Putin och Assad ställer USA och EU mot väggen. Obama som Chamberlain?
Posted Under: Mellanöstern

I sin bästsäljare Blink från 2005 skrev Malcolm Gladwell om experter som intuitivt och på några ögonblick kan uppfatta en situation genom att jämföra den med mönster som dom har lagrade i hjärnan. Min pappa som var röntgenläkare hade den förmågan, liksom Winston Churchill, som tidigt insåg att Hitler inte var den resonlige politikern som Chamberlain trodde sig se utan en maktgalen diktator som hotade Englands och Europas hela existens.
Obama saknar tyvärr Churchills “Blink”-förmÃ¥ga, bÃ¥de när det gäller den arabiska vÃ¥ren, som han aldrig riktigt har förstÃ¥tt och sympatiserat med, och speciellt när det gäller Basher Assad och hans syriska Junta. Under de första sex mÃ¥naderna av den demokratiska revolutionen i Syrien sÃ¥ trodde Obama uppenbarligen att Assad snart skulle införa demokratiska reformer, om man bara gav honom litet tid, speciellt eftersom Assad själv talade om hur han tänkte demokratisera Syrien..
Till Obamas försvar kan man kanske säga att han lyssnade på Assad-vännen Massachusetts-senatorn John Kerry alltför länge.
Med diktatorer som Assad sÃ¥ är det bara en sak som gäller, och jag tycker att den holländsk-amerikanske författaren Hendrik Willem van Loon har fÃ¥ngat det perfekt sin populära USA-historia, citerad i “A Military History and Atlas of the Napoleonic Wars”, kapitlet om The Russian Campaign: But when the tsar of all the Russians, the commander-in-chief of three million horse guards, foot guards, life guards and Cossacks, begins to talk sweetly of brotherly love, it is time for decent people to look to their guns.
När nu Rysslands Putin och KinasHu Jintao ställer sig bakom Assads blodiga krig mot sin egen befolkning sÃ¥ är det enda Obama kan göra att fortfarande hoppas att Assad kommer att vara resonable nog att “kliva Ã¥t sidan” sÃ¥ att Syrien kan bli demokratiskt.
Los Angeles Times’ Patrick J. McDonnell tar upp trÃ¥den om Obamas hopplöst naiva uttalande efter gÃ¥rdagens blodbad i Homs i Syrien: Obama assails Syria’s ‘unspeakable assault’ on civilians
- President Obama, in his strongest condemnation yet of the leadership of Syrian President Bashar Assad, on Saturday assailed the Syrian government’s “unspeakable assault against the people of Homs,” following opposition accounts of a overnight “massacre” in the city that left more than 200 dead.
“Assad must halt his campaign of killing and crimes against his own people now,” Obama declared, reacting to opposition accounts of shelling of a neighborhood in Homs. “He must step aside and allow a democratic transition to proceed immediately.”
The White House had previously called for Assad to step down, so the statement did not represent a change in position.
But the timing and emotional content were clearly meant to galvanize other nations to support a U.N. Security Council resolution -– backed by Arab nations and many Western nations, including Washington — that would condemn Assad’s 10-month-long crackdown on protesters.
Det är på tok för sent för ord nu. Putin och Hu har gett Assad grönt ljus för vad som med stor säkerhet kommer att bli ett av de mest extravaganta blodbaden i Mellanösterns historia. Det kommer inte längre att röra sig om några tusen människor utan om tiotusentals, hundratusentals människor som kommer att dödas i en orgie av utstuderat, bestialiskt våld.
Vad Obama borde ha gjort är att säga att USA nu kommer att se till att 1) Assad och hans anhängare kommer att ställas inför rätta för sina krigsförbrytelser och att 2) USA nu kommer att göra allt för att direkt stödja demonstranterna. Sedan borde han 3) ha utvisat Rysslands och Kinas Washingtonambassadörer eller i varje fall ha dragit till baks USA:s ambassadörer i Moskva och Beijing, och det finns andra påtryckningssätt. Men han måste nu visa sitt starka missnöje med Ryssland och Kina.
