När man besöker det vackra University of California at San Diego ute vid Stilla Havskusten i La Jolla sÃ¥ slÃ¥s man av att hur litet det centrala torget, “quad-en” är. Det finns pÃ¥ sin höjd plats för tre-fyra hundra personer. Varför är det sÃ¥? Jo det ska ha varit avsiktligt för att förhindra studentdemonstrationer av den typ som skakade University of California at Berkeley 1968.

Den kände filosofen Torbjörn Tännsjö skriver i Dagens Nyheter om de många faktorer som gör det möjligt för en diktator att hålla ett helt folk i slaveri och en av de främsta faktorerna är just att människorna inte ska ha möjlighet att träffas och prata med varandra. Det var inte en tillfällighet att demokratiaktivisterna just ockuperade det väldiga Tahrir-torget: Allt är skört i Egypten men underbart att skåda

En viktig referens här är den franske tänkaren och amerikaresenären Alexis de Tocqueville, som med fascination beskrivit hur fångvaktare i Sing-Sing kunde hålla hundratals fångar under kontroll. Fångarna arbetade, med hackor i ett stenbrott, utan fängsel. Några få vakter höll dem under uppsikt. Varför gjorde fångarna inte uppror? De var ju till och med beväpnade! Enligt de Tocqueville finns en enkel förklaring. De fick inte tala med varandra. Försökte någon prata, gjorde han en ansats att samordna ett uppror, sköts han på fläcken av de få vakterna. Detta var tillräckligt för att hålla dem alla i schack.

Orsaken till att Silicon Valley-företagen Facebook och Twitter har blivit så viktiga är just för att de gör det möjligt för människor att tala med varandra. Och det var just dom verktygen som de unga revolutionärerna var vana vid.

En annan orsak, större än jag tror att Tännsjö kanske inser, är de miljoner av unga arbetslösa universitetsutbildade Egyptier som till skillnad från sina äldre landsmän inte var rädda för säkerhetsstyrkorna och vågade riskera sina liv, som i den nu episka striden om De Sjätte Oktoberbron i Kairo, se videon ovan. Slaget ebbade fram och tillbaks, fram och tillbaks men slutligen bröt säkerhetsstyrkorna, revolutionärerna tog bron och kunde förena sig med de demokratiaktivister som rean hade intaget Tahrir-torget.

Generationskonflikten speglades också i Washington. I Obama-regeringen hade de äldre medlemmarna, Hillary Clinton, Joe Biden och försvarsminister Robert Gates, som Helene Cooper, Mark Landler och David E. Sanger skriver i New York Times, ingen större sympati för demokratiaktivisterna medan sändebudet Frank G. Wisner öppet stödde Mubarak: < "http://www.nytimes.com/2011/02/13/world/middleeast/13diplomacy.html?ref=global-home">

The trouble in sending a clear message was another example of how divided Mr. Obama’s foreign policy team remains. A president who himself is often torn between idealism and pragmatism was navigating the counsel of a traditional foreign policy establishment led by Mrs. Clinton, Mr. Biden and Defense Secretary Robert M. Gates, against that of a next-generation White House staff who worried that the American preoccupation with stability could put a historic president on the wrong side of history.

Var presidenten stod är som vanligt när det gäller Obama omöjligt att lista ut.

USA:s och EU:s helt okritiska stöd för Mubarak under 30 år är ett kapitel i sig, liksom varför hundratusentals svenska turister under åren har kunnat semestra i Egypten och Tunisien.

Al Jazeeras rapportering var oerhört viktig för revolutionen just för att man tillhörde den lokala kulturen.

Hade den egyptiska säkerhetstjänsten varit lika fanatiska som sina iranska kollegor, hade man varit beredd att skjuta skarpt mot demonstranterna på den Sjätte Oktoberbron, ja då hade man kunnat krossa revolutionen.

Varje revolution har tusen fäder och mödrar. Det sista strået för de egyptiska demokratiaktivisterna var när Mubaraks polis helt sonika mördade den 28:årige Khaled Said i Alexandria den sjätte juni förra året.

Det var för att hedra honom som demonstrationerna började den 25:e januari i år.

Torbjörn Tännsjös artikel ställer viktiga frågor som är väldigt svåra att svara på. Hur länge innan diktaturerna i Iran, Syrien, Jordanien, Saudi Arabien, Nord Korea, Zimbabwe och Kuba kommer att falla ? Ingen vet. Men globaliseringen och Internationaliseringen gör det lyckligtvis allt svårare för diktatorer att behålla makten.

Revolutionen i Egypten kommer inte att bli den sista Jazeera, Facebook och Twitter-revolutionen