Klicka på pilen för att lyssna på Anna Netrebko and Roberto Villazon sjunga La Traviata brindisi

Sokrates eller Jesus, höger eller vänster, konservativ eller liberal, popmusik eller klassisk musik, val som definierar oss och människorna i vår omgivning.

Det ena behöver inte utesluta det andra men ofta gör det det.

Wagner och Verdi är ett sånt där val som ofta säger mer om en människa än om man är höger eller vänster, tror på vetenskapen eller andliga väsen.

Luciano Pavarotti , Placido Domingo och Jose Carreras sjunger La donna è mobile från Verdis Rigoletto

Båda kompositörerna föddes samma år, 1813, och både blev med rätta världsberömda. Men där slutar likheterna. För medan Wagner var en innovatör och nydanare som kom att få ett inflytande långt utanför musiken, bl.a. på den unge Friedrich Nietzsche så var Verdi konservativ och helt oförmögen att uttrycka sig utom just i sin fantastiska musik.

Triumfmarschen från Verdis Aida.

Wagner

Verdi liknar i mångt och mycket filmskaparen Alfred Hitchcock. Precis som denne så baserade han sina verk på mer eller mindre kända böcker och överlät sedan till en expert att skriva dialogen eller på operajargong: librettot.

Verdis La Traviata är ett paradexempel. Den är baserad på Alexandre Dumas, fils bok Kameliadamen och librettot är skrivet av Francesco Maria Piave.

Wagners Festspielhaus i Bayreuth

Wagner som hade en ambition och en drivkraft som inte var av denna världen gjorde allt själv. Han skrev sitt eget libretto, skapade sina egna dramatiska historier från nordisk mytologi och byggde t.o.m. sitt eget operahus bara för att han inte var nöjd med de som redan existerade.

Wagners Walkürenritt

Wagner var inte bara en kompositör, han var också intresserad av filosofi och den kände engelske författaren Bryan Magee har skrivit en bok just om Wagner och filosofin, The Tristan Chord som är mycket läsvärd.

Giuseppe Verdi i New York

Verdi har ett ofantligt inflytande på eftervärlden, på kompositörer som Anton Bruckner och Hugo Wolf, César Franck, Henri Duparc, Ernest Chausson och Jules Massenet och andra.

Som Gustav Mahler sade, “Det finns bara Beethoven och Wagner”.

Verdis födelsehus

Verdi och andra sidan var, kan man kanske säga en gudabenådade visdiktare, en man som kunde sätta spännande och rörande historier till toner och förvandla dom till stora skådespel som Rigoletto, La Traviata, Aïda, Simon Boccanegra som gick här på San Franciscooperan tidigare i höstas och de två sista, Otello och Falstaff.

För mig är valet därför enkelt, trots Wagners stora talang och mäktiga musik så väljer jag Verdi, kanske för hans småskalighet, i alla fall i jämförelse med den grandiose Wagner.