Hur USA skulle stödja demonstranterna skulle Obama inte ha behövt gå in på. Men världens enda supermakt, hur försvagad den än är, kan inte låta speciellt Ryssland uppträda som Putin nu har gjort. Det är helt oförlåtligt och kommer att leda till allvarliga konsekvenser framöver om Obama inte uppträder betydligt mer aggressivt än han har gjort hittills.
Ett medel som Obama lätt skulle kunna ta till och som jag har skrivit om tidigare är att slÃ¥ ut Syriens militära kommunikationsnät. Det kan göras med elektroniska medel och USA har redan gjort det tidigare, just mot Syrien i samband med SR , SVT, Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter, Nyheter – Nyheter, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl
Svenska bloggar om: yria , Video , Bashar Al Assad , Syria UN , Syria News , Syria Violence , Syria Assad , Syria China , Syria Crisis , Syria Death Toll , Syria Resolution Russia Veto , Syria Russia , Syria Russia Veto , Syria Un Resolution , Syria Uprising , World News











Föutsättningen för “blink” är att du har rutinen. Om jag inte minns Gladwell fel sÃ¥ definierades det som slutledningsförmÃ¥ga som du inte har sprÃ¥ket att beskriva. En situation som knappast är applicerbar här, eftersom revolutioner knappast sker med samma frekvens som din pappa tittade pÃ¥ röntgenplÃ¥tar.
Du borde däremot lyssna på Piers Morgans intervju med Rick Santorum. Santorum hade en konstnärlig förmåga att konstatera att allt Obama gjort var fel, ni har mer gemensamt än vad du tror.
Det har är inte bra skrivet. Om nu Hitler skall blandas in (och det är klart olämpligt och tecken pÃ¥ urspÃ¥rad debatt) sÃ¥ kan vi säga att Hitler = Obama och Assad = Benesh 1938. Skillnaden är att Syrien idag har kraftfullare stöd än vad Tjeckoslovakien hade 1938. (Kom ihÃ¥g att de andra folkgrupperna i dÃ¥varande Tjeckoslovakien hade berättigade klagomÃ¥l pÃ¥ hur de behandlades av tjeckerna.) Att veta att det blir massakrer i Syrien pÃ¥minner om de som visste att Qaddhafi skulle massakrera i Libyen. Det blev inga massakrer förrän “rebellerna” (med benäget bistÃ¥nd frÃ¥n Qatar) och NATO kom igÃ¥ng. Okänt antal döda – mellan 30.000 och 60.000 pÃ¥stÃ¥s det. Det förbigÃ¥s nu mest med pinsam tystnad, även om det gett nÃ¥gra rubriker att Läkare utan gränser tröttnade pÃ¥ “rebellernas” tortyr och drog sig ur. Arabförbundets observatörer gav tydligen fel svar om vad som händer i Syrien ocksÃ¥, sÃ¥ nu är det tyst om den rapporten.
Bra invändning Björn Nilsson.
Och Lennart – du har inte längre till Google och bättre information än den västliga USA-styrda statspropagandan än jag har. Använd den vägen för att informera dig bättre.
Kerstin: västliga USA-styrda statspropagandan???. Nu får du faktiskt förklara vad du menar.
Nu är det väl ingen tvekan om att det dödas civilbefolkning i Syrien. Mig veterligen är Assad skyldig att skydda civilbefolkningen inte att skjuta den. En uppgift som han tydligen inte klarar av, men han tycks vara fullt kapabel att använda sin arme och sina vapen till att angripa befolkningen.
Att önska val 2014 är ju givetvis en skenmanöver. Det enda ett val bevisar i en diktatur är hur duktig ledningen är på att få fram rätt resultat. Stalin hade absolut rätt när han sa att det spelar ingen roll hur folk röstar, det som spelar roll är vem som räknar rösterna
Att delar av vänstersidan stödjer Syriens diktator är för mig ett mysterium, men även Baghdad-Bob hade sin sanning
Kerstin/Björn: Vilka framför sanningen Kerstin? Jag använde google som du sade, hittade http://syrienblogg.wordpress.com/ den hänvisar till artiklar jag tror du litar mera på. Artiklar skrivna av Iran, Kina och Ryssland. Av vilken anledning är de mer trovärdiga?
