Fackföreninar demonstrerar mot arbetslöshet i USA.

Dagens USA liksom dagens Sverige bär inga som helst likheter med det USA som de flesta medelålders amerikaner växte upp i. Det USA som jag först mötte som ung student i Akron i Ohio var ett samhälle som mycket påminde om det svenska välfärdssamhället. Man hade ett tryggt välbetalt jobb på någon utav gummifabrikerna livet ut. Man bodde i en liten vitmålad villa vid en tyst trädkantad gata på Pembroke Road i förorten Cuyahoga Falls. Hustrun behövde inte arbeta var hemmafrun, man hade aldrig varit utomlands och tillbringade de heta och fuktiga somrarna i en liten stuga uppe vid Lake Erie.

Grannfruns stora dröm var att en gång få besöka Kalifornien. Ett par år senare tillbringade moderaternas Beatrice Ask ett år på högstadiet just i Akron.

Det var då det. Idag har den en gång så stolta Mellanvästern förvandlats till ett gigantiskt rostbälte allteftersom de tidigare så trygga medelklassjobben har utlokaliserats till Kina och Indien och tryggheten och hoppet m en bättre framtid är ett minne blott.

Rick Marin och Tony Dokoupil skriver i veckans Newsweek om hur arbetslösheten för första gÃ¥ngen nu ocksÃ¥ slÃ¥r mot vita universitetsutbildade män i USA. Ingen gÃ¥r längre säker: Can Manhood Survive the Recession? – Newsweek

Through the first quarter of 2011, nearly 600,000 college-educated white men ages 35 to 64 were unemployed, according to previously unpublished Labor Department stats. That’s more than 5 percent jobless—double the group’s pre-recession rate. That might not sound bad compared with the plight of younger, less-educated workers and minorities, but it’s a historic change from the last recession, when about half as many lost their oxford shirts. The number of college-educated men unemployed for at least a year is five times higher today than after the dotcom bubble. In New York City, men in the 35-to-54 kill zone have lost jobs faster than any other group, including teenage girls, according to new data from the Fiscal Policy Institute.

Tepåserepublikanerna gör nu allt de överhuvudtaget kan för att dra mattan från under fötterna på USA:s kvarvarande fackföreningsmedlemmar just i Mellanvästern, för att tvinga ner dom i rännstenen.

De snabba rycken går allt snabbare. Kan man verkligen ställa miljoner människor på bar backe utan ett socialt skyddsnät utan att det blir sociala konsekvenser?

Kan ett samhälle överleva helt utan drömmar om en bättre framtid? Hur kommer framtidens amerikanska dröm att se ut?