Besökare på Matisseutställningen på MOMA. Klicka på bilden.

I skuggan av masskulturens Hollywood och öppna kulturfiender som George Bush, Sarah Palin och den groteska Kristna Högern, så finns det mer klassisk kultur i USA än i kanske något annat land.

San Franciscos Moderna Museum, Opera och symfoniorkester är alla världsledande och inom lätt cykelavstånd från där jag sitter och skriver det här inlägget en strålande ljummen sensommarkväll ligger Cantor Art Museum, ett litet men utomordentligt välfyllt konstmuseum som de flesta i Sverige aldrig ens har hört talas om, med allt från äldre konst, impressionister, Picasso och modern konst och inte minst mycket spännande kalifornisk konst. Och nota bene, något som skulle driva Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth bindgalen, inträde är helt gratis.

Roberta Smith i New York Times recenserar en spännande utställning om Matisse kreativa period under Första Världskriget på MOMA, Moderna Museet i New York: Matisse at MoMA: Carving With Color

With more than 100 paintings, sculptures, prints and drawings, the Modern’s show, which opens Sunday, offers a close reading of four of the most arduous years of Matisse’s long career, as well as the six or so preceding them. It was organized by John Elderfield, a veteran of several major Matisse exhibitions and the Modern’s chief curator emeritus of painting and sculpture, and Stephanie D’Alessandro, curator of modern art at the Art Institute of Chicago.

Många amerikanska konstmuseer ligger väldigt långt framme i användningen av webben, sociala medier och nu mobila appar för museibesökarna.

Det är lätt att glömma bort den här delen av det amerikanska samhället som man inte hör speciellt mycket talas om. Men faktum är att det finns mängder med helt olika infallsvinklar till det komplexa amerikanska samhället.

Från den hysteriska och mentalt labila Kristna Högern, vapengalningarna, bigotta intoleranta rasister som vägrar att tro att Barack Obama är född i USA men också renodlade vänstertyper och fredsaktivister som skulle kallas USA-hatare av den svenska högern, och sen alltså också kultureliten som inte nödvändigtvis alla är höginkomsttagare.

En man som inte förstod detta enkla faktum var ingen mindre än Adolf Hitler, ni vet, han som skriker på Youtube för att han inte kan komma in på Twitter.

Den tyska kulturhistorikern Wolf Lepenies skriver i sin spännande bok The Seduction of Culture in German History om att Hitler som ansåg sig representera tysk kultur, trodde att det skulle vara lätt att besegra USA eftersom USA hade tvingats stänga Metropolitan Opera i New York på grund av Andra Världskriget. USA hade inga egna operasångare – eller ens intellektuella – ansåg Hitler, så när kriget nu isolerade USA från Europa så stod USA på avgrundens djup.

Men Hitler hade fel, Metropolitan stängdes aldrig under kriget, man hade fler operor och operasångare än Tyskland, och för att illustrera de former som kulturen kan ta sig här i USA så berättar Lepenies en klassisk historia som är hämtad från den afroamerikanske författaren Ralph Ellisons klassiska The Little Man at Chehaw Station.

En gång på 1930-talet befinner sig Ellison i New York och hör argsinta röster bakom en dörr. De är helt klart outbildade afroamerikaner, det hörs på talet. De svär, gormar och skriker, men vad bråkar de om? Jo om vilken av Metropolitan Operas divor som är bäst!

Ellison knackar på dörren och det visar sig att dessa helt outbildade afroamerikanska kolgrävare extrajobbar som statister på Metropolitan Opera och de har lärt sig alla de stora operorna utantill. De älskar opera och nu gäller det om de kan komma överens om vilken av de stora operasångerskorna som sjunger bäst!

Vilket bevisar att USA är mer komplicerat än man ofta kanske tror. Matisse på MOMA alltså, definitivt värd att se.