På besök i Sverige passar jag på att vandra runt bland valstugorna i lilla Sandviken. Trevlig stämning, trevliga valarbetare, en liten men ändå ström människor som kommer förbi utanför biblioteket och får sig en kaka eller ett äpple och litet valmaterial.

Min frÃ¥ga: “sÃ¥ varför ska jag rösta pÃ¥ ditt parti?” möts med förvÃ¥ning, och man börjar ofta litet trevande. Det är lokala partiarbetare som stÃ¥r framför stugorna och trots att de kan allt om lokalpolitiken sÃ¥ svävar de ofta pÃ¥ mÃ¥let om politiken pÃ¥ riksplanet.

De har litet svårt att förklara de precisa skillnaderna mellan t.ex. Centern och Folkpartiet, men det råder inget som helst tvivel att Alliansen kommer att vinna. Orsaken är enkel. Medan Alliansen samspelar och har valstugorna tillsammans så ser jag inget samspel mellan de rödgröna där Vänsterpartiet håller till nere vid Systemet, ett par kvarter från de andra två partierna och Miljöpartiet finns i ena delen av gatan och sossarna i den andra.

Alliansen vet hur man vinner: röstar du på Mona så får du Lars Ohly som försvarsminister. Inga liknande personliga påhopp från de snälla Rödgröna.

Jag frågar Moderaterna om Afghanistan och de kallar fram den välmående och leende riksdagskandidaten Lars Bäckman vars leende snabbt blir ansträngt när han inser att han har en bråkstake framför sig. En bråkstake som inte som Lasse inser att Talibanerna är terrorister som hotar västvärlden och Afghanistans flickor, vilket är varför vi måste fortsätta kriget till slutsegern.

Han frågar om jag läser Carl Bildts blogg och jag svarar med att fråga om han läser min blogg. Bäckman verkar inte ens lyssna utan svarar att där kan jag läsa allt om vad Moderaterna vill i Irak. Jag svarar att om han läser min blogg så kan han läsa allt om vad den amerikanska fredsrörelsen vill i Irak.

De andra partierna säger alla “jassÃ¥, du kommer frÃ¥n Kalifornien” när vi pratar men inte Moderaterna, dom är totalt ointresserade, jag kunde säga att jag kommer frÃ¥n mÃ¥nen och dom skulle inte ändra en min.

Men förutom Moderaterna så är samtliga partiarbetare trevliga och t.o.m. KD framstår som något helt annat än den aggressiva högljudda amerikanska Kristna Högern.

Förvånansvärt nog vill ingen ha mitt namn eller min epostadress så att de kan skicka kampanjlitteratur. Det är USA-partierna mycket noga med att be om. Och inte heller räknar dom hur många besökare de får säger de. Allt sköts på lokal nivå

En trevlig och typiskt svensk introduktion till den svenska valkampanjen.

Det amerikanska valet är något helt annorlunda. Jag har då aldrig sett en enda valstuga någonsin, men man brukar gå dörr till dörr och knacka. Och som jag skrev tidigare så finns det ett enda parti som är nästan identiska mellan just Sverige och USA och det är Miljöpartiet.