För överkörd av västerländsk propaganda misstänker jag att Ryssland, vilka exporterar vapen till Syrien för tio miljarder om året, delar Kinas rädsla för att deras egna befolkningar en dag skall vakna och kräva fria val. De vill då inte att världen lägger sig i. Världen har hittills inte heller lagt sig i Rysslands Kaukasusaffärer eller Kinas Tibetaffärer.
Självklart är det så att oppositionen/rebellerna också begår hemska övergrepp i vad som nu sker (och även i Libyen).
Men grundtanken bakom hela revolutionen är ju att folken vill vara med och bestämma?
Kerstin, Björn, tror ni på demokrati?
Jag tycker så här. Ingen person eller parti äger ett land. Folket som bor där äger det gemensamt. Är det då inte rimligt att makten ligger hos folket gemensamt? Kerstin och Björn. Tänker jag fel?
Tror ni uppriktigt inte att västvärlden vill se en ärlig fungerande demokrati i Syrien?
Tror ni uppriktigt att Ryssland och Kina vill se en ärlig fungerande demokrati i Syrien?
________
OT. Att Obama först och främst söker stöd i FN och världssamfundet för en lösning tycker jag är bra. Att agera på egen hand är inte önskvärt. Nu gick det i FN inte ens att få fram ett urvattnat fördömande mot urskinningslöst dödande av civila. Framtidens fria Syrier kommer inte glömma vilka som låg bakom detta svek.
________
Kerstin snälla, ett ja eller nej på denna fråga: Vill du ha demokrati?
Har inte “rebellerna” ansvar för att inte skjuta civilbefolkning dÃ¥?
Absolut. Låt oss anta att bägge sidor är lika odrägliga mot civilbefolkningen. Vilken sida förtjänar då omvärldens stöd?
Sittande “Militärdiktatur” eller “Rebellerna” som vill ge makten Ã¥t folket.
Det är där vi är, skall omvärlden stödja en militärdiktatur där en minoritet styr eller skall man stödja dem som kämpar för demokrati där majoriteten får bestämma?
Det kallas benchmarking, man anpassar åsikterna efter vad man personligen tycker om de inblandade inte efter någon moralkompass. För somliga är USA:s fall det övergripande politiska mål som varje politisk händelse värderas mot. Assad är således under attack och måste försvaras.
Händelserna i Syrien är intressant, efter att ha läst George Friedmans “The next 100 years”, sÃ¥ fick jag en bättre känsla för hur länder agerar utrikespolitiskt. Inte för att hans förutsägelser behöver vara korrekta, men att länder agerar utefter ett antal miltärstrategiska mÃ¥l var intressant. Syrien är en viktig allierad för Kina och framför allt Ryssland. Assads fall där innebär samma framtida osäkerhet för Ryssland, som Mubaraks fall innebar för USA.
Ska man tro George Friedman så är det snarare Turkiet som är mest intresserat av en förändring i Syrien och de kommer allt mer under det närmaste 10 åren att utmana Ryssland för att bygga en maktbas i Mellanöstern och Kaukasus.
Svensk (europeisk) vänster har ju dock en förmåga att se allt i ljuset av USA, och vara helt omedvetna om att det finns andra rivaliteter i världen som Turkiet/Ryssland och Kina/Indien.
San: Absolut, det finns många nationella och även religiösa agendor i Mellanöstern. Och på tal om Turkiet känner de flesta i Syrien till den turkiska ockupationen och den arabiska revolten. Och det är mot den historiska bakgrunden som det är svårt för Turkiet att intervenera.
