Vad som gjorde den svenska Välfärdsstaten så märklig var just att den gjorde det möjligt för alla människor att vara sig själva utan att varje ögonblick behöva oroa sig för om man skulle förlora jobbet och hemmet.

Barnen fick vara barn långt upp i tonåren och jag kan inte minnas en enda gång när mina föräldrar försökta styra mig in på någon speciellt utbildning eller ens brydde sig om vad jag ville göra i livet. Det var min sak. Det ordnade sig alltid.

Den som har bott i USA de senaste åren känner till hur amerikanska föräldrar driver på sina barn. De har t.ex. träffat fotbollsmammor som kör sina barn som skottspolar mellan olika fotbollsmatcher i gigantiska SUV:n på helgerna.

Dagens amerikanska föräldrar lägger ofta ner hela sina liv och gigantiska belopp på sina barns utveckling och resultatet kan vara både imponerande och skräckinjagande.

Mathew Futterman skriver i Wall Street Journal om hur dagens amerikanska föräldrar driver sina barn till storhet och nervösa sammanbrott: Under Pressure – WSJ.com

Experts in child development say a broad swath of today’s parents, who generally have smaller families and greater resources, are pouring enormous amounts of time, money and psychic energy into raising exceptional children.

Today’s young parents were the “latch-key” kids of the 1970s and 1980s, reared by hands-off parents who were among the least restrictive in generations, says Neil Howe, author of the 2000 book “Millennials Rising.” When their kids were born, this generation went the other direction, he says, taking on the job of protecting them from all the dangers they saw around them; popularizing V-chips for TVs and Baby On Board signs for car windows. “They’re very protective almost in reaction to their own upbringing,” Mr. Howe says.

Mig egen uppväxt i Uppsala i hjärtat av Välfärdssverige var idylliskt men utan varje form av prestationstvång. Mina egna barn har levt under betydligt större press men har också fått en utbildning och en disciplin som har gjort det möjligt för dom att slå sig fram i det utomordentligt tuffa amerikanska samhället.

Det här fenomenet kommer ursprungligen från Kina och Japan där barnen i finare familjer, fyllda fyra, fick börja lära sig de Confucianska klassikerna utantill, ord för ord.

Harvard-professorn Achilles Fang som hade vuxit upp i det klassiska Kina försökte, förgäves göra detsamma med sina amerikanska barn som helt och stirrade storögt på honom och vägrade.

Jag föredrar definitivt den kinesisk-amerikanska modellen av barnuppfostran.

Nu håller ju även Sverige på att förändras men jag tror inte riktigt att vi har nått fram till den amerikanska modellen riktigt än.