Det utrotningshotade svenska språket. Men vad skall vi ersätta svenskan med?
Posted Under: Sverige
New arrivals står det på de nyanlända varorna på ICA när jag går förbi med min smartphone och netbook, yes svarar expediten när jag ställer en fråga, och tevekanalerna på den svenska teven är, vad jag kan se, till 90% amerikanska.
Att Svenskan befinner sig på snabb tillbakagång är knappast någon nyhet lika litet som att det endast är invandrarna som vi vill tvinga att lära sig svenska.
Ingen svensk med självaktning vill tala något annat än engelska, helst med amerikansk teve-brytning. Och medan Sverige-amerikaner vårdar sitt språk talar alla jäkla utlandssvenskar i Silicon Valley som jag har träffat engelska med varandra! Svenskan är det första man gör sig av med.
Per-Owe Albinsson skriver i Svenska Dagbladet om hur det svenska språket nu håller på att retirera: Svenska språket i fritt fall | Brännpunkt | SvD
I länder där engelskan har erövrat hög status har den trängt undan de inhemska språken. Se vad som hände på Irland och i de gamla kolonierna. Inte ens det stora Indien har lyckats återge de inhemska språken dess rättmätiga plats som samhällsbärande språk efter sjävständigheten. Engelskan har historiskt sett oftast trumfats igenom med tvång men i Sverige år 2009 verkar diverse företrädare frivilligt för denna utveckling. Ett större språk tenderar att äta upp ett mindre utan en genomtänkt språkpolitik.
Jag måste säga att det förvånar mig oerhört att inte Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt redan har genomfört en språkreform där engelskan på sikt blir Sveriges nationalspråk.
Problemet är att om och när ett världsspråk stadfästs så kommer det antagligen inte att bli engelskan. Spanska talas i dag över hela det, nota bene, tvåspråkiga USA och jag har mycket svårt att tro att Kina kommer att gå med på att slänga kinesiskan till förmån för engelskan.
Om vi skall slänga svenskan gäller det alltså att välja rätt nytt språk. Engelskan är bara en av flera alternativ. Och vinnaren kan mycket väl komma att bli ett hybridspråk som Lojban som både kan förstås av människor och maskiner.
Länkar:
Svenska bloggar om: Lojban, Svenska, Engelska, Svengelska, Spanska, Språkförsvaret, Engelska i Sverige,
Ja,språket ändras hela tiden. Förr var det holländska,tyska eller franska,latin etc idag influerar engelskan mest med sina skitserier på dumburken och den märkliga USA-beundran som florerar här (av samma orsak?)
Sedan kommer förortssvenskan med sin invandrarinfluerade svenska dialekt.
Jag klarar mig gott utan drPhil med gelikar,FoxTV,Idol och liknande. Vet inte vad dom övriga polisskitserierna heter.
Jag tror det kan gå bra även utan Lojban:
//
So Schwarzenegger is spelt in Lojban as:
sy. cy. .y’ybu vybu. .abu ry. zy. .ebu ny. .ebu gy. gy. .ebu ry.
//
Men visst blir det väl om 50 Ã¥r nÃ¥gon “svengelsk rinkebyska”,det beror väl pÃ¥ vilka kinesiska ord som hittar hit.
Svenska är ett av världens största språk faktiskt, på plats 80 i storlek av tusentals språk i världen.
Så påståendet om dess närstående död är bara precis helt löjligt.
Och hade det inte varit för de jäkla prästerna, så hade svenska varit ett ännu större språk.
Orsak och verkan, bibelöversättningarna. Fram till dess talades och skrevs det relativt likartat i Skandinavien medan prästerna stod och hymlade på latin och allmogen i Sverige, Danmark och Norge förstod ingenting av det som mässades.
Tänk vad svartrockar kan ställa till med ett anrikt språk.