Björn: Du menar har inte rebellerna ansvar för att “skjuta” “civilbefolkningen”. Med tanke pÃ¥ att regimen har skjutit ihjäl bra mycket över 6000 av sina egna fredligt demonstrerande medborgare med stridsvagnar och artilleri, sÃ¥ har jag oerhört svÃ¥rt att se vart du är pÃ¥ väg med den här kommentaren. Men order är fritt, sÃ¥ förklara gärna vad du menar.
Ingen massaker och blodbad här inte. Vår vän av ordning har beställt blåprintkopian över Dachau direkt från Jerusalem. Vad är det som har hänt Lennart? Vem betalar? Jag känner plötsligt inte igen mig längre.
SÃ¥ sent som igÃ¥r pÃ¥ bästa sändningstid talade SVTs utsända reporter om i direktsänding om att livet är helt normalt i Damaskus och mÃ¥nga andra städer och att mÃ¥nga han mött stödjer landets teokratiskt tillsatta president. Oroligtheterna var enligt reportern i andra städer och i vissa förorter. DÃ¥ vet vi alla vilken propagandamaskin SVT och SR har varit i slakten mot Libyen…
Nej, det blir inte 6 miljoner, denna gång blir det 66 miljoner för Syrien skall offras på Abrahams altare innan kniven slutligen kan frigöra persernas blod. Det folk som en gång i tiden befriade dem ur Babyloniernas fångenskap.
Det är nÃ¥got som inte riktigt stämmer denna gÃ¥ng… för kulorna viner bara Ã¥t ett hÃ¥ll.
Det enda som kan klargöra vilket stöd olika grupper har är fria och rättvisa val. Vi kan lugnt utgÃ¥ frÃ¥n att nÃ¥got sÃ¥dant inte stÃ¥r pÃ¥ “rebellernas” dagordning, för dÃ¥ riskerar de att fÃ¥ smörj vid valurnorna. Det vet deras utländska uppbackare ocksÃ¥. AlltsÃ¥ gäller det att skjuta ner folk, skylla pÃ¥ regeringen, och försöka fÃ¥ in utländska trupper frÃ¥n makter som inte är det minsta intresserade av demokrati. Vi sÃ¥g en version av det i Libyen nyligen, och vem tjänade pÃ¥ det? Kampanjen mot Syrien ser ut som en fas i det kommande kriget mot Iran, och det är bara bra (oavsett vad man tycker om regeringarna i berörda länder) att planerna stoppas redan pÃ¥ det här stadiet. Det enda man vet är att utvecklingen kommer att bli synnerligen svÃ¥rhanterlig framöver om ett nytt storkrig bryter ut, och att det kommer att orsaka oerhörda mänskliga lidanden. Jag kanske är gammal och försiktig, men det kunde gott andra vara ocksÃ¥. VÃ¥ld är inget man leker med och tror att dess verkningar bara försvinner när man knäpper med fingrarna. DÃ¥ är det bättre att ta det lugnare och slippa de där massakrerna som alla “vet” kommer att inträffa om man inte omedelbart etc etc.
Björn, Det ligger mycket i när du skriver “Det enda som kan klargöra vilket stöd olika grupper har är fria och rättvisa val”
Hur skall dessa kunna hållas med en diktator vid makten? En diktator som bevisligen stora delar av befolkningen inte litar på?
Hur skall en befolkning som ALDRIG levt i en demokrati kunna hålla ett demokratsikt val?
Jag skulle tro att risken för ett storkrig minskas om Assad skulle avgå men det innebär inte att Syrien blir en perfekt demokrati dag 2
Inför Irakkriget framfördes ett naturligtvis ignorerat förslag om “demokrati-inspektörer” i stället för vapeninspektörer. Hade det realiserats kanske ödeläggandet av ett helt land hade kunnat undvikas. Vi vet inte. Men det är alltid värt att testa, under förutsättning att det är god vilja (= omsorg om befolkningen, inte om andra och skumma intressen) som är det vägledande. Problemet är ju, att vad än vissa personer tror, sÃ¥ är inte västmakterna drivande vad det gäller demokrati. Det räcker med att titta pÃ¥ Iran historiskt (störtandet av den valde Mossadeq) eller stödet till dagens diktaturer i Gulfstaternas RÃ¥d och Israel för att se vad den demokratin är värd. – SÃ¥, demokratiinspektörer skulle kunna hjälpa Syrien runt hörnet utan att det blir det blodbad som man kan befara med dagens politik, under förutsättning att det är rätt personer som driver projektet.
