Enligt denna export per capita lista så är Tyskland på 16:e...
Kungaskandalen från amerikansk horisont: pressfrihet i USA, mediadrev och självcensur i Sverige.
Posted Under: Kungahuset
Aftonbladets Jan Helin, nummer två från vänster
Det är någon gång 1988, efter Palmemordet, jag bor i Lawrenceville strax söder om Princeton i New Jersey och jag håller på att läsa Svenska Dagbladet, som jag presumerar på. Tidningen har en lång artikel i söndagsupplagan om Palmemordet, översatt från New York Times, som jag råkar ha liggande på bordet. Av en slump får jag för mig att jämföra originalet med översättningen och upptäcker till min oförställda häpnad att SVD utan att säga ett ord helt sonika har censurerat New York Times-artikeln genom att klippa bort Christer Pettersons namn!
Jag inser att jag är en av de få svenskar som vet namnet på Palmes förmodade mördare och ringde mina föräldrar.
Den svenska censuren och självcensuren fortsätter än idag. På 1990-talet kunde man läsa artiklar som “känd Dramatenskådespelare fast för misshandel” och min favorit, fast den är påhittad “känd svensk kung fast för fortkörning”.
Under de senaste decennierna har den svenska pressen publicerat tiotusentals fjäskande och lismande artiklar om familjen Bernadotte typ: “drottningen strålade”, “Victoria charmade alla”, som SVT-journalisten Anna Hedenmo med rätta jämför med den Nordkoreanska pressen. (Och ja, jag har läst nog av den Nordkoreanska pressen i översättning för att veta att jämförelsen är riktig)
Decennier av välfinansierad och rent brutal Bernadotte-propaganda alltså och som om något bör kallas mediadrev till förmån för familjen Bernadotte.
Men när pressen efter decennier av lismande och fjäskande äntligen tar mod till sig och faktiskt vågar kritisera kungens minst sagt tvivelaktiga agerande, ja då rusar personer som Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg och den annars förnuftiga moderata bloggaren Mary X Jensen Mediadrevet mot Kungen är som viskleken… ut och talar om “mediadrev”.
Sett från amerikansk horisont visar det här ett helt annat syn på pressfriheten än den amerikanska. Amerikansk engelska har inte ens ett begrepp som “mediadrev” det skulle vara helt oförståeligt för en amerikan.
Här i USA avslöjar man omedelbart namnet på misstänkta mördare, namnet på förre guvernören Schwarzenegge älskarinna eller namnet på politiker misstänka för sexualbrott. Här i USA är pressen faktiskt fri, så fri att man utan påföljd kan påstå att president Obama smugglades in i USA av sin mamma, att president Clinton lät mörda sin medhjälpare Vince Foster i Vita Huset eller att man t.o.m. som Sarah Palin, kan sätta upp en webbsajt med ett gevär med kikarsikte riktat mot sin politiska motståndare Gabrielle Giffords med orden “cock and reload”. Giffords sköts som bekant snart efteråt i hjärnan av en politisk motståndare.
Däremot får man inte avslöja några som helst detaljer om utrikesdepartementets hemligstämplade telegram eller något som på något sätt kan sägas hota den amerikanska “säkerheten”. Något som den amerikanske soldaten Bradley Manning har anklagats för att ha gjort.
Medan den amerikanska pressen verkligen i det närmaste är så fri som man realistiskt kan tänka sig att en regering kan tillåta så är den svenska så fylld med såmycket självcensur att den skadar samhället. Man kan inte bygga upp en hermetisk tillsluten brandmur kring den redan så bortskämda familjen Bernadotte, en brandmur som förhindrar att regering och riksdag får granska familjen, som förhindrar att regering och riksdag ens får insikt i hur de spenderar de omfattande skatteanslag de lever på och som sen till råga på allt försöker förhindra att pressen skriver annat än ren panegyrik om familjen.
Så får det helt enkelt inte vara i en demokrati. Ett samhälle som använder order “mediadrev” så flitigt som det svenska är inte en fullvärdig demokrati. Här kan vi verkligen lära från USA.