Mn prästrna lyckades inte sprida latin speciellt bra
Visst är det märkligt att svenska inte är officiellt sprÃ¥k i Sverige, samtidivt som kraven pÃ¥ att “dom andra” – invandrarna – minsann ska kunna ‘perfekt svenska’ för att fÃ¥ jobb har tryckts upp. Men en del av orsaken är nog den lÃ¥ga status som sprÃ¥k över huvud taget har i Sverige. Vi är av tradition en teknokrati; attityden är att “alla kan fan svenska och engelska”. Läser man kommentarerna till Albinssons artikel pÃ¥ Svenskans sajt sÃ¥ är tvÃ¥ saker väldigt tydliga: 1)mÃ¥nga ser sprÃ¥k som uteslutande ett medel att utbyta “fakta” eller smÃ¥prat om vädret – att sprÃ¥ket är med och formar medvetande och gemenskap är en helt främmande tanke – och 2)man gör en automatisk koppling mellan “att slÃ¥ vakt om svenskan” och grumlig halvnazism. Helt otroligt. Synen pÃ¥ sprÃ¥ket blir enbart instrumentell, det ses som en lÃ¥da som man flyttar pÃ¥stÃ¥enden och fraser i.
Att ett språk kan dö ut eller tappa en hel del av sitt ordförråd är inte alls okänt. Estniskan förändrades grundligt i hemlandet under femtio år bakom järnridån. Käbi Laretei, som flydde 1940 och kom tillbaklak första gången 1988, har berättat om hur hon upptäckte att mängder av ord, familjenamn och hela tonen i språket hade förändrats. Naturligtvis hade det att göra med förtrycket och isoleringen också, men estniskan hade trots allt inte varit förbjuden, bara utestängd från många officiella sammanhang. Precis som svenskan tenderar att försvinna från sonliga vetenskaper, vissa skolor, musikliv, datalogi, IT-diskussion, radio och ibland politisk debatt.
Magnus, språket förändras hela tiden. Min österrikiske kompis som har bott här trettio år säger att han talar en konserverad österrikiska. Min chilenska kompis säger ungefär samma sak om sin chilenska spanska, hans modersmål har stannat i utveckling eftersom han inte befinner sig i Chile.
Det förhållande gäller nog också för Käbi Laretei och mindre förtryck och isolering.
För just det hon beskriver har i stort sett alla som lämnar ett land för lång tid gemensamt.
Christer: jag tror inte pÃ¥ nÃ¥gon “naturgiven” utveckling mot t ex att alla en dag tappat de flesta prepositioner utom ‘pÃ¥’ (“för det är pluttigt Ã¥ onice att strö in”), att vi slutar nybilda sammansatta ord typ “salongshjälte”, “överdängare” eller “hobbyprovokatör” för att i stället kasta in lösa övertalningsuttryck. Eller att “alla” kommer att tala nÃ¥n pidginsvenska där man häktar ihop satser md “ey” eller “yanno, bruschan”. Naturligtvis är det inte sÃ¥ det ser ut idag, men pidginsvenskan utan precision, med högt muntligt flyt för att kompensera bristerna och med ett försvagat inomsvenskt ordförräd är den sorts sprÃ¥k som mÃ¥nga av amerikofilerna vurmar för. Det handlar inte om att man ska snacka som Salman Rushdie eller valfri död vit man, vad dom drömmer om är att vi ska snacka och skriva som amerikanska rappare eller figurer i en amerikansk collegefilm. Det var den bilden som skymtade bakom t ex Jonas Thentes blogginlägg i somras, där han rätt löst skrev att engelskan skapar levande bilder och nya uttryck varje dag medan svenskan Ã¥derförkalkats och snart är mogen för sophögen.
De sprÃ¥kliga innovationer han citerade, som “bear with me” och “Does a bear shit in the woods?” var nu redan Ã¥rtionden gamla, men det var Black Enmglish som var hans underförstÃ¥dda ideal. Grejen är bara att 50 Cent och Ludacris talar inte som när de rappar hela tiden. Det är en kod av flera, de klarar naturligtvis att tala normal “vit” ngelska och resonera king vad de gör. Jag har hört 50 Cent klara just det pÃ¥ BBC, och dÃ¥ lämnade hn bÃ¥de machoposerna, “me homies” och “good shit” hemma. Men det klarar bara den som faktiskt bottnar i dit sprÃ¥k, det är därför det är en sÃ¥ jämmerlig tnke att vi skulle gÃ¥ över till engelska pÃ¥ bred front.
SprÃ¥ket lever i den kreativitet och kraft som visas av dem som använder det. Det finns inget deterministiskt “alla mÃ¥ste förändra det Ã¥t det hÃ¥llet” i denna vision, däremot kan man ju diskutera vad som fungerar och vad man kan vinna respektive förlora.
