Varför Assad-regimens dagar är räknade och Kofi Annan helt oviktig

Det finns historiska rörelser som är helt ostoppbara. Industrialiseringen, globaliseringen, IT-revolutionen, och nära kopplad till de två sista, Sovjetunionens fall och den arabiska våren.

Visst, hade man varit beredda att skjuta tillräckligt många människor så hade Sovjet kunnat överleva i ytterligare några årtionden, men knappast mer.

Och visst, de kvarvarande arabiska militärdiktaturerna kommer att fortsätta att kämpa mot den arabiska våren, inte minst militärjuntan i Egypten (där man nu har valt en president) och Assad-regimen i Syrien, men det är oerhört svårt att se hur de på sikt kan överleva.

Och en utpräglad terroristregim som Assad-regimen i Syrien är dömd att falla nu när Saudi Arabien och Gulfstaterna har börjat stödja gerillan.

Joseph Holliday på den amerikanska tankesmedjan Institute for the Study of War i Washington, som jag måste erkänna att jag aldrig har hört talas om trots att jag känner till de flesta amerikanska tankesmedjor, har just publicerat en analys av läget Syria’s maturing insurgency där han påpekar att gerillan nu är uppe i omkring 40 000 man och att Assad-regimen inte längre klarar av att både försvara sina positioner runt Damaskus, och samtidigt återta de området i norra Syrien som nu behärskas av gerillan.

Det finns en klassisk skildring av gerillakrig som skrevs av den tonårige Harvard-studenten Scott Boorman redan 1969 med utgångspunkt från det kinesisk-japanska Go-spelet och som handlar om hur Mao Zedongs gerillastrategi i inbördeskriget mot Nationalisterna under Jiang Kaishek, bäst kan förstås som en tillämpning av Go-strategi. Dvs att vad kriget handlade om inte gällde att besegra fiendens armé i olika fältslag, som Clausewitz alltid har försökt få världen att tro, utan att vad som gällde var att dominera så stora landområden som möjligt.

Precis som GO-spelet så handlar inbördeskriget i Syrien om att dominera landområden och den befolkning som bor där. Och eftersom Sunni-befolkningen är betydligt större än Alawi-befolkninge, 74% mot 16%, så vinner gerillan om den kan ta kontrollen över Sunni-områdena.

Den som tittar på kartan på sidan sju av Joseph Hollidays skrift ser att gerillan opererar från baser nära Syriens gränser, i klassisk Go-stil, för att sedan långsamt röra sig in mot inlandet.

Och i klassisk gerillastil så drar sig gerillan omedelbart tillbaks när regimens pansarstyrkor anfaller, för att istället öppna nya fronter i obevakade områden.

Det här är klassisk gerillastrategi direkt från den kinesiska Sunzi Bingfa och en sådan strategi är så gott som omöjlig att besegra.

Jan Blomgren skriver i Svenska Dagbladet om de senaste diplomatiska turerna kring Syrien: Knäckfrågan kvarstår | Utrikes | SvD

I en färsk rapport från USA-baserade Institute for the Study of War skriver säkerhetsanalytikern Joseph Holliday att ”rebellstyrkorna hade i slutet av maj ökat till över 40 000 man och det sker en fortsatt ökning av lokala rebellgrupper”. Joseph Holliday hävdar att inbördeskriget börjar närma sig en kritisk punkt där rebellerna kontrollerar mer territorium än regeringsstyrkorna. Antalet direkta strider har mer än fördubblats under året, från 60 i januari till över 160 i maj. Rebellerna har också under de senaste månaderna fått allt bättre tillgång till avancerade vapen. Både Saudiarabien och Qatar satsar hundratals miljoner dollar för att förse rebellerna med pengar så att de kan köpa vapen och ammunition. Men i rapporten talas också om en stor splittring och rivalitet mellan olika rebellgrupper och att de varken tar order från exilorganisationen Syriska nationalrådet eller från den Fria syriska armén. I praktiken betyder det att det inte finns någon enad opposition att diskutera med och som skulle kunna bilda en alternativ regering.

Kofi Annan är helt oviktig i det här sammanhanget. Kriget kommer att fortsätta i oförminskad intensitet medan Assad långsamt pressas tillbaks till området kring Damaskus och Aleppo.

Det är inte någon fråga om att Assad-regimen kommer att tillåtas att sitta kvar efter att ha dödat mellan 15 000 och 20 000 av sina egna medborgare.

Samtidigt kommer det att ta tid innan regimen slutligen faller. Vi får räkna på omkring tre år till, men knappast mycket längre.

Och när Assad-regimen slutligen faller så kommer trycket på mullorna i Iran att öka. Och efter det trycket på regimen i Saudi Arabien osv.

Vi lever i en helt ny värld än tidigare. Helt vanliga människor i Mellanöstern kan se och höra hur människor lever i västvärlden och jämföra med sin egen situation.

Diktatorernas och envåldshärskarnas, påvarnas och kungarnas tid är verkligen förbi.

Vilket är varför demokratirörelsen kommer att vinna i Syrien. Och när Assad-regimen slutligen störtas som kommer vi att ha fått ett helt nytt Mellanöstern på kuppen.

Pressklipp:

Nyheter – Nyheter,
Nyheter – Nyheter, Nyheter – Nyheter, Nyheter – Nyheter, Nyheter – Nyheter, svt.se – Världen, svt.se – Världen, Ekot, Ekot, Ekot, Ekot, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt

Svenska bloggar om: Mellanöstern, Syrien Assad, Syrien Jasminrevolutionen, Syria , Syria Internet , Internet Blackout , Protest , Syria Internet Blackout , Syria Internet Outage , Syria Internet Shutdown , Technology News, Bashar Assad, Syrien USA, Syrien Obama, Assad Obama, Damaskus Assad, Israel Syrien ,