Obama tar till storsläggan, Internetcensur mot WikiLeaks

This is the first time we have seen an attempt at the international community level to censor a website dedicated to the principle of transparency. We are shocked to find countries such as France and the United States suddenly bringing their policies on freedom of expression into line with those of China. We point out that in France and the United States, it is up to the courts, not politicians, to decide whether or not a website should be closed. But a criminal investigation is already under way and many U.S. politicians are calling vociferously for Assange’s arrest.

Ännu har Obama-regeringen inte vågat stoppa New York Times, som är den enda amerikanska tidning som publicerar originaldokument från WikiLeaks. När New York Times publicerade hemliga Pentagondokument Pentagon Papers 1971 så ville president Nixon först inte göra någonting eftersom dokumenten härrörde från demokraten och därför den politiske motståndaren Lyndon Johnsons presidentperiod. Men Henry Kissinger övertalade Nixon att stoppa publiceringen. Senare, när Washington Post började publicera om samma ämne, så gick fallet till USA:s Högsta Domstol som fann att regeringen inte hade presenterat bevis nog för att stoppa publiceringen. Censuren lyftes alltså. Men det är inte så säkert att dagens stockkonservativa högsta domstol skulle stödja New York Times. Dagens dokument är inte ens hemliga och innehåller mest en massa löst prat, men trots det så censureras nu alltså WikiLeaks i USA och organisationen drivs i konkurs genom helt olagliga medel som cyberattacker. Hur är det här möjligt? Orsaken är att de lagar som gäller för den etablerade pressen inte gäller på Internet. Om den svenska regeringen skulle börja öppna all post skulle folket antagligen gå man ur huse för att stoppa dom, men när man massavlyssnar alla epost och kollar alla räkningar och kreditkortsuppköp på Internet så är det ingen som bryr sig. Så vi får ta konsekvenserna. Att censurera en tidning är betydligt svårare än att sätta press på ett webbhotell eller att lägga in en spärr på servrar i USA som stoppar läsare från att läsa WikiLeaks. Att stänga New York Times är betydligt svårare än en liten baggis som att ta över WikiLeaks domännamn. Det finns också redan betydligt mer utbredd Internetcensur i både USA och Sverige än de flesta inser. SvT censurerar t.ex. en del av sitt material “av upphovsrättsliga skäl” utanför EU. Samma sak gäller omvänt med amerikanska sajter. Jag kan t.ex. inte se många program på SvT som ni som bor i Sverige kan se, ens om jag köper SvT:s s.k. set top box och prenumererar. Men nu gör alltså för första gången någonsin en öppen regerings-sponsrad Internetcensur sin entré här i USA. Ewen MacAskill and Josh Halliday skriver i engelska Guardian att den fruktade Department of Homeland Security nu känner sig kallad att påpeka att den amerikanska Internetcensuren inte alls är som den i Kina: WikiLeaks shutdown calls spark censorship row.France joins calls for WikiLeaks to be taken offline as liberal activists raise comparisons with China’s Google censorship

Leslie Phillips, communications director for the Senate homeland security committee, disputed any parallel with China’s censorship of the internet. “It is not at all the same,” she said. “In China, there is a fiat from above.”

Nu är det visserligen sant att den kinesiska Internetcensuren handlar om tusentals sajter medan den amerikanska ännu så länge endast handlar om en sajt. Men mer censur är redan på gång. WikiLeaks-fallet har visat hur oerhört lätt det är för den amerikanska regeringen att stoppa olägliga websajter med allehanda olagliga knep. När metoden nu är etablerad och ingen protesterar så får vi inte bli förvånade om den utnyttjas igen både i USA och Sverige. Websajten MondoWeiss skriver t.ex. om att den amerikanska pro-palestinska websajten Electronic Intifada antagligen också kommer att stängar av pro-Israeliska grupper: Odious NGO Monitor smears Electronic Intifada, tries to cut funding. Den fria webben går till historien och amerikanerna blir ofriare, och ingen bryr sig.