När det gäller spanskan bland chilenarna och estniskan i Estland och utomlands sÃ¥ handlade det nog delvis om en pÃ¥tvungen förändring, en följd av nationella katastrofer – inte en fri förbättring och växt. MÃ¥nga människor hade försvunnit och i bÃ¥da länderna blev det under lÃ¥ng tid omöjligt att utan vidare lita pÃ¥ andra – Käbui säger just att hoin tyckte att det fanns en “smÃ¥aktig” och elak attityd i Estland efter att järnridÃ¥n lyft, nÃ¥got som satt sig i sprÃ¥ket – och de brännsÃ¥ren sitter kvar än idag. SÃ¥dant pÃ¥verkar givetvis sprÃ¥ket ocksÃ¥
Kanske ska tillägga att Käbi Laretei, om än diplomatdotter och konsertpianist, absolut inte är nÃ¥gon aristokratisk person, sÃ¥ det handlar inte om baronessan som Ã¥tervänder hem efter fyrtio Ã¥r i exil och rynkar pÃ¥ näsan Ã¥t att folk uttrycker sig sÃ¥ tölpigt, fräckt kräver saker och inte visar respekt för hennes förfäder. Hon har uppenbart ett väldigt folkligt och konkret förhÃ¥llande till sitt ursprungliga hemland. Men hon sätter fingret pÃ¥ hur sprÃ¥ket hade förlorat mÃ¥nga termer, mÃ¥nga uttrycksfält, hur det hade präglats av en bred import av ryska lÃ¥nord (som mÃ¥nga nu vill rensa ut, förstÃ¥s) eller rena lokala nybildningar. Och eftersom hennes böcker har skrivits pÃ¥ svenska men översatts (inte av henne själv) till ett mÃ¥l som ibland behövde anpassas till “nu-estniskan” sÃ¥ har hon haft anledning att fundera över saken.
ästips: “SÃ¥som i en översättning” – mycket läsvärd även om man inte är intresserad av sprÃ¥k eller historia ocksÃ¥.
Magnus, jag skrev inte att nÃ¥gon tappar prepositioner eller liknade. Det jag skrev var att nÃ¥gra av mina vänner som har flytta frÃ¥n sina födelseländer och sprÃ¥komrÃ¥de för länge sedan säger själva att de talar “Ã¥lderdomligt”.
Detta är också något de har fått höra av sina syskon och föräldrar.
För övrigt vet jag mycket väl vem Käbi Laretei är, men du borde själv nog läsa din egen kommentar.
“hon sätter fingret pÃ¥ hur sprÃ¥ket hade förlorat mÃ¥nga termer, mÃ¥nga uttrycksfält, hur det hade präglats av en bred import av ryska lÃ¥nord (som mÃ¥nga nu vill rensa ut, förstÃ¥s) eller rena lokala nybildningar.”
Dock, läs meningen utan ordet ryska så har du i stort sett villkoren för alla språk. (för övrigt skulle jag tro att ryskans inflytande i baltstaterna var omfattande redan på Tsarernas tid, vad jag kan förstå så talade t.ex. Heinrich Laretei ryska obehindrat)
Ord förändrar betydelse, gamla ord blir obsoleta eller får nyrenässans i annan betydelse, nya tillkommer
Christer: Visst, jag har inte försökt hävda att sprÃ¥k kan förbli oförändrade. Självklart förändras de, och självklart uppstÃ¥r det konflikter om saken. Det jag var ute efter var att denna förändring sällan är *förutbestämd*. Det vanligaste argumentet man stöter pÃ¥ i de här frÃ¥gorna i Sverige är en lam hänvisning till att “engelskan segrar i alla fall” eller “det lönar sig aldrig att kämpa emot det sätt som folk *vill* snacka pÃ¥” (vilka är “folk” här?)
Sen är mina inlägg inte alltid enbart repliker till den som kom närmast före i tråden. jag tog mig friheten att plocka upp den inställning, och några av de argument, som ofta finns bakom svassandet för engelska. Det är ju fler än vi som läser den här bloggen, inte sant? Det var också därför jag påpekade att Laretei inte är aristokrat: det första du får höra om du diskuterar språk i de här banorna på svenaka är ofta att det bara är Chronschoughar och halvt åderförkalkade grevinnor som bryr sig om frågan.
