I’m Gonna Be a Country Girl Again, skriven och uppförd av den indiansk-amerikanska Buffy Sainte-Marie 1968.

För några dar sen dog fadern till en svensk-amerikansk vän till mig. Fadern tog sina två unga pojkar och sin fru år och emigrerade till USA i början på 50-talet och hamnade här i Kalifornien. Själv sa han att det var för att det inte fanns någon frihet i Sverige. Men som sonen säger, det är svårt att avgöra vad det var som egentligen fick honom att emigrera. Sen bodde han alltså här i Silicon Valley-området, skickade tillbaks sina unga pojkar till Sverige för tre års skolgång innan de för alltid återvände hit. Förunderligt nog pratar sonen perfekt svenska efter bara sex år i Sverige.

Fadern som blev livslång republikan här i USA ville alltid att sonen skulle berätta om något negativt hade hänt i Sverige, så att han kunde rättfärdiga sitt beslut att flytta hit. Däremot pratade han alltid svenska med sina söner.

Det ligger ofta något vemodigt och nostalgiskt över de svenskar man träffar här i USA, oberoende av hur det har gått för dom. De må insistera på att endast tala engelska, de må säga att de helt har glömt allt om Sverige och att de aldrig skulle drömma om att återvända, de må bo i slott eller koja, men vemodet ligger aldrig långt under ytan. De kan aldrig bli amerikaner hur mycket de än försöker, och de har slutat vara svenskar. Det är inte mycket som finns kvar.

Kineserna är raka motsatsen, de bryter sällan kontakterna med Kina, det är oerhört stolta över sitt hemland och de återvänder så ofta de kan för att jobba och leva -kortare eller längre perioder, liksom deras barn f.ö. Däremot behåller de oftast sina villor här i Silicon Valley, som försäkring om nått skulle gå snett i Kina. En helt annan inställning till hemlandet.

Ett annat emigrantöde är speglat i lÃ¥ten ovan. Buffy Sainte-Maries I’m Gonna Be a Country Girl Again som blev till Stikkan Anderssons svenska Är Det Konstigt Att Man Längtar Bort NÃ¥n GÃ¥ng, sjungen av Lena Andersson 1971 version.

Lena Andersson sjunger Stikkan Andersson version från 1971. Låten återkom sedan som Minnernas allé och låg på Dansbandstoppen i 21 veckor 2007.

Lena Andersson gick rakt upp på topplistorna men försvann sen, genomgick en religiös krig, gifte sig med en baptistpastor i den amerikanska kristna högern och emigrerade hit till Kalifornien där hon nu bor i vad som verkligen kan kallas för en håla ute i den glödheta San Joaquindalen.

Bl.a. skriver hon själv såhär på sin hemsida: California here I come !!

Jag njuter av att kunna slå på radion när jag kör bil och få stark predikan av Guds ord serverat. Att kunna få höra stark undervisning på TV varje dag. Att höra reportrar i nyhetsprogrammen stå upp för Israel och sanningen.Det är så annorlunda mot Sverige.Man köper inte lögn lika lätt här eftersom man har ett mycket starkare trosarv.

Amerika har just nu en president (Bush) med personlig tro på Jesus Kristus vilket är underbart.

En Carola-kopia verkar det som. Så kan det gå minsann.

Idag hägrar framtidslandet Kina för allt fler amerikaner och EU-medborgare, bl.a. för en av mina barns kusiner. De stora svenska emigrantvågorna hit till USA, den sista kring Millennieskiftet hit till Silicon Valley, har sinat.

De förändringar som Obama lovade entusiastiska väljare för snart två år sen har ersatts av en djup besvikelse och hopplöshet blandad med ett allt större raseri från den kristna högern och tepåsefanatikerna. Det är inte längre till USA man vänder sig för att hitta lösningar på världens problem. USA är mer ofta en del av själva problemen, som vägran att befatta sig med den globala uppvärmningen.

Är det konstigt att man längtar hem nån gång?