Bevisligen? Finns det inte undersökningar som talar om att den nuvarande regeringen har rätt gott stöd? Och vad det gäller att bli sönderbombade av “rebeller” eller deras utländska hjälpare har jag en känsla av att det är ett alternativ som de flesta syrier säger nej till. Exemplet Libyen avskräcker – det är kanske därför som det är tämligen tyst om Libyen numera? Yttre tryck sammansvetsar, det är därför som hot och sanktioner av USA/NATO/Gulfstat-typ är skadliga om man verkligen vill se demokratisk utveckling i Mellanöstern. Och som exemplen Egypten och Tunisien visar: även demokratiska val kan utmynna i parlamentariska majoriteter som inte blev vad man kunde ha väntat sig.
Allt är värt att försöka för att undvika blodspillan.
Som läget är nu släpper Assad inte in vare sig journalister eller “demokratisinpektörer”
Ingen tveksan om att den sittande regeringen också har ett stöd av befolkningen, men det är på sin plats att fråga sig hur ärligt det stödet är.
De som vågar trotsa en diktatur har mod och kurage. Exempelvis, hur många vågade inte komma fram under Pragvåren 1968? Tror du ärligt att alla dessa stödde den odemokratiska regeringen?
Stämmer det verkligen att regeringen inte släpper in journalister? Det är väl bara det att om journalister (jag vet namnet pÃ¥ en: engelskan Lizzie Phelan som ocksÃ¥ var i Libyen) inte rapporterar enligt förutbestämd mall sÃ¥ ignoreras det av stormedia i väst. Den stora risken för journalister kan vara att man attackeras av “rebellerna” som sedan skyller pÃ¥ regeringen. Det kan ha varit fallet med fransmannen som dödades (andra pÃ¥stÃ¥r att han var underrättelseagent, jag har ingen aning om vad som stämmer). Arabförbundets observatörer rapporterade ocksÃ¥ “fel”, och vad hände med deras rapport? Jag har haft intrycket frÃ¥n Libyen och nu Syrien att journalister har kunnat kuta runt i märkligt stor omfattning. “Demokratiinspektörer” skulle kunna göra en skillnad bara genom att vara pÃ¥ plats och se och rapportera, och jag har en känsla av att det finns grupper i och utanför Syrien som inte tillhör regeringen som inte vill ha en sÃ¥dan närvaro. Qatar är ju mycket inblandat i den här krisen, och det landet utmärker sig knappast för demokratisk mentalitet.
Att folk av rädsla för just regeringen skulle uttala sig mot bombningar och inbördeskrig verkar mindre troligt – mer troligt att de är rädda för bombningar och inbördeskrig.
Låt oss bara konstatera en sak först, alla har gått in i den här diskussionen med en förutbestämd uppfattning. Resten är bara en dans med ord.
Låt oss konstatera en annan sak om den oberoende Lizzy Phelan, hon jobbar för den fantastiska kanalen Russia Today.
Låt oss ta en relativt okontroversiell händelse som Breivik eller Ungern och se hur de rapporterar. Man häpnar över vilka kanaler dom kan kallas oberoende.
Björn, uppgiften att journalister inte släpps in kommer frÃ¥n Aftonbladet. En journalist som tycks vara i “närheten” är Paul Woods BBC.
http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-16941399
Även han skriver att journalister stoppas (förmodligen har AB snott sin uppgift där.
Lizzie Phelans neutralitet som journalist är starkt ifråga, det är ofta den ryska statskontrollerade media som refererar till henne liksom nu syrianews i dagsläget.