Några kommentarer: 1) Som utlandsboende så är det oerhört svårt att hänga med i språkutvecklingen, trots webben och tillgång till SvT och SR.
Det är som när människor långsamt förlorar synen. Man förlorar ord, ett efter ett därför att man inte längre använder dom.
2) Vissa språk som t.ex. japanskan, tar in främmande ord men överlever ändå. Men svenskan har abdikerat hela områden som inom vetenskapen och nu IT. e nya orden som smartphone, netbook och cloud computing myntas i USA och om man inte omedelbart skapar svenska varianter, som man gjorde för 20 år sen, så är det för sent.
Så svenskan krymper ständigt.
Mycket intressant om Käbi Laretei och Estniskan. Själv kan jag berätta om en pinsam episod pÃ¥ ICA för fem Ã¥r sen. Jag lämnade fram mitt kreditkort för att betala och fick frÃ¥gan “pÃ¥ beloppet?”. FörlÃ¥t sa jag, “pÃ¥ beloppet?” upprepade expediten. “Jag förstÃ¥r inte vad du säger” stammade jag fram.
Samma när jag läste om problemen med “svart hemhjälp” och inte kunde förstÃ¥ varför det var nÃ¥got problem med att ha afrikansk hemhjälp i Sverige.
Sen tillkommer att den engelska som talas i Sverige inte är samma som talas i USA. Filmen Fucking Åmål kunde inte visas under det namnet i USA eftersom Fucking har en annan valör i Sverige och USA. Den amerikanska titeln blev iställer Show Me Love.
Så även om alla svenskar lär sig engelska så är det inte till 100% samma språk som den amerikanska varianten.
På tal om att utlandssvenskar talar en ålderdomlig svenska så är Greta Garbo ett paradexempel. Hon återvände några ggr till Sverige och talade då en helt föråldrad svenska.
Jonas Thentes inlägg, som jag diskuterar en del mot, hittar man här: http://tinyurl.com/p7rsve. Det är en mer direkt appell för en blandsprÃ¥klighet som inte gör nÃ¥gra ansträngningar att hitta nya ord, använda dem som redan finns i det egna sprÃ¥ket eller ens att omforma och smälta in lÃ¥nade ord (mjukvara i st f software, tejp i st f tape) – eller ens att hÃ¥lla uppe en etablerad grammatik.
Thente är sÃ¥ klart inte särskilt genomtänkt just här, det är en typisk krönika med massor av övertalningsdefinitioner och vaga kopplingar, men som jag läser den kan man urskilja en maning “släpp alla ledstänger och blanda in hur mycket ofiltrerad engelska som helst, det blir mera kreativt och förresten talar ungdomarna ändÃ¥ snart bättre engelska än svenska!” Nix, det gör de inte och det blir det inte. Fast det ligger nÃ¥got i hans pÃ¥stÃ¥ende att svenskan har skadats av en alltföär ängslig strävan att allt ska vara begripligt för alla; det är t ex en orsak till att svenska nyhetsprogram och ibland kultursidor är sÃ¥ platta. Det är bara det att jag drar helt andra slutsatser av det än han och diverse hipstermurvlar gör.
Magnus, alla: Vissa svenska ord står sig konstigt nog mot den amerikanska invasionen, som dator. Jag har aldrig hört någon säga computer, trots att det ordet används i tyskan.
Det säger mig att det är oerhört viktigt att vara först ute med en svensk term och att termen måste vara väl genomtänkt.
Det verkar fungera på isländska.
Sedan undrar jag om den geriatriska Svenska Akademin inte också bidrar till att gåra svenskan tråkig.
Lennart: Jo, förmodligen, men Akademin har heller inte alls de resurser eller den ställning som en del vittra samfund i andra länder har. Trots Nobelpriset. Men en “alternativ akademi” med klass, sponsrad av nÃ¥gon miljonär eller via webben, skulle naturligtvis kunna Ã¥stadkomma en del. Särskilt om vi fick kulturell sponsring skattefri som i USA.
Det snackas ibland mycket i Sverige om det civila samhället men tyvärr görs det väldigt litet praktiskt i den vägen. Ska man lyfta språket (svenska och främmande språk) så behöver man återskapa en känsla av att det är *vårt* språk, att det inte är Överhetligt att bry sig om det.
