Jobbintervjuer i　Sverige och USA. Vad vi kan lära oss av amerikanerna.
Posted Under: Samhälle
[print_link]
Medan Sverige är betydligt modernare än USA på många områden så ligger vi samtidigt helt oförklarligt på efterkälken på vissa områden. Som diskriminering i anställningsintervjun.
I USA fÃ¥r man t.ex. inte ställa nÃ¥gra personliga frÃ¥gor alls till jobbsökande, punkt och slut. Inga – personliga – frÃ¥gor – alls.
Och eftersom personbeviset, det s.k. social security-kortet inte är kopplat till födelsedatum så kan chefen inte heller omedelbart se hur gammal du är.
Jag har själv intervjuat dussintals ansökande här i Silicon Valley och kan vittna om att så är det faktiskt.
Hasse Eriksson skriver i DN om hur det kan gå till i Sverige: Frågorna chefen ska undvika :
Inga frågor på jobbintervjun om man är gravid eller vill skaffa barn – det anser en förkrossande majoritet av svenskarna. Arbetsgivarna ska inte heller få kräva uppgifter hur mycket man varit sjukskriven, enligt en ny undersökning från TCO. Nu får regeringen kritik för senfärdighet.
Det är slående hur sällan länder lär av varanda. Man skulle ha trott att det svenska samhället för länge sen skulle ha insett att man inte får diskriminera mot anställda redan i jobbintervjun, men det gör man alltså.
Precis som amerikanerna vägrar att lära sig av omvärlden så gör alltså svenskarna detsamma. S.k. best practices och benchmarking verkar sällan gå över nationsgränserna.
Svenska bloggar om: Sverige och USA, Anställningsintervjuer i USA och Sverige, Jobba i USA och Sverige
Kan man tänka sig att den mesta diskrimineringen sker redan innan personen kommit fram till en eventuell intervju – för det är ju inte alla som gör det?
Björn: Nej jag tror faktiskt inte det. Det här är något som jag själv har sysslat med en hel del där i Silicon Valley så jag vet att man i alla fall här håller sig till reglerna. Dvs vad som gäller är om du har den kunskap som krävs. Inte ovidkommande personliga faktorer.
Jag tror att en del i personliga frågor går att härleda till nepotism och att det är en rest från gamla stånds- och klass-samhället.
Fortfarande är det oerhört viktigt vad folk heter och politiska preferenser när det gäller höga befattningar, kompetens är inte lika viktig.
T.ex. här om dagen talade Dag Klackenberg om att hade fått sparken som styrelseordförande i vattenfall av Maud Olofsson för att de trodde att han var sosse.
Christer： Det tror jag stämmer, men samtidigt är intressant att fler i Sverige inte har reagerat på integritetskränkande frågor som om man tänker skaffa sig barn.
En vän till mig fick höra att hon inte fick ett jobb som hon hade lovats eftersom hon just fyllt 55 och “ju snart skulle gÃ¥ i pension” och en ny kandidat just hade ansökt om jobbet som “bara var 35″.
i
Och det sade man rätt ut. Och det verkar man få finna sig i Sverige.
Ja ålderdiskrimineringen är helt otrolig här i Sverige. Den som råkar vara över 45 är i stort sett körd på arbetsmarknaden om han/hon råkar bli arbetslös, och det är fullt tillåtet för en arbetsgivare att som skäl för att dumpa någon hänvisa till att denne har för hög ålder. På det här området ligger Sverige 25 år efter i utvecklingen jämfört med en del andra länder/stater, t.ex. då Kalifornien.
Bosse: Jag läste nyligen om en svensk professor som tvingades gå fyllda 66 men som fick jobb på University of Texas. Det underliga är varför folk inte verkar reagera på en sån här diskriminering. Istället verkar de flesta acceptera det.
Jag tror att det här också slår igenom på attityder om bloggar, Facebook och Twitter som i Sverige verkar uppfattas som ett ungdomsfenomen på ett helt annat sätt än här i Silicon Valley.
Sverige är schizofrent när det gäller arbete. Å ena sidan är man som det påpekades ovan körd på arbetsmarknaden när man är några och fyrtio år (om man inte har kontakter av betydligt mer avancerad sort än arbetsförmedlingen) å andra sidan larmas det om att vi måste arbeta längre. Vem skall anställa de människor som har fyllt 45 då? Det går inte ihop. Det verkar som en konspiration för att sänka landet: folk som är i fyrtioårsåldern har samlat (livs)erfarenheter och kan fortsätta att utveckla sig. Har man fyllt sextio har man ännu fler erfarenheter och kan fortsätta att utveckla sig. Men denna enorma mängd av mänskliga resurser vräks bara åt sidan. Och varken regering eller opposition har något vettigt och konkret att säga om det här.
Och nu kommer 50.000 tidigare tidsbegränsat sjukskrivna till abetsförmedlingarna.
Tex svårt sjuka patienter som bedöms fullt arbetsföra.
(Kön till överklagan är redan full så i väntan på beslut blir man utförsäkrad alt. död)
Gräv där du står och du skall finna en massa konstigheter.
USA-idealet närmar sig!
En svensk som kommit över de sextio bör genast gå med i PRO och efter detta inte ha intrese för annat än dragspel, knätofs och gammmaldans. Datorer och liknande leksaker är inte att tänka på, det är en ungdomsfluga som blåser över, capito!
Läste nyligen, http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=3245725
om de stora antalen förtidspensionerade i Sverige. En halv miljon i ett land som Sverige, låter det inte högt?
Roten:
Vad vill du säga med siffror från 2006 rätt ut i luften.
Har du någon aning om situationen i USA?
För min del låter 40 miljoner oförsäkrade amerikaner lite mycket.