När jag var liten och bodde på Trädgårdsgatan 8 i Uppsala så brukade min underbara ryska mormor Lisa Bensin läsa högt ut Lev Nikolajevitj Tolstoj samlade verk. Tjocka dammiga luntor från gamla bokhandlar i Pskov med kyrilliska bokstäver och blodstänk från ryska revolutionen.

Det var då. Idag läser vi allt mindre. Men kanske läsplattorna kan stimulera en ny generation som har vuxit upp på en diet av dåliga Hollywoodfilmer och dansbandskampen satt läsa?

Ludvig Hertzberg har en teori i Svenska Dagbladet om just läsplattor som läsverktyg: Läsplattan som gjord för noveller | Kulturnyheter | SvD.

Entré: läsplattan. Novellen är som gjord för att läsas i ett sträck. Till formen tillräckligt ansprÃ¥kslös för att dyka ned i nästan vilken stund som helst, innehÃ¥llsligt tillräckligt stimulerande för att förgylla den stunden. Stopp i trafiken? Varför inte lägga en spottstyver pÃ¥ Kafkas “Förvandlingen”? Klicka och läs! (Just “Förvandlingen” ingÃ¥r förresten i en sjukronors-app med fler än 300 klassiska, copyright-befriade noveller, dock tills vidare enbart pÃ¥ engelska.) I The Independent kunde man häromdagen (29/11) läsa om en mängd smÃ¥ uppstickarförlag som pÃ¥ senare tid siktat in sig pÃ¥ att publicera nyskrivna noveller av sÃ¥väl erkända som oetablerade författare. AlltsÃ¥ just noveller, just för den digitala marknaden.

Jag är inte så säker. Jag tror istället att läsplattorna kommer att stimulera en helt ny sorts litteratur, där video, text och musik blandas till något helt nytt. Läsplattorna borde egentligen kallas mediaplattor, det är just media de är bra på.

Och mänskliga historier kan berättas precis lika bra verbalt och medialt som i text. Det var ju trots allt så dom Iliaden skapades.