de inte var Sunni förstås). Han har också fått demokrati, framtida generationer kommer att kunna leva fritt utan att vara rädda för staten. Det borde räcka som en förklaring, även om det knappast tröstar honom. Alla människor är inte goda och människor dör i krig. Det är inte det som är frågan, det är om vi vill ha demokrati eller diktatur.
Så nej, USA har inte alls någon likhet med Kina och Ryssland i det här fallet.
Förts vill jag bara klargöra att Mattias(med 2 t) och jag (Mathias med th) inte är samma person.
Visst har jag hört om Irakkriget men jag anser att än sÃ¥ länge har det inte varit speciellt mycket “fred och harmoni” i Irak efter att USA gick in där, visst kanske det blir bättre i framtiden och det hoppas jag verkligen. Men än sÃ¥ länge har det vart mycket brÃ¥k där och förövrigt sÃ¥ var det inte spridandet av demokrati som var det ursprungliga skälet till invasionen. Hade demokrati vart sÃ¥ viktigt för USA att det rättfärdigar en invasion sÃ¥ borde de ju gÃ¥ in Nord Korea, Burma, m.m.
Mattias: Glöm inte Kina. En amerikansk invasion av Kina skulle ju ge en miljard kineser demokrati. Kanske vi kan få FP att ställa upp med en svensk trupp.
Lennart: Jag har inte glömt Kina, jag utelämmnade det för att en invasion mot Kina antagligen skulle starta tredje världskriget, ett nytt “kalla kriget” eller bara hamna i ett status quo.
Ursäkta, tänkte inte speciellt klart, självklart skulle en invasion av Kina inte skapa ett kallt krig.
Mattias:
Vad har du för källor till att fler ska ha dött varje dag i Saddams Irak än i dagens Irak? Och av vad dog dom?
Mattias:
Jösses vilket trams. För närvarande är Irak en krigszon där det pÃ¥gÃ¥r ett lÃ¥gintensivt krig där vem som helst när som helst kan falla offer för ett bombattentat eller en kula “pÃ¥ drift”. Irak är i skrivande stund m.a.o. väldigt lÃ¥ngt frÃ¥n en fungerande fredlig demokrati.
SÃ¥ nej din förklaring skulle knappast trösta honom, han skulle nog bara – inte helt utan anledning – tycka att du är en stor idiot.
“En amerikansk invasion av Kina skulle ju ge en miljard kineser demokrati.”
Nej det tror jag inte. Kineser är nog inte sÃ¥ intresserade i demokrati. Dom har levt nu i sextio Ã¥r under statskommunism/socialism/kapitalism och har inte gjort nÃ¥gra försök att befria sig själva…För att erhÃ¥lla frihet och demokrati mÃ¥ste man vara beredd att offra sitt liv, och det är dom inte.
Vad är intressant för Kineser är att göra sina liv rikare och bättre, vilket innebär att mÃ¥let är att tjäna mycket pengar. Demokrati, och frihet frÃ¥n en totalitär regim är secondary…
Därför vore det ett waste of life, bÃ¥de Amerikanska och FP att hjälpa dom…