Hans Delbrück, Sachkritik, Obamas, AIPAC-tal och USA:s möjligheter att anfalla Iran

I skuggan av masshysterin kring ett förestående amerikanskt storkrig mot Iran har president Obama just hållit ett tal till den amerikanska Israel-lobbyn vars text finns att läsa här

Att amerikanska presidenter överhuvudtaget håller tal till utländska påtryckargrupper är märkligt nog, men det här är USA och AIPAC-lobbyn är tillsammans med vapenlobbyn, Den Kristna Högen, medieföretagens RIAA och Tobakslobbyn, USA:s mäktigaste påtryckargrupp.

Så kommer Obama att starta ännu ett storkrig? I ett nötskal: varken USA eller Israel kommer att anfalla Iran, oavsett om Iran utvecklar atomvapen eller inte.

För att finna orsaken så får vi gå tillbaks till den tyske krigshistorikern Hans Delbrück, betydligt viktigare på sitt gebit än hans landsman Clausewitz.

Delbrücks Geschichte der Kriegskunst im Rahmen der politischen Geschichte är fortfarande ett viktigt verk för alla som är intresserad av krigshistoria.

Vad Delbrück gjorde var att sätta in kriget i dess politiska och inte minst ekonomiska ramverk, och att speciellt att använda den då så populära tyska källkritiken på de gamla
källorna.

Om vi använder Delbrücks metodik så finner vi snart att trots att Obama och Netanyahu visserligen kan anfalla Iran så är det högst osannolikt att dom kommer att göra det.

Här är orsakerna:

1) Delbrück skulle omedelbart påpeka att eftersom USA inte kan ockupera Iran så är deras alternativ starkt begränsade.

2) Han skulle sen påpeka att amerikanska underrättelsetjänster faktiskt har påpekat att Iran ännu inte har beslutat sig för att framställa atomvapen. Dvs Netanyahu-regeringen ljuger.

3) Trots att både Israel och USA har egna atomvapen så är det inte sannolikt att man kommer att sätta in dom mot Iran.

4) Obama har självt sagt att ett enskilt anfall inte skulle stoppa Iran från att utveckla atomvapen. Det skulle behövas upprepade anfall under många år, dvs ett långt utdraget terrorkrig mot Iran och dess civila befolkning. Det är inte sannolikt att USA själv

Helene Cooper skriver i New York Times: Obama Talks of Diplomacy as He Stands Tough on Iran

But the president also made clear that he considers diplomacy, and the policy of sanctions set in motion by the United States and Europe, as the West’s best hope for getting Iran to stop short of pursuing a nuclear weapon. “Already, there is too much loose talk of war,” Mr. Obama said on Sunday. “For the sake of Israel’s security, America’s security, and the peace and security of the world, now is not the time for bluster.”

He has said repeatedly that he does not think a military strike, either by Israel or the United States, would do more than delay any Iranian nuclear program.

politiskt skulle överleva ett sånt krig.

5) Så om vi tar bort ockupation, atomkrig och ett enskilt bombangrepp, vad kvarstår?

Jo dagens strategi: mord på iranska vetenskapsmän, en allt finmaskigare ekonomisk blockad, och sen inte mycket mer.

Den bistra sanningen är att om Iran vill så kan ingen i världen hindra dom, utom genom ett så kostsamt krig att USA inte längre har råd med det.

Tre punkter till.

6) Vore Obama och EU ärliga så skulle de länka samman sin kampanj mot iranska atomvapen med en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Dvs att även Israel skulle avstå från atomvapen.

7) Den arabiska våren kommer förr eller senare även att nå Saudi Arabien, Jordanien, Algeriet, Marocko och det icke-arabiska Iran, och det mycket lilla Israel kommer stadigt att krympa i vikt för USA. Det kommer att bli ungefär lika viktigt som Tjeckien i EU.

Så de allt högre ropen från amerikanska och israeliska politiker på att USA och Israel har precis samma mål i Mellanöstern är inte riktigt sanna.

USA:s strategiska motståndare är inte lilla Iran utan stora Kina. Som kan gotta sig och expandera så länge som USA fokuserar på Iran.

Men något amerikanskt krig mot Iran är högst osannolikt.

De är också på plats att påpeka att Obama faktiskt nämnde palestinierna i sitt tall till AIPAC-lobbyn, något som man knappast kunde ha glatts över.

Of course, there are those who question not my security and diplomatic commitments, but rather my administration’s ongoing pursuit of peace between Israelis and Palestinians. So let me say this: I make no apologies for pursuing peace. Israel’s own leaders understand the necessity of peace. Prime Minister Netanyahu, Defence Minister Barak, President Peres each of them have called for two states, a secure Israel that lives side by side with an independent Palestinian state. I believe that peace is profoundly in Israel’s security interest.

The reality that Israel faces from shifting demographics, to emerging technologies, to an extremely difficult international environment demands a resolution of this issue. And I believe that peace with the Palestinians is consistent with Israel’s founding values because of our shared belief in self-determination, and because Israel’s place as a Jewish and democratic state must be protected.

Lägg speciellt märke till shifting demographics, to emerging technologies, m.a.o. ni kommer inte längre att vara den enda ekonomiska stormakten i Mellanlstern speciellt länge till, och ni måste ta hänsyn till palestinierna.

Läs hela Obamas tal på den här länken.

Axplock från den nordiska pressen:

Nyheter – Nyheter, Nyheter – Nyheter, Ekot, Ekot, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes, SvD – Utrikes, SvD – Utrikes, SvD – Utrikes, Helsingborgs Dagblad: Nyheter, VG RSS,

Svenska bloggar om: Iran, Barack Obama, Breaking News, emonstrations In Iran Iran, Iran Clashes, Iran Demonstrations, Iran Election, Iran Election Video, Iran Police, Iran Riot Video, Iran Violence, Iranian Riots, Iranian Riots Videos, Video Of Demonstrations In Tehran, Violent Clashes In Iran, Vita Huset, White House, World News, Mahmoud Ahmadinejad, Ali Khamenei, Mir-Hossein Mousavi, Basij, 2009 Iranian presidential election