Air France-447-kraschen, en modern Estonia-katastrof
Posted Under: Flyg
Fly-By-Wire-cockpit
Allt fler indicier pekar nu på att Air France-447-kraschen var en katastrof som, eftersom man flög toppmoderna s..k. Fly-By-Wire-plan förr eller senare skulle komma att inträffa.
Som de flesta av dagens stora jetplan var Air Frances Airbus A330-200 alltså ett s.k. fly-by-wire-plan som styrs av mycket avancerade och därför också mycket komplicerade datasystem.
Flera nära-krascher har redan inträffat, som Richard Woods and Mathew Campbell skriver i Times Online :
Last October a Qantas A330 was flying at 37,000ft over Western Australia when it suddenly “pitched nose-down”, in the words of an official report. Henry Bishop, a passenger from Oxford, described the panic: “I feared for my life. It just fell hundreds of feet. It just fell forever and there were people flying everywhere.”

I vanliga fall är A330-200-planen, precis som Estonia, säkra, men som alla med alla komplicerade datasystem så finns det alltid svagheter i systemen som, som vi nu har bevis på, kan leda till fruktansvärda katastrofer.
Richard Woods and Mathew Campbell skriver i Times Online Air France 447: The computer crash – Times Online
At the same time, the faster the air passes over the wing, the more the centre of lift moves backwards, pushing the nose of the plane down. Too fast: you nosedive. At high altitude the gap between those two critical speeds gets narrower and narrower. That’s coffin corner – and that was one of the crises facing the crew of AF447 as the plane plunged through the thunderheads in the early hours of last Monday. It is now clear the crew, as they fought to stay airborne, no longer knew how fast their plane was travelling. According to Airbus and the accident investigators, the pilots’ instruments were giving ‘inconsistent ‘ readings of the plane’s speed.
Antonio Regalado Max Colchester och Daniel Michaels skriver i Wall Street Journal Lost Plane Was Due for Change of Speed Sensors; Two Bodies Found
PARIS “ Brazil air force officials said Saturday in Recife they had recovered two bodies and remains from Air France Flight 447 from the ocean. A radar plane discovered the remains in the early morning, and at 8:15 a.m. a helicopter sighted debris and bodies. The air force said it collected an airline seat, a leather suitcase, a backpack and other items. At 9:30 a.m., the first body was pulled from the ocean. Two bodies, both male, were recovered. Separetely Saturday, French accident investigators said the Air France jetliner that disappeared over the Atlantic Ocean on Monday was due to have its so-called Pitot tubes replaced as part of an ongoing program at the carrier to renew its planes’ speed sensors. The sensors are suspected to have played a role in problems that the Airbus A330, which was flying from Rio de Janeiro to Paris with 228 people on board, encountered before disappearing and presumably crashing into the Atlantic.