Axplock från den nordiska pressen:
Nyheter – Nyheter,
Nyheter – Nyheter, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt, Expressen: Nyheter, Resumé: Nyheter,SVT
Svenska bloggar om: Republikanska Föreningen, Bernadotte, Bertil Hult Victoria mutbrott, Gunnar Stetler, Hovet mutor, Kronprinsessan och USA, Kronprinsessan Viktoria och USA, Kungahuset, Kungahuset och USA, Kungen och USA, Mutskandal Hovet, President i Sverige, Prinsessbröllopet, Rojalister i Sverige, Royal wedding Sweden, Swedish royal family, Swedish royal wedding, USA och Kungen, Varumärket Sverige, Varum?rket Sverige i USA, Victoria Mutbrott, Victoria och Daniel, Anne Ramberg Jan Helin, Anne Ramberg kungen
Hej – du ska läsa min artikel om den pågående kungaskandalen i pressen här i Sverige mot de andra mediedreven vi har haft på sistone. Du kanske har missat det? Det har bara blivit värre ochj värre. Jag vänder mig mot hur media agerar när spärrarna släpper och det börjar grävas i individers liv utan hänsyn tagen till konsekvenser. Det är journalistens roll men jag har svårt för den.
Så jag försvarar inte Kungen och hans kompisar i sig, i synnerhet inte på fakta från tabloidpress och numera all annan också. Jag vill ha fakta. Helst utan fördomar också. Därför skrev jag om Viskleken. För det lilla ryktet kan bli ganska stort när det kommer ut i andra änden.
Så min text är nog ganska förnuftdriven – jag försöker förstå vad det är som gör folk så upprivna av saker som de egentligen inte vet något om. Dekadent leverne är inget att försvara dock.
Ha det bra…
Jag vet inte dina kunskaper i Engelska, eller dina bekantas kunskap. Men de jag känner i USA skulle då absolut förstå vad jag menar om jag använde ordet “battue” eller “coursing” dvs drevjakt/hetsjakt. Att sätta ihop det med ordet medial är inte speciellt svårt och inte heller så svårt att tolka.
Att de kanske inte använder det i kombination med media betyder inte att det är bra. Det är snarare farligt om man inte ifrågasätter media också.
“Ett samhälle som använder order “mediadrev” så flitigt som det svenska är inte en fullvärdig demokrati. Här kan vi verkligen lära från USA”
Så vi ska inte kunna säga att media missköter sitt jobb? Ska vi inte kunna säga att media måste sköta sig etiskt? Det är faktiskt det som det handlar om när det publiceras namn på misstänkta mördare tex.
Det är inte etiskt ok att hur som helst hänga ut människor, förstöra deras liv och sedan bara säga.. “hoppsan, du var visst oskyldig”. Har du hört talas om förtal? Det är straffbart då vanliga medborgare sysslar med det. Medierna går fri från det, då heter det plötsligt att de granskar och de gömmer sig bakom pressfrihet och allt möjligt annat som de ibland missbrukar.
Från erfarenhet vet jag hur hårt det kan slå, när media har hittat en skyldig då är det svårt att hålla dom ute från fängelsen för att domstolarna har krav på sig från folket pga vad medierna har sagt t.ex. Då spelar det ingen roll om du är oskyldig, du åker in ändå och arbetet att få ut dig blir extremt svårt då du inte längre slåss med bevisning utan med åsikter från befolkningen.
Artiklarna är inte ens neutrala i sin raportering utan journalisten lägger in sina personliga åsikter och sätter etiketter på folk som de hänger ut. Hur kan det vara etiskt försvarbart?
I fallet om Sveriges kung så förstår jag inte hur media kan ha missat varför iaf svenska rättsystemet grundar sig på “oskyldig till motsatsen är bevisad”. Tyvärr så lyssnar de på en person och tror att det mycket väl kan vara sanning. När de sedan frågar kungen och han nekar.. ja då är det såklart lögn. Förstår du problematiken i ett sådant sätt att bete sig och “granska”?
Att raportera, att granska etc är långt ifrån vad som kallas “mediadrev”. I fallet kungen tycker jag personligen att det mer liknar s.k. drevjakt och inte granskning. Det förekommer i USA också om du bara öppnar ögonen.
Media ska granska, men vem granskar media? De ska inte stå utanför lagen.
Det är en vida skillnad mellan att bruka pressfrihet, meddelarfrihet m.m och att missbruka dem.
Märkte att jag glömde säga att det är USA jag talar om i det här fallet;
“Från erfarenhet vet jag hur hårt det kan slå, när media har hittat en skyldig då är det svårt att hålla dom ute från fängelsen…”
Linda: Tack för en rent underbar kommentar, speciellt “Jag vet inte dina kunskaper i Engelska, eller dina bekantas kunskap”, som jag f.ö. inte tror riktigt är grammatisk svenska. En gång för tre-fyra år sen fick jag en kommentar som löd “har den som skriver den här bloggen någonsin ens varit i USA?”, en kommentar som jag nu sätter på hedersplats bland alla de tiotusentals kommentarer jag fått under åren.
