Kan Google slå Apple och Facebook med sitt helt revolutionerande Project Glass?
Att säga att Google slog IT-världen med häpnad med sin vidunderliga demo av fyra Google Glass-utrustade fallskärmshoppare som från ett luftskepp hoppade ner på taket av Google IO-mässan i Moscone Center i San Francisco är knappast en överdrift.
Inte bara det, fallskärmshopparna hade med sig ett par Google Glass-glasögon som de överlämnade till en grupp cyklister som i sin tur överlämnade paketet till en grupp firare, som det bör heta på svenska, dvs människor som firar sig nerför väggar med hjälp av rep, som i sin tur överlämnade paketet till ett par cyklister som överlämnade glasögonen till Googles Sergey Brin, en av företagets två grundare, på scenen inne i hallen på Moscone Center, allt på mindre än fem minuter.
Så vad är det för vits med demon och varför är den så revolutionerande? Vi är vana vid att ha pekmobiler med oss och att snabbt kunna dra fram dom och filma små videosnuttar varhelst vi går. Det har redan förändrat världen. Som när den svenske bloggaren Jesper Nilsson plötsligt upptäckte hur två t-banevakter i Stockholm höll på att trakassera två unga killar, för att sen, när Jesper började filma det hela, ge sig på Jesper. En helt annan bild av den svenska vardagen än de flesta kände till.
Liknande incidenter har filmats här i USA, som när en T-banevakt i San Francisco helt sonika sköt ihjäl en ung passagerare.
I Syrien och Kina har mobilkameror dokumenterat övergrepp som annars aldrig hade kunnat dokumenteras. Hade tyskarna i Hitlers “Tredje Rike” haft mobilkameror hade Förintelsen aldrig kunnat inträffa.
Men det handlar inte bara om att dokumentera våld och övergrepp. Vi plåtar allt vi ser ute på gatan eller hemma i våningen. Och vi delar med oss på sajter som Bambuser och YouTube.
Vad som gör Googles Project Glass så revolutionerande är att mobilen och kameran nu krymps ihop till en liten pryl som ryms i ett par glasögon. Som vi alltid kan ha på oss, och som alltid kan vara på och visa video och ljud. Och som kan ta emot video, text och ljud.
Så om tre-fyra år kommer vi alla att kunna gå omkring ute på gatorna, eller i T-Banan och kontinuerligt filma, i realtid utan att någon ens kommer att veta att vi gör det.
Ingenting kommer längre att vara hemligt eller privat.
Den här teknologin kommer också, precis som Apples iPad, att ha seriösa applikationer. Som inom sjukvården där en läkare eller sköterska kan ha såna här glasögon och automatiskt skicka information om patientundersökningen till de elektroniska sjukjournalerna.
Men det här är bara en aspekt av Googles Project Glass. Om ni tittar på videon ovan så hör ni hur ofta Sergey Brin nämner Google Hangouts. Dvs Google Glass är avsett att användas som ett socialt medium. Tillsammans med våra vänner.
Eller för att samarbeta i grupp över Internet, eller inom arbetslag på jobbet.
Och det var därför man lade ner så mycket bemödanden på att få kommunikationerna till luftskeppet att fungera. För om man kan lösa ett sånt kommunikationsproblem så kommer Google Hangouts och Google Glass att kunna användas överallt.
För att kommunicera över kontinenter, från flygplan och båtar, i städer, på berg osv.
Varje Google Glass-användare kommer att skapa terabytes med data varje dag i en flod av data och information som kommer att förändra hela samhället.
Och leda till avancerad dataanalys av all information. Som vi själva inte längre kommer att hitta få ett grepp om.
I jämförelse med den här visionen verkar dagens Facebook och Apples iPad onekligen mossiga. (Fast även de givetvis kommer att utvecklas).
En mycket spännande vision!
Pressklipp:
Axplock från den nordiska pressen:
NyTeknik – Senaste nytt,
Computer Sweden 20 senaste nyhet, Computer Sweden 20 senaste nyhet, Computer Sweden 20 senaste nyhet, Computer Sweden 20 senaste nyhet
Svenska bloggar om: Google Glass, Project Glass, Google och Apple, Google mobil San Francisco Google, Sergey Brin







Nja, Abu Ghraib inträffade trots kameror – man kan påstå att kameror eskalerade händelser (och gjorde det ökänt).
Gregor: Det här är ett oerhört intressant ämne som någon borde skriva en bok om. Med tanke på alla hundratals böcker om Förintelsen de senaste decennierna så är det onekligen konstigt att ingen har gjort det.
Här är bakgrunden. Som Gitta Sereny har skrivit i sin bok om Albert Speer, så tog tyska lägervakter bevisligen bilder från utrotningslägren som de sedan smugglade tillbaks till Tyskland. Där de visades för närstående.
Hur många såna bilder det handlade om vet vi givetvis inte, kanske några dussintal, kanske något hundratal, de allra flesta av dom förstördes. Men det förekom alltså att man tog bilder.
Tortyren och mordet på fångar i Abu Ghraib inträffade 2004, alltså för åtta år sen, när digitalkamerorna var betydligt mindre avancerade än idag. Och när man heller inte hade mobilkameror i samma utsträckning som idag.
Här är vad jag tror. Visst, det är möjligt att bygga hemliga förintelseläger i dag, George Bush byggde tortyrläger, dock ej förintelseläger, på många platser i EU utan att någon upptäckte det.
Men de nazistiska förintelselägren var så stora och omfattade tiotusentals lägervakter, läkare och vetenskapsmän att jag har väldigt svårt att se hur något sådant skulle kunna inträffa idag.
Inte minst för att det skulle upptäckas på satellitbilder.
Till det kommer att även om man satt med en packe bilder från säg Auschwitz i handen i Tyskland säg 1943, lägret var verksamt fram till 1945, så hade man ingen möjlighet att få ut bilderna till världspressen.
Det fanns inget Internet, inga bildsajter som Flickr eller Picasa, ingen chans att distribuera bilderna med en musklick.
Det finns idag och det är därför som jag är övertygad om att det skulle vara omöjligt.