Tack vare att de tvÃ¥ senaste världsmakterna, England och USA, har engelskan etablerat sig som det globala världssprÃ¥ket och kommer sannolikt att sÃ¥ förbli, även om Kina’s inflytande ökar i framtiden. Jag tror att människor kommer att fortsätta tala det sprÃ¥k som de är uppfödda med och att lära sig engelska som internationellt andra sprÃ¥k och det är ju alldeles utmärkt. Det räcker alldeles utmärkt med ett gemensamt världssprÃ¥k och ett lokalsprÃ¥k. Det är väl bara Frankrike som kommer att streta emot,
Johnny: Spanskan är faktiskt viktigare än kinesiskan. USA är idag de facto tvåspråkigt: Engelska och spanska.
Visst är det så att spanskan är ett stort språkområde internationellt sett.
Problemet här är att för många svenskar är den internationella världen lika med us och därför ser de inget annat.
Det är till och med så att spanska är väl det språk som ökar mest i us?
Lite utan för ämnet, en annan lustighet är att Indien och Kina som har gett fasen i att följa västvärldens us-doktriner har klarat sig bäst i den ekonomiska krisen.
Kan det beror på de egna språkens styrka?
Lennart, i alla fall för Nord och Syd Amerikaner, dvs ca 800 miljoner människor. Det verkar råda en kraftig språkbarriär mellan spansktalande latinos och engelsktalande nordamerikaner. Sydamerikanerna har för dålig utbildning och nordamerikanerna bryr sig inte, ungefär så har jag förstått det.
En god vän som talar flytande spanska och engelska hade hur lätt som helst att fixa jobb i Mexikansk turisthåla tack vare sin tvåspråkighet. Men skall sydamerikanerna ut på världsmarknaden så måste de lära sig engelska eftersom det är det globala språket.
“Vissa svenska ord stÃ¥r sig konstigt nog mot den amerikanska invasionen, som dator. Jag har aldrig hört nÃ¥gon säga computer, trots att det ordet används i tyskan.”
Kan det vara sÃ¥ att “dator” är ett kortare ord att uttala än “computer”? Jag har hört författaren Ludvig Rasmusson säga detta om ordet “snabbmat” som uttalas aningen kortare än “fast food”.
För övrigt har jag inte några problem med mitt hemspråk (polska) efter 33 år i Sverige. För att göra sig förstådd så blandar jag in väldigt många svordomar och det går bra då.
Jag bor i Frankrike och umgàs bara med fransktalande och min lille Italienare. Jag pratar endast franska här, utom när jag umgàs med Svenskar, dà pratar jag svenska och jag har tappat bort vissa ord efter 5 à r i Frankrike. Man ska prata landets officiella sprà k när man bor i ett annat land, men ett modersmà l är alltid ens modersmà l!
Jag erkänner att min engelska är urusel, har inte praktiserat min engelska sà mycket, sà det är normalt. Men spanska är bättre att lära sig än engelska, ty fler länder pratar spanska än engelska.
Men jag pratar som sagt franska och en del andra sprà k, har en fransk blogg och en svensk,
blogg.aftonbladet.se/parisiska
Jag försöker và rda min svenska och min franska, ty franskan är mitt vardagssprà k och jag pratar franska med mina amerikanska vänner! Vi bor i Frankrike, dà ska vi ocksà prata franska! Med turister kan jag hanka mig fram pà min usla engelska, men de som bor i Frankrike ska prata franska med mig, det är att respektera Frankrike.
Min engelska är och förblir usel, ty jag stannar kvar i Frankrike och besöker Sverige lite dà och dà …
Engelska uttryck skall ej användas i det svenska sprà ket, de ska översättas tycker jag iaf! Men det engelska sprà ket har en hel del rötter i det franska sprà ket!
Maria: Tack för intressanta åsikter! Det värsta med att bo utomlands i många och långa omgångar är att man inte blir riktigt flytande på något språk och det tror jag är farligt.
På semester i Sverige för några veckor sedan skulle jag t.ex. ut och köpa en grenkontakt men kunde inte komma på vad det heter på svenska. En trivial sak kanske men när man långsamt tappar hundratals ord så kan man inte längre tänka på svenska.
Och eftersom engelskan i mitt fall aldrig kommer att bli mitt modersmål så hamnar man alltså pladask mellan två stolar.
Skall kolla din blogg.