Mobiltelefonerna förändrar Nordkorea, hur länge kan Kimregimen behålla makten?

Internet började göra diktaturer världen över oroliga, webben började skrämma dom och den mobila webben med dess sociala nätverk har gett upphov till den Arabiska Våren och dessutom få marken att skaka för det kinesiska kommunistpartiet.

Så när Kim-regimen i Nordkorea nu experimenterar med inhemska mobiler, visserligen helt avstängda från yttervärlden men ändå, så undrar man om det inte kommer att bli början till en utveckling som den i Kina där protester från mobilutrustade medborgare allt oftare tvingar regimen att backa i lokala frågor.

Alexander Martin skriver i Wall Street Journal om mobiler i Nordkorea, världens mest stängda samhälle: Mobile Phones Proliferate in North Korea
Regime Prohibits International Calls, but Technology Provides Growing Window on Reclusive Nation; Dialing for Sushi

The regime has been officially encouraging mobile-phone use for four years. It owns a 25% stake in Koryolink, North Korea’s only mobile operator. The foreign partner in the joint venture, Egypt’s Orascom Telecom Holding S.A.E. Orascom announced in February that the number of Koryolink’s subscribers had surpassed 1 million since it began providing service in December 2008.

The phone business provides money for the cash-strapped regime. Chinese touch-screen models for sale in Pyongyang can run as much as $400, according to a Korean resident of Japan who says he frequently visits the capital. All Koryolink mobile phones are prepaid, and subscribers need to buy extra minutes when those allocated with the fixed monthly fees run out.

Samtidigt skriver Chico Harlan i Washington Post om hur Kim Jongun har skickat trupper till gränsen mot Kina för att strypa nordkoreanernas flyktväg mot friheten: (som sen går till Vietnam och därifrån till Sydkorea.)

With crackdown, N. Korea puts a hold on defectors

As many as 20,000 additional soldiers have been dispatched to the Chinese border, according to Seoul’s Open Radio for North Korea, which has a network of contacts in the North. Those guards, threatened with punishment of their own, have become less willing to take bribes from would-be defectors, other aid groups say.

As a result, outside experts say, the number of North Koreans entering the South after a circuitous journey through China is plummeting.

Last year, 2,706 North Koreans came to the South. During the first half of this year, there have been only 751 — a 42 percent decline compared with the same period a year earlier.

Problemet är att för att det behövs mer än mobiltelefoner för att en demokratirörelse ska kunna rota sig. Det behövs också en infrastruktur med välbesökta portaler, SMS- och mikrobloggstjänster som Kinas Weibo där ett twittermeddelande kan läsas av hundratusentals abonnenter.

Och den infrastrukturen saknas helt i Nordkorea. Hittills i alla fall. Och för att en sån infrastruktur ska kunna utvecklas behövs en entreprenörskultur som redan existerar i Kina men som helt saknas i Nordkorea.

Trots det är det här en mycket intressant utveckling som säkert kommer att ge nordkoreanerna mersmak och leda till andra tjänster som på sikt kan komma att hota den brutala Kim-dynastin.

Ett exempel på hur en mobil infrastruktur kan komma att förändra det nordkoreanska samhället är de senaste översvämningarna och andra naturkatastrofer. Tack vare mobiltelefonin kan regimens censur få problem med att tiga ihjäl såna katastrofer, som för det allra mesta handlar om regimens totala oförmåga eller rent ut sagt ointresse av att administrera ett modernt samhälle.

Pressklipp:

svt.se – Världen,Ekot, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes

Svenska bloggar om: Mobiler, Mobiltelefoner Nordkorea, Koryonet Korea, Mobiler och frihet, Nordkorea, Kom Jongun