Det här är en...Efter Obamas kapitulation i budgetförhandlingarna, det jäser bland republikanerna
Det finns starka presidenter och det finns svaga och ineffektiva presidenter och efter Obamas de facto kapitulation till republikanerna i förhandlingarna om att höja det amerikanska skuldtaket så står det nu klart att Obama måste räknas bland de senare. Vi ser precis samma beteende som i Mellanöstern där Obama började med att hålla hela två rungande tal om vikten av fred och en självständig stat för Palestinierna, för att sedan svänga 180 grader.
Men det är en sak att överge Palestinierna i Mellanöstern, en helt annan sak att överge sina egna väljare i USA och anamma republikanernas politik. Trots att Obama har talat sig varm om att han aldrig kommer att acceptera en uppgörelse där de rikaste amerikanerna skyddas från skattehöjningar så är det alltså just en sådan överenskommelse som han nu kommer att skriva under. En uppgörelse där budgeten ska balanseras genom djupa nedskärningar i sociala program för de fattiga. Med ekonomin i djupaste kris är det knappast nedskärningar som nu är det viktigaste. Men Obama kan aldrig se skogen för träden och verkar som vanligt helt tondöv för de egna väljarna. Något som George Bush aldrig var.
John Nichols skriver i progressiva The Nation om Obamas kapitulation i budgetuppgörelsen i Washington: Congressional Progressives Slam Obama’s Debt Deal | The Nation
“Given the choice between a Republican and someone who acts like a Republican, people will vote for the real Republican all the time,” said Harry Truman. If the thirty-third president was right, then Barack Obama just did himself and his party a world of hurt. Faced with the threat that Tea Party–pressured Republicans in the House really would steer the United States toward default, and in so doing steer the US economy over the cliff, Obama had to do something. But instead of bold action—borrowing a page from Ronald Reagan to demand a straight up-or-down vote on raising the debt ceiling; borrowing a page from Franklin Roosevelt to pledge to use the authority afforded him by the Constitution to defend the full faith and credit of the United States—the president engaged in inside-the-Beltway bargaining of the most dysfunctional sort.In cutting a deal with Congressional Republicans that places Democratic legacy programs—Social Security, Medicare and Medicaid—at risk while cutting essential programs for working families and the poor, Obama has positioned himself and his administration to the right of where mainstream Republicans such as Howard Baker, Bob Dole and George H.W. Bush used to stand in fights with the fringe elements of their party.
New York Times ledare är knappast mindre kritisk : To Escape Chaos, a Terrible Debt Deal – NYTimes.com
For weeks, ever since House Republicans said they would not raise the nation’s debt ceiling without huge spending cuts, Democrats have held out for a few basic principles. There must be new tax revenues in the mix so that the wealthy bear a share of the burden and Medicare cannot be affected. Those principles were discarded to get a deal that cuts about $2.5 trillion from the deficit over a decade. The first $900 billion to a trillion will come directly from domestic discretionary programs (about a third of it from the Pentagon) and will include no new revenues. The next $1.5 trillion will be determined by a “supercommittee” of 12 lawmakers that could recommend revenues, but is unlikely to do so since half its members will be Republicans.
Ross Douthat skriver i om The Diminished President – NYTimes.com
The same pattern has played out in the debt ceiling debate. Instead of drawing clear lines and putting forward detailed proposals, the president has played Mr. Compromise — ceding ground to Republicans here, sermonizing about Tea Party intransigence and Washington gridlock there, and fleshing out his preferred approach reluctantly, if at all.
Ekonomen och nobelprisvinnaren Paul Krugman är rent förintande i sin kritig av Obamas katastrofala agerande: The President Surrenders on Debt Ceiling – NYTimes.com
For the deal itself, given the available information, is a disaster, and not just for President Obama and his party. It will damage an already depressed economy; it will probably make America’s long-run deficit problem worse, not better; and most important, by demonstrating that raw extortion works and carries no political cost, it will take America a long way down the road to banana-republic status. Start with the economics. We currently have a deeply depressed economy. We will almost certainly continue to have a depressed economy all through next year. And we will probably have a depressed economy through 2013 as well, if not beyond. The worst thing you can do in these circumstances is slash government spending, since that will depress the economy even further.
