Jag har i min ägo en kopia av Mikhail Bulgakovs odödliga roman Ма́стер и Маргари́та eller Mästaren och Margarita. Romanen som är en av 1900-talets stora romaner, skrevs mellan 1928 och 1940, när Bulgakov dog.

En censurerad version med 12% av texten bortklippt och ännu mer ändrad publicerades i tidskriften Moskva 1966 och 1967.

Den version som jag har publicerades (på ryska givetvis) ett år senare från en Samizdat-version av exilförlaget Posev. Och i den versionen kan man se precis vilka stycken som har klippts bort och vilka som har ändrats. Ibland är det bara ett ord som har strukits och det är omöjligt att förstå varför.

Nu har censuren kommit till Sverige och en kulturtaliban i form av Rabén & Sjögrens publicistiska chef Cecilia Nilson vill helt sonika censurera den svenska klassikern Ture Sventon i Paris eftersom den innehåller ord som hon anser “förlegade och negativt laddade”, i alla fall för Cecilia Nilsson. Och eftersom Sveriges författarförbund,som äger rätten till boken, säger nej till att censurera boken, så blir det helt enkelt ingen nyutgåva.

Sydsvenskan har en mycket läsvärd ledare om den här kulturvandalismen: Ture Sventon i Censurien. Att rensa äldre litteratur – stor som liten – från ord som idag uppfattas som stötande minskar inte fördomar. Men det hotar yttrandefriheten. :

Rabén & Sjögrens publicistiska chef Cecilia Nilson säger till Svenska Dagbladet att det var dags att ”redigera bort ordet som känns förlegat och negativt laddat”.

Men det är, ärligt talat, inte mycket i Ture Sventons universum som inte känns förlegat. Hela denna värld, skapad i slutet av 1940-talet, ter sig av förklarliga skäl ytterst otidsenlig.

….

Betänk skildringen av Sventons gode vän, den outgrundlige herr Omar, som onekligen bygger på stereotypa föreställningar om araber, arabvärlden och arabisk kultur.

Att stryka ordet ”neger” framstår med andra ord som en symbolhandling, en tom gest.

Som Sydsvenskan skriver så hade det ju varit mycket enkelt att lägga till ett litet förord eller en fotnot riktade till Sverigedemokraterna, men Cecilia Nilsson vägrar. Ville Vessla skulle vara oerhört stolt över henne.

Censuren har f.ö. redan kommit till Sverige i form av de censurregler som Apple har för att godkänna publicering på iPad och som en del svenska förlag och om jag minns rätt, tidningen Expressen, redan har skrivit på.

Vem hade någonsin trott att man skulle behöva läsa Samizdatversioner av Äke Holmbergs Ture Sventon?

Men Cecilia Nilssons kulturvandalisering är trots allt en Pyrrhusseger. Varför säger det? Jo därför att alla som kan sin Blandare, en av det svenska kulturlivets verkliga pärlor, som Cecilia Nilson säkert skulle bränna på bål om om bara fick chansen, vet att en Pyrrusseger kommer från ett yttrande av den grekisk-makedoniske härföraren Pyrrhus efter en synnerligen dyrköpt seger mot Romarna 280 f.Kr. “En sådan seger till och jag är förlorad” utbrast Pyrrhus, som i Blandarens nu odödliga version blir till En sådan neger till och jag är förlovad.

Helt klart inte politiskt acceptabelt idag men på sin tid hysteriskt roligt. Vilket givetvis är varför kulturtalibaner som Cecilia Nilson nu vill skriva om vårt kulturarv eller om det inte går, helt enkelt låta böckerna dö i glömska.