Bashar al-Assad, slaktaren i Damaskus, på väg till historiens skräphög

Medan president Obama är på väg till Europa för att förhindra att FN erkänner Palestina i september så sker något historiskt och högst märkligt i Syrien, något som kommer att förändra Mellanöstern på ett sätt som ännu är helt oöverskådligt.

Trots omfattande stöd från Iran, trots det mest utstuderade bestialiska våld mot den syriska befolkningen som man kan tänka sig, så har Bashar al Assad inte lyckats kväsa Jasminrevolutionen.

Trots att Assad allmänt har ansetts som en “nydanare”, bl.a, av den alltid lika aningslösa Hillary Clinton och av den demokratiske senatorn John Kerry, ordförande i senatens mäktiga utrikesutskott, så har han, dvs Assad, varit en banbrytare när det gäller till våld mot den Syriska civilbefolkningen.

Han har skickat in prickskyttar med kraftiga gevär med en räckvidd på en och en halv kilometer, i städer som Homs och Daraa, som sedan urskiljningslöst har skjutit ihjäl vanliga människor på gatorna, enbart för att terrorisera befolkningen. Han has sedan skickar fram den fjärde syriska pansardivisionen för att beskjuta den obeväpnade civilbefolkningen med stridsvagnsartilleri, samtidigt som han har skurit av mattillförseln. Han gör ingen som helst skillnad på män, kvinnor och barn.

Han har han använd FRA-liknande massavlyssning för att gripa tusentals´demokratiaktivister och helt vanliga människor som sen har skickats till tortyrfängelser, bl.a. i Iran, där de har slagits blodiga. Hur många som har mördats i fängelserna vet vi givetvis inte. Han har genomfört regelrätta massakrer av civila och sedan släppt tortyroffer, nakna och blodiga som varning till befolkningen.

Det här är en strategi som skulle få gamla ärriga tyska SS-veteraner att le igenkännande.

Men trots ett våld som inte går att beskriva i ord, så har demokratirörelsen inte gett upp. Precis som under Shahen i Iran så har det urskillningslösa våldet fått befolkningen att inse att de och deras familjer, män, kvinnor och barn förr eller senare kommer att mördas om de inte störtar Assad-regimen. De har inget val, det handlar bokstavligen om liv eller död för miljoner Syrier.

Syrien-kännaren Jos Landis skriver på sin blogg:The Syrian Revolution Lives

Syrian government statements that it had defeated the revolution with its brutal crack down were premature. This Friday, Syrians came out to demonstrate across the country despite the growing danger of violence. The absolute numbers of demonstrators may not have been very great, but the number of demonstrations was. As Phil Sands in Damascus reports: “A ring of suburbs around the capital all staged demonstrations yesterday – the first time they have done so on the same day.”The government is not succeeded in suppressing the demonstrations even for one Friday. Greater numbers of middle class Syrians are becoming increasingly horrified by the growing brutality. The “shoot-first, ask-questions-later” policy of the government has engendered deep anger. Instead of stopping the revolution, government force has allowed the opposition to mobilize the Western world to its cause.

Ingen kan idag säga hur många tiotusentals eller t.o.m. hundratusentals Syrier som Assad kommer att döda innan han slängs på historiens skräphög, men det faktum att demokratirörelsen har överlevt så här länge visar att Assad inte kan terrorisera befolkningen till tystnad.

När demokratiaktivisterna i Syrien vinner, det är inte en fråga om om, det är nu en fråga om när, så kommer den gröna rörelsen i Iran att inse att även de kan besegra mullorna. En revolution i Iran kommer inte att ske omedelbart och det kan mycket väl komma att kosta miljoner människoliv, men precis som demokratirörelsen i Östeuropa så går det inte att rulla tillbaks Jasminrevolutionen i det muslimska Mellanöstern.

Det finns två orsaker: 1) miljoner unga välutbildade människor kommer i längden inte att låta sig styras av analfabetiska diktatorer som inte ens kan ge dom arbete och mat på bordet och 2) globaliseringen har äntligen nått Mellanöstern precis som den för 50 år sen nådde östasien. Globaliseringen är helt intolerant mot murar, inkompetenta diktaturer och ineffektiv statskapitalism.

Javisst, Assad kan dränka Syrien i blod och sätta in den brända jordens taktik mullorna kan göra detsamma i Iran. Men det kommer bara att göra att de faller snabbare.

Som Hertigen François Alexandre Frédéric, duc de la Rochefoucauld-Liancourt rättade Ludvig den XVI, när denne trodde att stormningen av Bastiljen var en revolt, “nej Ers Majestät”, svarade hertigen, “det är inte en revolt, det är en revolution”, Non, Sire, c’est une révolution.

Assad som hade kunnat avgå, tagit sina undangömda miljoner och flytt, kommer nu istället att, liksom Mussolini, förr eller senare dingla från en lyktstolpe i Damaskus.

Axplock från den nordiska pressen:

Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes, Dagen.se – kultur

Svenska bloggar om: Mellanöstern, Binjamin Netanyahu, Barack Obama , Benjamin Netanyahu , Israel , Israeli-Palestinian Conflict , Neoconservatives , Palestine , Zionism , World News, Israel USA, USA Israel, Gaza, Goldstonerapporten, Bosättningar på Västbanken, , Assad, Revolutionen i Syrien