När jag gick på mellanstadiet på Seminariet i Uppsala och vi skulle lära oss engelska så sa min älskade engelsklärarinna fröken Mässling “snälla lilla barn, du klarar aldrig av det här” så jag fick lära mig skånska istället.
Och ja, som alla demokratiska länder så är USA:s pressfrihet grundlagsskyddat och om en tidning skulle trycka något helt lögnaktigt så är det lätt att stämma. Liksom det även är i Sverige f.ö.
Lennart: Jag menade inte det jag skrev som något anklagande på något sätt, det är ju beklagligt att du tolkar det på det sättet då kanske. Men det får du stå för själv. Det är inte mitt fel att du tror att jag är en illvillig person bara för att andra kanske är det.
Jag har heller aldrig sagt att jag är världsbäst på svenska, inte heller att jag skulle vara världsbäst på engelska. Så hittar du något att klaga på vad gäller min svenska så varsågod.
Jag påpekade bara att det finns ord som beskriver det hela alldeles förträffligt och att jag har svårt att tro att amerikaner eller andra engelskspråkiga skulle ha problem med att förstå det uttrycket eller använda det om de ville. De kan ha andra ord, som beskriver samma sak, som de använder istället.
“och om en tidning skulle trycka något helt lögnaktigt så är det lätt att stämma.”
Självklart går det att stämma! Men det är bara i teorin eller i oinsatta personers värld som det är “lätt”.
Det är inte “lätt” att stämma en tidning, varken i Sverige eller i USA. I fallet USA skulle det förmodligen vara mycket enklare att stämma journalisten privat.
Men när det tex gäller personer som är fängslade så är det i stort sett omöjligt. Skulle personen få igenom det till domstol så skulle han/hon förlora med största sannolikhet. Dömda personer i USA, speciellt i vissa stater, har otroligt inskränkta rättigheter och möjligheter när det bl.a. gäller sådana här saker.
Men för all del, visst kan vi skada andra utan tanke på vad det gör med personen i fråga… och sedan gömma oss bakom det faktum att det går att be om förlåtelse… om den falskt anklagade har pengar… och om de vinner i en rättegång.
Vad är det för samhälle att leva i?
Linda, nej jag tog det inte alls som någon anklagelse, din kommentar gladde mig, det är det som gör det så kul att blogga, att man får kommentarer som av olika anledningar gör en glad. Så fortsätt gärna att kommentera, det är det som gör en blogg intressant att läsa.
Linda har såklart helt rätt, mycket bra skrivet. Fånig replik av Lenny att bara få det att handla om grammatik.
Vad vinner vi på att media spekulerar och hänger ut misstänkta människor på löpsedlar som om de vore skyldiga? Det bästa är såklart om man låter folk vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Detta har dock luckrats upp ganska mycket inom Svensk media de senaste åren eftersom det ändå läcker ut på Internet.
Däremot finns det andra områden där jag är mycket kritisk till svensk media men det tar vi en annan gång.
Jag har aldrig bott i USA, England eller någon annanstans än Sverige men att hitta ord som motsvarar mediadrev verkar inte vara så svårt:
media circus
media frenzy
media hype
Wikipedia:
“In popular culture, the term “media circus” describes a news event where the media coverage is perceived to be out of proportion to the event being covered, such as the number of reporters at the scene, the amount of news media published or broadcast, and the level of media hype. The term is meant to critique the media, usually negatively so, by comparing it, usually unfavorably, to a circus and, as such, is an idiom and not an objective observation. “Media hype,” “orgy,” “shitstorm,” and “feeding frenzy” are similar terms used in reference to a critique of news and entertainment media.”
Apropå Christer Pettersson så gjorde den då existerande tidningen Z här i Sverige en snygg grej runt hela det löjliga hemlighetsmakeriet. De använde ett helt uppslag till att intervjua 25 slumpvis utvalda svenskar och låta dem besvara den enda/enkla frågan: Vad tror du att den misstänkte palmemördaren heter? Ingen av de tillfrågade hade en aning. Grejen var dock att de egentligen inte var slumpvis utvalda, alla 25 hette själva Christer Pettersson!