Air France och AirBus gör allt för att hålla den information man sitter inne med hemlig men en grupp fristående flygsäkerhetsexperter försöker ändå hjälpa till att analysera fakta kring katastrofen. Tim Vasquezs analys av vädret i Sydatlanten under katastrofnatten är superb. Läs hela hans artikel och kolla kartorna.
Pitot-tub som alla som flygresenärer känner igen.
Tim Vasquez skriver Air France Flight 447: A detailed meteorological analysis
Air France flight 447 (AF447), an Airbus A330 widebody jet, was reported missing in the equatorial Atlantic Ocean in the early morning hours of June 1, 2009. The plane was enroute from Rio de Janeiro (SBGL) to Paris (LFPG). Speculation suggested that the plane may have flown into a thunderstorm. The objective of this study was to isolate the aircraft’s location against high-resolution satellite images from GOES-10 to identify any association with thunderstorm activity. Breakup of a plane at higher altitudes in a thunderstorm is not unprecedented; Northwest Flight 705 in 1963 and more recently Pulkovo Aviation Flight 612 in 2006 are clear examples. I did flight route forecasting for the Air Force in the 1990s. One of my assignments in summer 1994 was forecasting the sector between Mombasa, Kenya and Cairo, Egypt for C-5 and C-141 aircraft. The Sudan region had tropical MCS activity similar to this with little in the way of sensor data, so this incident holds some special interest for me as one of our C-5s could easily have followed a very similar fate.
Nu är det givetvis för tidigt att dra några slutsater om pfrecis vad som hände men de flesta experter är säkra på att vädret och datorsystemen båda spelade en viktig roll.
Det faktum att det var känt att planets hastighetsmätare, de s.k. Pitot-tuberna behövde bytas ut men att man ännu inte hade gjort det ser mycket misstänkt ut, speciellt när vi vet att:
According to failure and warning codes provided from A330 maintenance manuals, the first 2 fault messages, at 02:10 UTC, indicate a fault in the pitot probe (code 341115) and a fault in the primary computer of the flight control system (279334)
Det här kommer från de automatiska meddelanden som planet skickade ut strax före kraschen och som visar ett fel på hastighetsmätaren som sedan ledde till att autopiloten kopplades av. Eftersom en Airbus A330-200 är oerhört svår att flyga manuellt i en hård storm så var det början till slutet.
Stora moderniseringar väntar nu och bl.a. kommer man att skrota de gamla urmodiga svarta lådorna och ersätta dom med realtidsmeddelanden från planen till land. Bara en så enkel åtgärd, som man mycket väl hade kunnat driva igenom för länge sedan kommer att stärka flygsäkerheten. Andra moderniseringar som att ge piloterna tillgång till avancerade väderbilder kommer också. Men som alltid så stretar byråkratierna emot, tills tillräckligt många människor dör.
Precis som i Estonia-katastrofen verkar det alltmer som om den här katastrofen också hade kunnat undvikas om man bara hade varit mer intresserad av att analysera de problem som man visste existerade och samtidigt modernisera de antika svarta lådorna.
Axplock från den nordiska pressen:
SvD – Senaste nytt: Airbus nonchalerade franskt larm
SvD – Senaste nytt: Två kroppar hittade
Sydsvenskan – Nyhetsdygnet: Två offer hittade
Sydsvenskan – Nyhetsdygnet: Mätare byts ut efter AF447-kraschen
Svenska bloggar om: Flyg, Flygtrafik, Flygbolag, Air France, Air France 2009, Air France 447 Debris, Air France 447 Found, Air France 447 Seats, Debris 447, Debris Found, Flight 447, Flight 447 Debris, Flight 447 Found, Flight 447 Passengers, Flight 447 Path, Flight 447 Search, Plane 447, Plane Crash 2009, Search For Flight 447, World News











Mycket bra inlägg, upplysande, bra kvalité, välförtjänt kritik mot de tystlåtna fransmännen, makalös information om väderläget
Jämförelsen med Estonia är inte relevant. Estonia var i uselt skick och borde aldrig fått lämna hamn, kaptenen piskade fartyget i hög sjö dubbelt så fort som andra färjor.
Ingen ansvarig ställdes till svars, rederiet, svenska och estniska sjöfartsverket blev varken stämda eller ens kritiserade.
Försök gjordes att påstå att fartyget var felkonstruerat, ett stickspår som snabbt tystnade då Meijervarvet i så fall lätt kunnat stämma de verkliga förbrytarna.
Inom flyget råder andra och glasklara rutiner. Internationella haverikommissioner går till botten och tar fram alla fakta.
Oftast klarar dessa oberoende experter av att fastställa förloppet och rutiner kan förbättras.
Om inte “svarta lådan” hittas kanske vi aldrig får ett svar på olycksorsaken.
En hypotes tycks vara felaktiga givare på hastighetsmätaren.
Om det som står i artikeln stämmer tycks planet vara felkonstruerat och Airbus har inte agerat tillräckligt för att få detta åtgärdat.