Att flyga över Atlanten brukade vara något man såg fram emot. Planen var sällan fulla, man kunde få ett eller t.o.m. en hel rad tomma säten bredvid sig. I höjd med Island på vägen till Sverige brukade flygvärdinnorna dela ut gratischoklad från stora brickor. Piloten brukade tipsa om att om man tittade ut till vänster så kunde man se Grönland eller Norge, alla pratade med alla och riffraffet höll sig till fylleresor på Ålandsfärjorna eller på sin höjd bråkiga charterresor ner till Spanien.

Planen var fyllda med svenska affärsmän, blonda högbröstade svenska pigor på väg att söka lyckan i sängarna hos rika amerikanska mångmiljonärer i övre medelåldern, svenska och amerikanska studenter och en och annan skitförnäm diplomat i första klass.

Det var i höjd med Island som jag en dag i mitten av 1990-talet upptäckte den underbara Sissel Kyrkjebø och hennes gudomliga Innerst i sjelen.

Idag är en Atlantflygning som en träningsrunda för Nationella Insatsstyrkan.

Faran först: planen är så komplicerade att de flygs av alltmer komplicerade autopiloter som i sin tur använder sig av dataprogram som aldrig är helt buggfria. Som Air France-kraschen i sydatlanten den första juni förra året visade så klarar piloterna inte alltid av att ta över kontrollen från en autopilot som fallerar som man säger på finspråk.

Men säkerheten är trots detta så mycket bättre än att t.ex. köra bil eller att resa med X-2000 att det inte är något att oroa sig över. Värre är att sitta fastspänd i ett pyttelitet säte utan rum för vare sig armar eller speciellt ben för som av oss som inte är dvärgar.

Och idag kan man knappast gå runt i kabinen eller ställa sig och prata längst bak i planet som förut.

För inte så länge sen kunde man be att få besöka cockpit eller i varje fall stå längst uppe i kabinen och prata. Kommer man för nära cockpit idag så blir man antagligen arresterad eller ihjälskjuten.

Värst är att många inte klarar av att sitta alldeles stilla i nio timmar och blir sjuka. I höjd med Grönland på min senaste resa faller plötsligt en man som inte verkar alltför ålderstigen plötsligt ut ur toaletten och ramlar ned på golvet. Flygvärdinnor kommer springande med en syrgasbehållare. Mitt tysta hopp om att få höra piloten tillkännage att vi kommer att tvingas landa på Grönland, jag har aldrig varit på Grönland, grusas tyvärr och efter en halvtimme på golvet är mannen tillbaks i sitt säte, lyckligtvis återställd.

Man kan bli fysiskt anfallen, inte bara av män utan även av svenska fotomodeller: Swedish model Marzena Kamizela is a free woman a week after being hauled off a British Airways flight and put into a Labrador jail over an air rage incident.. Man kan, som hände på min sista resa, placeras bredvid en fyraårig pojke som envisades med att gallskrika och sen klättrade över mig i nio timmar tills jag utmattad kunde fly in på Chicago-flygplatsen. Axel, din lilla skit, träffas vi om några år när du har hunnit bli större så kommer du att få en snyting.

Nästa flyg, till San Francisco var betydligt enklare. Placerad längst ut i en rad av tre med en inkontinent yngre dam längst in vid fönstret, som envisades med att gå på toaletten varje kvart, var en ren njutning i jämförelse med helvetet på SAS-planet från Arlanda till Chicago.

Mitt eget tips till den som vill flyga mellan San Francisco och USA är att alltid byta plan i Europa. Undvik Chicago och New York som pesten.

Och sen, träna i veckor innan flygningen. Min yngste son som flög från London till San Francisco en dag före mig fick bevittna hela två personer kollapsa på planet.