Det behöver inte betyda att hon fel, men det gäller nog att hålla koll på vem som är Baghdad-Bob idag
Oavsett vad man tycker om Qatar och omliggande länder så känns det mest naturliga att arabvärlden konsoliderar sig. Inbillar mig att de flesta Syrianer ser det som naturligt och önskvärt att vara en del av arabvärlden istället för att vara en rysk lydstat.
H2: Ett bra påpekande om demonstranternas mod. Jag måste erkänna att jag är oerhört imponerad av det fantastiska mod som miljoner syrier har visat under det senaste året. Jag är långt ifrån säker på att jag själv skulle våga riskera livet på det sättet.
Har Assad-regimen något som helst stöd? Utan tvekan stöds regimen av alawiterna, eftersom det är dom som favoriseras, som äger allt som är värt att äga i landet, som har makten.
Enligt de senaste siffrorna från CIA så består den syriska befolkningen till 74% av Sunnimuslimer, och till 16% av Alawite, Druze osv, och Kurder och Armenier uppgår 9.7%.
Det betyder att Assad stöds av 3,6 miljoner. Nästan på pricken. Av dessa han har någonstans omkring 30 000 soldater som han kan lita på. Så 30 000 tungt utbildade soldater mot nära 16,5 miljoner. Där har vi styrkeförhållandena.
San: Nästan poetiskt skrivet, i klass med Nietzsche. Jag måste skynda mig att snyta det för framtida användning.
Lennart, själv är jag feg. Men jag har mött folt som protesterat mot olika diktaturer och jag böjer mig i stoftet nät jag jänför mig själv med deras mod.
Hade dom alltid rätt? Kanske ibland tveksamt. Med hade dom rätt att framföra sin åsikt? Absolut. Jag har tårar i ögonen när jag läser att folk från just vänstersidan vägrar dom den rätten.
Den sida med all rött som borde försvara den svages rätt mot en övermöktig diktator
H2: Håller med, men samtidigt tror jag att jag kanske kan ana varifrån demonstranterna i Syrien får sitt rent obeskrivbara mod. Om man blir utsatt för obeskrivligt våld, om regimen bombar sönder hela städer, torterar och mördar barn och beskjuter civila med tungt artilleri och stridsvagnar så tror jag man faktiskt på något oförklarligt sätt förlorar in rädsla.
Aleksandr Solzjenitsyn skriver om det i Den Första Cirkeln, där KGB -chefen Abakumov kallar till sig en fånge, var det Gleb Nerzhin, jag har för mig det, och förvånas över att han inte visar den minsta rädsla. Ni har redan dödat min fru, mina barn, mina föräldrar och tagit allt jag äger, det enda ni nu kan göra är att döda mig och det rör mig inte längre. Ungefär så sa han. Och det är så som jag nu tror att det syriska folket känner för Assad-regimen.
Instämmer. Det är som när somliga på högerkanten misstänkliggör revolutionen i Egypten för att den förde fram religiösa krafter som vi är obekväma med.
Revolutioner sker nog aldrig för att folket törstar efter demokrati, människor är nog för bekväma för det. Revolutioner sker när befolkningen inte längre har något att förlora.
Med logiken “regeringen är dÃ¥lig, därför mÃ¥ste oppositionen vara bra” är det inte verkligheten utan drömmarna som styr, dÃ¥ behöver man inte försöka kontrollera fakta (det hjälper inte att hänvisa till annan opposition under andra villkor i andra världsdelar, det är ett konkret land i arabvärlden det handlar om). Med Lennarts matematik ovan kan man spara in pÃ¥ fria val och fixa till en sunnitisk diktator pÃ¥ en gÃ¥ng eftersom folkräkning tydligen avgör vad folk tycker direkt. Bristen pÃ¥ utvärderingar av tidigare USA/NATO-inhopp i ett antal stater i Asien och Nordafrika, och vilka katastrofer som skett där, gör mig undrande – tror man att “den här gÃ¥ngen är det annorlunda”, och i sÃ¥ fall varför? Eller tror man att det finns en kollektiv minnesförlust och inga sparade data om vad som hänt?