Osynlig Internetcensur, Eli Parisers bok The Filter Bubble: What the Internet Is Hiding from You

Alla som har använt Amazons boksajt eller YouTube känner till hur allt fler websajter idag filtrerar information vi får på just den sajten.
Det här kallas Recommender Systems och dom har för det allra mesta fel. “Eftersom du köpte boken Stöveltramp i Världshistorien är vi säkra pÃ¥ att du ocksÃ¥ vill läsa följande böcker: 1) En stövelfetischists vardag, 2) Stövelfetischer i det tyska Kavalleriet under Första Världskriget, 3) Svensk FotvÃ¥rd Fyller 50 (och helt oförklarligt) 4) Mitt Liv, Greta Garbo berättar om sitt liv i Hollywood”.
Hur bisarra de än är så håller de här rekommendationsmaskinerna på att bli mer sofistikerade och att styra vad vi ser, och inte ser, på webben.
En som oroar sig är Eli Pariser, från den Silicon Valley-baserade progressiva politiska lobbyorganisationen MoveOn. Pariser har skrivit boken The Filter Bubble: What the Internet Is Hiding from You som har blivit rätt uppmärksammad.
Economist recenserar Eli Parisers bok: The dangers of the internet: Invisible sieve | The Economist
Call a friend in another city or a foreign country, and ask them to Google something at the same time as you. The results will be different, because Google takes your location, your past searches and many other factors into account when you type in a query. In other words, it personalises the results. This is only one example of internet personalisation. Mr Pariser, an internet activist best known as a leading light at MoveOn.org, a progressive online campaign group, sees this as a dangerous development. Netflix, Amazon and Pandora can predict with astonishing accuracy whether you will enjoy a particular film, book or album, and make appropriate recommendations.
Nu tror jag inte att Eli Pariser är en man som kan dra några viktigare slutsatser om hur de här hittills rätt ointressanta rekommendationsmaskinerna kommer att utvecklas. Hans politiska instinkter är helt OK, men han saknar den tekniska expertis som behövs för att avgöra om de här datoriserade systemen någonsin kommer att bli speciellt intressanta, och därför farliga.
Vad det här handlar om är alla de problem som hoppar upp så snart man försöker bygga system som inte bara kan förstå ett språks syntax utan också dess semantik. Det tror jag idag fortfarande är ett i det närmaste oöverbryggligt problem.
Däremot har Pariser helt rätt i att vi får en filtrerad bild av vad som finns på Internet. Men har det inte alltid varit så? En person som läser SvD och tittar på Fox News får en helt annan bild av världen än en som läser DN och tittar på SvT.
Så, en intressant hängmattebok så här på sommaren men trots allt kanske inte speciellt fundamental.
Axplock från den nordiska pressen:
svt.se – SVT Opinion,
ITavisen.no
Svenska bloggar om: Eli Pariser, The Filter Bubble, Recommender Systems, Internetcensur











Att göra profiler är väl egentligen inte censur? Däremot kan man ju göra det svårare för användare av nätet att hitta saker som de inte visste att de var intresserade av. Någon sorts halvcensur möjligen. Värre är det väl när ett privatföretag som Facebook på eget bevåg kan sopa bort en massa sidor, vilket hände i samband med den stora protestvågen i England tidigare i år. Regeringspåtryckningar kan misstänkas.
En annan aspekt som jag sett kan ju formuleras sÃ¥ här: när nÃ¥gon gÃ¥r in pÃ¥ google och söker pÃ¥ “USA” kommer alltid som första alternativ upp blogger “Det progressiva USA”. Det beror av att blogginnehavaren i smyg har stuckit Ã¥t Google nÃ¥gra tior för att de skall ordna sÃ¥ att hans blogg alltid kommer upp som första alternativ. – Bara skämt? Nja, tror jag sÃ¥g att BP misstänktes för nÃ¥got sÃ¥dant i samband med att man fick dÃ¥lig press vid oljekatastrofen i Mexikanska viken. Sökningar pÃ¥ BP styrdes mot en för företaget positiv sida.
YouTube filtrerar friskt beroende på ens fysiska position. Än så länge kan man kringgå detta med hjälp av VPN tjänster som låter en välja var servern är placerad.
Björn, du har rätt, censur är inte rätt ord, men jag kunde inte komma pÃ¥ nÃ¥got bättre. Vet inte vad man bör kalla det. “Styrning?”. Ska skriva litet mer om de här profilerna eller avarterna senare.
Marcin: Ja som jag själv har upptäckt eftersom SVT kör med samma sak, ett inte helt oväsentligt antal av deras program får inte visas här i USA.
Styrning låter bättre. Det antyder att man egentligen inte undertrycker någonting, utan snarare försöker se till att vissa saker blir svåra att upptäcka om man inte anstränger sig extra. En vanlig mediaredaktion kan ju fungera på det sättet genom att blåsa på om vissa saker och förvisa andra till notiser som ingen läser.
Björn: Styrning, bra, då har vi myntat ett nytt begrepp!