När sjukvÃ¥rden möter Web 2.0 – rörelsen sÃ¥ händer intressanta saker. SÃ¥ sent som för 25 Ã¥r sen sÃ¥ var det läkaren, doktorn, som satt inne med alla kunskaperna och patienten som vackert fick stÃ¥ med mössan i handen och lyssna pÃ¥ farbror doktorn. Idag har patienterna själva en betydligt högre utbildning och tillgÃ¥ng till kilometervis med information om krämpor och sjukdomar pÃ¥ nätet.

De amerikanska läkare jag har pratat med vittnar om att idag kan ofta patienten mer om sin sjukdom än läkaren. Här i USA håller Health 2.0-rörelsen som nu även är aktiv i EU, på att göra det allt enklare för patienter att skapa sina egna sociala nätverk och byta information om sjukdomar, läkare, medicin och botemedel. Det här är en snabbt växande rörelse här i USA som nu håller sina egna konferenser. När jag besökte världens största Sjukvårds och IT mässa i Atlanta tidigare i år så höll Health 2.0 rörelsen en hög profil.

Nu skriver Birgitta Rydberg , Hans Ã…berg och Anna Starbrink, alla folkpartister i Dagens Nyheter om ett initiativ om att : Ge alla patienter ett eget rum pÃ¥ ätet – DN.se

Patientmakt är i allra högsta grad en fråga om integritet. Därför vill vi ge varje patient ett eget rum på nätet, som ger individen ökad makt över hur informationen om den egna sjukdomshistorien hanteras. Du ska med hjälp av din egen doktor kunna styra och bestämma över den sparade informationen om dig själv.

Informationen i journalerna ska vara väl strukturerad, lätt tillgänglig när den behövs, men också skyddad från obehöriga ögon. I normalfallet ska individen/patienten äga den samlade informationen om sig själv. Vi tänker oss ett personligt virtuellt arkiv – ett eget rum på nätet – med all information om vård och behandling hos olika vårdgivare, och dit vårdgivaren ska ha tillträde med patientens samtycke.

Förslaget, som kommer alldeles före den viktiga Vitalismässan om IT och Sjukvård i Göteborg liknar Google Health och andra versioner av Elektroniska sjukjournaler som börjar anammas här i USA.

En hörnpelare i Health 2.0-rörelsen är just att alla människor har rätt till sina egna sjukjournaler. Orsaken är att det ofta finns information i journalerna om ens egna krämpor som man själv inte känner till. Det kan också saknas information som borde finnas. Så ja, alla patienter måste ha tillgång till sina egna sjukjournaler.

En bidragande orsak till de här kraven är att vi reser allt mer och svenskar som t.ex. blir sjuka i Thailand eller USA inte kan ge de lokala läkarna tillgång till sina svenska sjukjournaler

Samtidigt är det här ett oerhört komplicerat problem. Ett litet exempel är att man i USA använder det medicinska klassificeringssystemet ICD9 medan man i resten av världen använder det modernare ICD10. Ett annat betydligt större är givetvis säkerheten och risken för att informationen missbrukas. Sen måste vi acceptera att vi som lekmän aldrig kommer att kunna tillgodogöra oss mycket av informationen i våra sjukjournaler. Att tyda mer än den enklaste DICOM är t.ex. mer än de flesta klarar av hur motiverade vi än må vara.

Vad som inte framkommer i artikeln är alltså att det redan finns en mycket stark och utbredd rörelse som kämpar just för att patienter ska ha rätt till sina egna sjukjournaler. Förhoppningsvis kommer Health 2.0-rörelsen att medverka på Vitalismässan i Göteborg i nästa vecka. Och för den som vill prova på hur det är att lägga ut sina sjukjournaler på Webben kan testa på Google Health. Lägg dock inte ut känslig information.