Man ska givetvis aldrig säga aldrig men demokraterna är fly förbannade på vad de trodde var “sin” president, och republikanerna rent euforiska efter sin historiska storseger som nu styr in USA på en renodlat republikansk väg med en växande underklass och en allt rikare överklass. Barack Obama har visat sig vara George Bush trognaste lärljunge.
Obamas opinionssiffror sjunker stadigt. Republikanerna anar morgonluft och inser nu att Obama kan besegras i nästa års presidentval och inte bara det, att de kanske t.o.m. kan göra grand slam och ta kontrollen över senaten.
Demokraterna är fly förbannade på sin president och kommer knappast att gå till valurnorna som de gjorde i förra presidentvalet.
Själv skulle jag inte fälle den minsta tår om Obama skulle förlora presidentvalet. Han har visat sig vara så oärlig, så tafatt, så ineffektiv och förljugen att det vore bättre med vilken annan president som helst.
Axplock från den nordiska pressen:
SvD – Senaste nytt,SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes, Sydsvenskan – Nyhetsdygnet, Helsingborgs Dagblad: Nyheter, Helsingborgs Dagblad: Nyheter, Ekot, Ekot
Länkar:Representanthuset ,Senaten, Vita Huset,Högsta Domstolen,Pentagon
Svenska bloggar om: Washington, Vita Huset, Kongressen, Obama, Representanthuset, Högsta Domstolen, Pentagon, Budgetförhandlingsarna i Washington, Lånetaket i USA
Jag håller verkligen med dig angående Obama. Men vad är alternativet? Jo, de heter ju i nuläget Michelle Bachmann, Mitt Romney eller någon annan galen republikan. Givetvis förtjänar inte Obama att bli omvald men det är just alternativet, såvida ingen progressiv helt plötsligt från ingenting ställer upp, som skrämmer mig.
Jag har alltid känt i amerikanska presidentval att det är ett val mellan pest eller kolera, för demokrater och republikaner är i det flesta fall så lika varandra att man blir illamående. Ändå har jag följt det och hoppats på en demokrat. De gör minst skada har jag alltid resonerat. Presidentvalet 2008 var ett litet undantag men ändå inte, då Obama gick till val på hyfsat stora delar jag kunde ställa mig bakom. Sen blev det inget av det som bekant och som vanligt. Vad jag vill komma till är att presidentvalet återigen blir pest eller kolera. Eller som Michael Moore en gång sa (inte ordagrant): Ett val mellan en som säger fina saker men gör tvärtom eller en som i alla fall är ärlig från början med sin katastrofala politik.
Beklagligt men det värsta av allt, vad är alternativet? Jo, det finns ju somsagt inte och det gör ju det hela så mycket värre…
PS. Soory för lång kommentar. DS.
Att man kallar Michelle Bachman galen är en sak, men Mitt Romney? Kan man inte acceptera att USA inte är Europa (gudskelov) så finns det knappast någon mening med att diskutera amerikansk politik. Om man trodde att Obama skulle genomföra en politik som föll Michael Moore i smaken så kunde jag berättat redan för tre år sedan att du skulle bli besviken.
Det blev inte så mycket av Obamas vackra tal. Inga skattehöjningar och enbart stora besparingar. Seger för Teaparty alltså.
Efter Ron Paul så tycker jag Mitt Romney är bästa presidentkandidaten 2012, men jag tror att Mitt Romney vinner republikanernas nominering.
