Den svenska pressen består inte som svenskamerikanska högertyper ofta tror, av USA-hatande vänsterextremister utan av skickliga yrkesmänniskor, som idag ofta har varit fast bosatta i USA i flera decennier.

Däermot är, som jag kommer att säga på S-Studenternas Valvaka på onsdag morgon svensk tid, den svenska pressen vinklad på ett annat sätt.

De allra flesta svenska USA-reportrar är nämligen stationerade på den amerikanska östkusten, vilket betyder att de ofta missar vad som händer här på västkusten. Inte bara det men de får också en något skev bild av hela valet, som ser rätt olika ut härifrån det progressiva Kalifornien. Det är ju trots allt härifrån som de nya idèerna kommer ifrån, det är här som den kristna högerns och mormonkyrkans Jihadkrig mot det öppna och jämställda samhället äger rum just nu det är härifrån som Obamas utslagsgivande Webb-teknologi kommer.

Mer allvarligt är att svenska journalister sällan eller aldrig vad jag kan se skriver från insidan av vare sig Barack Obamas eller John McCains valkampanjer. De verkar inte ha fått plats på något av kampanjplanen, det verkar inte lyssna in på de båda sidornas dagliga telefonkonferenser.

Kort sagt, det verkar stå på utsidan och titta in istället för att ha nästlat sig in i själva kampanjorganisationerna. Och det förvånar mig måste jag säga.

Nu kan det bero på flera orsaker. En kan vara att varken DN eller SvD för att bara ta de två största tidningarna är intresserad av riktigt djuplodande reportage från valet. Man kanske inte tror att läsarna vill läsa så så detaljerade reportage från valet.

Ta ett enkelt exempel, kampen om posterna som rÃ¥dgivare kring Obama. Clinton-lägret försöker nästla sig in pÃ¥ de närmaste platserna kring Obama Obama’s Brain Trust men jag tror inte jag har läst nÃ¥got om den tysta kampen i den svenska pressen. Eller läst nÃ¥gon intervju med nÃ¥gon av Obamas närmaste medarbetare heller. Varför inte?

Nu när alla intresserade svenskar lika gärna kan läsa de amerikanska tidningarna så vore det ett sätt att konkurrera med utlandspressen. Men det verkar inte ligga för de svenska tidningarna. Vet inte varför.

Axplock från den svenska pressen i kväll kalifornisk tid:

Lennart Pehrson, som har bott i USA sedan 1984 verkar mest skriva frÃ¥n New York: Obama har täten – men McCain knappar in

De mest optimistiska prognoserna pekar nu mot ett valdeltagande som kan gå upp mot 70 procent. Det gynnar sannolikt Barack Obama eftersom valdeltagandet väntas öka kraftigt bland svarta och unga väljare, grupper där han har ett massivt övertag.

Men det finns inga garantier för att valdeltagandet verkligen blir så mycket högre än tidigare. Förhoppningar om att unga väljare ska gå till vallokalerna i stora skaror har trots allt kommit på skam tidigare.

Det stämmer inte riktigt överens med vad jag ser. Obama kommer att vinna och antagligen vinna stort. Att de unga inte röstade i tidigare val är helt ovidkommande idag med Obamas superba valorganisation och det faktum att miljoner unga redan har röstat. Litet för försiktigt som jag ser det.

Erik Ohlsson som är betydligt mer rörlig skriver från Chicago: Chicago berett att fira

Det är en osedvanligt vacker novemberdag i Chicago: skyskrapesilhuetterna avtecknar sig som barnteckningar mot en knallblå himmel, över Michigansjön hänger ett mjölkvitt dis och väderleksrapporterna lovar fortsatt milt klimat. Stans stora grönområde Grant Park har delvis spärrats av för den stora fest som Obamakampanjen ska hålla, med huvudpersonen och hans familj på podiet, och, som man hoppas, goda nyheter från landets alla vallokaler.

Det här är som vanligt när det gäller Erik Ohlsson ett levande och jordnära reportage. Mycket insiktsfullt för den som vill uppleva hur valet upplevs här i USA.

Men jag saknar som sagt en mer djuplodande analys av kretsen kring Obama. Ta en av Obamas ledande försvarspolitiska rådgivare, den 64:årige Richard Danzig Richard Danzig, som var marinsekreterare under Bill Clinton. Hur stort inflytande har han egentligen?

Det har sagts att han vill att George Bushs försvarsminister Robert Gates skall fortsätta som försvarsminister under Obama. Ett rent katastrofalt förslag eftersom det skulle betyda att demokraterna skulle erkänna att de inte själva klarar av att sköta USA:s försvar.

Ett annat förslag som har hörts är att den republikanske Nebraskasenatorn Chuck Hagel skulle få posten. Igen rent katastrofalt av samma orsak.

Just kretsen kring Obama, varför inte intervjua några i den inre kretsen? Ingen verkar ha försökt vad jag kan se. Det skulle inte vara lätt, givetvis, men det verkar litet som om man saknar ambition speciellt från tidningarnas sida.

Emma Löfgren skriver i SvD om de svenska tidningarna och USA-valet. Hon har skrivit mycket och ofta och bra: Svenska tidningar håller sig opartiska

Medieforskaren Kent Asp är förvånad över rapportens resultat.

– När det gäller rapportering från amerikanska valrörelser är det nästan alltid så att den demokratiska kandidaten får en mer gynnsam bevakning. För en medieforskare är inte det konstigt, för medierna speglar i hög grad sin publik. Era är läsare är ofta närmare den demokratiska kandidaten politiskt helt enkelt, säger Kent Asp.

Emma Löfgren skriver också om Kanal 5:s valvaka: Objektivitet är en illusion

Det där med att det är bra att svenska tidningar är opartiska tror jag är rena tramset. Man kan vara objektiv utan att vara partisk. Var den svenska pressen objektiv under Andra Världskriget? Borde den ha varit det? Knappast. Bör den vara det idag? Nej inte utan att helt missa den historiska utvecklingen i USA just nu. Man bör bara objektiv men inte opartisk.

Det viktigaste för den svenska pressen är att skaffa sig originella infallsvinklar som den amerikanska pressen missar för att den inte kan se skogen för träden.

Om den svenska pressen inte lyckas med det utan mer eller mindre kopierar den amerikanska pressen så kommer den på sikt att bli irrelevant.

Så fler fräcka och tuffa reportage om det amerikanska samhället, om männen och kvinnorna kring Obama, om striderna mellan Clinton- och Obamafalangen, om det stundande inbördeskriget inom det republikanska partiet. Det skulle ge mångdubbelt fler läsare. Så Lennart, Erik, Emma och ni andra, gör vad ni kan! Litet mer dj-vla anamma-ambition är i alla fall vad jag skulle vilja se.