San, jag är välmedveten om hur amerikansk politik fungerar. Tro mig. Att kalla Mitt Romney galen var väl att ta i (beror väl på vad man jämför med ifs). Fel av mig. Sen hade jag inte i min vildaste fantasi trott att Obama skulle genomföra en Moore politik (vad har du fått det ifrån?). Det enda förhoppning jag och för den delen många Obama- supportrar (nej, aldrig räknat mig själv som en stor Obama anhängare) i USA hade var att han i alla fall inte skulle sälja sig fullständigt och inte stå upp för någonting längre. Det är vad han gjort under fyra år i princip. Gårdagens deal var väl på något sätt dödsstöten. Men visst, jag hade ändå en liten tro på att han skulle ha ryggrad och stå för något iaf. Det erkänner jag..
Anågende Republikanernas nomninering tror jag som Jonny på att Mitt Romney tar det tillslut. Däremot hoppas jag på Ron Paul. Delar väl få av hans åsikter precis som med övriga republikaner men han är i alla fall väldigt ideologiskt övertygad och står verkligen upp vad han tror på, oavsett vad och det är inte alltid han går hand i hand med partiet. Det gillar jag.
Frustrerande är bara förnamnet.
Detta är femte gången eller så jag startar skriva detta inlägg – ger upp och raderar hela skiten för jag kan inte uttrycka min irritation med vad som utspelar sig i Washington.
OK, ingen radering denna gången – men ett totalt meningslöst inlägg.
Nej, nu flyttar jag till Bhutan och bidrar till deras GNH.
Ja du Edward, Bhutan! Där finns en stilig flygplats och om jag inte minns fel så är det bara ett dussintal piloter som får starta och landa där.
http://www.youtube.com/watch?v=nlKApjc9T2U&feature=related.
Angående Obama, i nån av våra tidningar stod det att US är en nation på dekis och på väg utför. I en annan stod det att Asien är på väg att ta över rollen som ekonomisk motor och att det kommer vara genomfört 2050 och att de då har återtagit den roll de hade för trehundra år sedan.
Johannes
Jag förstår att många, med all rätt, är besvikna. Även om jag tror de kommer att omvärdera det om fyra år. Reagerade mest på att du kallade Mitt Romney galen.
Tycker det är lite roligt när Asien buntas ihop som en politisk enhet, som tex när man säger att Asien ska ta över., Asien är en betydligt mer heterogen kontinent än Europa. Att bunta ihop, Japan, Kina, Sydostasien, Indien och arabvärlden till Asien, på samma sätt som Europa, är ganska felaktigt. Vart och ett av dessa områden är snarare en egen kontinent i likhet med Europa.
Asien kommer säkerligen att ha 50% av världsekonomin inom några decennier. men de kommer knappast att agera som en politisk enhet.
Edward skrev
jag kan inte uttrycka min irritation med vad som utspelar sig i Washington
O det är väl många som håller med honom, o det är väl just därför det finns en sådan motvilja till att betala skatt i USA? De litar helt enkelt inte på de som förvaltar dem… Hur mycket har varje enskild amerikan betalat till t.ex. Irak/Afghanistan-krig, GM, Ford, Chrysler, försäkringsbolag och diverse Banker de senaste åren? Inte konstigt att de hellre behåller pengarna i egna plånboken än ger dem till Washington.
Roger
I det här fallet är det väl inte motviljan till att betala skatt som är problemet, enligt alla opinionsundersökningar så var en majoritet för skattehöjningar. Men man kan ändå inte hjälpa att man tänker, tänk om europeisk populism handlade om budgettunderskott och statsskuld. Man förvånas ändå över hur mycket mognare den amerikanska befolkningen är jämfört med hysteriska europeer som vill lösa allt med minskad invandring. I Danmark löser man det med en gränskontroll mot Malmö.
Finns det någon dark horse i kulisserna på den republikanska sidan? Kanske någon hispanic som kan göra samma sensation i de första primärvalen nästa år som Obama själv gjorde på den demokratiska sidan vid det förra valet? Rätta mig om jag har fel men vid motsvarande tidpunkt till nu så var det väl redan allmänt “accepterat” att nomineringen skulle gå till Hillary och knappt någon utanför det egna partiet som kände till eller räknade med den färgade Obama?