Det här är en...Mitt eget Uppsala, nu förvandlat och internationaliserat, i New York Times
Posted Under: Sverige
Jag är född och uppvuxen i Uppsala och flyttade därifrån när jag var 23. Av alla städer jag har bott i är det fortfarande den enda staden som är känner mig hemma i. Jag känner varenda gata och vartenda kvarter från Tegnergatan och Trädgårdsgatan där jag växte upp till Domkyrkan, Stora Torget, Slottet, Universitetet, som brukade vara regementet, söderut ner till Ekoln och norrut till Gamla Uppsala.
Jag har återvänt många gånger och vet att stan har förändrats i grunden, även om de gamla byggnaderna givetvis finns kvar.
Ingrid K Williams skriver i New York Times om det nya internationella Uppsala nere vid Centralen: In a Swedish City, Reinvention Under Ancient Spires – NYTimes.com
A generation ago, Uppsala’s population was overwhelmingly homogeneous. Today, over 20 percent of residents are either foreign-born immigrants or first-generation Swedes with two foreign-born parents.
….The international influence is visible all over town, …
Uppsala’s increasing diversity presents both a challenge and an opportunity for its social scene — an unusual one, thanks in large part to the university. Long a dominant presence in the city, students have tended to self-segregate by dining, drinking and partying in exclusive clubs called nations. As a result, for many years alternative night-life options for the larger population — tourists included — were limited at best.
But that appears to be changing, most visibly in the area surrounding the revamped train station, where outdoor cafes and casual bars now exist to cater to after-work commuters and young families, as well as students.
Det är kul att resa runt i världen men det känns oerhört tomt när det sista bandet med ens barndom obönhörligt klipps av med en smäll, som när en slottsport stängs med ett väldigt dån. Så var det när min mamma dog och den våning på Trädgårdsgatan som hade varit mitt hem i 40 år plötsligt inte längre fanns kvar. Och med den försvann även Uppsala.
Marion Dönhoff har skrivit just om den smärtsamma saknaden i sin bok Kindheit in Ostpreussen. I hennes fall kunde hon inte ens komma på besök som turist eftersom hela Östpresussen hade utplånats i krigets slutskede. En annan författare som har fångat samma känslor är Vladimir Nabokov som i sin exil lyckades återskapa det Ryssland han förlorat i sina böcker.
Ingrid Williams som har skrivit artikeln i New York Times har en mamma som liksom jag växte upp i Uppsala och sen flyttade till USA och som sen tog sin dotter med sig hem till sin hemstad.
Däremot tror jag inte att jag skulle bosätta mig i Uppsala idag om jag hade råd, vilket jag inte har.
Jag skulle inte ens kunna köpa den bostadsrätt som vi bodde i på Trädgårdsgatan. (Det var en hyresrätt då och inte alls speciellt lyxig)
Då skulle jag hellre bo i det kontinentala Malmö, i Tyskland, Schweiz eller kanske i Nice i södra Frankrike. För sanningen är att det är min familj och min ungdom och inte själva stan som jag saknar.
Men jag brukar göra virtuella rundvandringar på Hitta.se, klicka på Gatubild för att se hur stan ser ut idag.
Pressklipp:
Svenska bloggar om: Uppsala, New York Times Uppsala, Dagens Uppsala, Uppsala New York Times
Ingen frisk människa kan vilja bo i Tyskland eller Schweiz.
San: I ditt fall kan jag bara referera till vad jag redan skrivit tidigare.
http://www.usabloggen.se/2012/04/29/myt-eller-verklighet-trossatsen-om-amerikansk-exceptionalism-och-dess-kritiker/comment-page-1/#comment-35593
Jag förstår hur du känner, för jag har upplevt ungefär samma sak. Föräldrarna är döda, bostaden förändrad. Allt runt omkring barndomshemmet ändrar sig. Den kära Slussen där man hållit till ska förändras. Ingenting får vara som det var.
Jag är inte förvånad att du gillar Malmö, jag trivs jättebra där när jag besöker min son. Det är en underbar stad.
Lennart: Ja Nice vore inte helt fel. Där skulle jag också kunna tänka mig att bo. Det är bara ett litet aber, de pratar franska och det är inte riktigt min grej.
Trots att jag besökt Frankrike några gånger kan jag max tio ord på franska.
Bosse
Nu förstÃ¥r jag inte alls vad du syftar pÃ¥. Men nu bör jag i Schweiz, sÃ¥ lite vet jag väl. Utan konkurrens det mest inskränkta och rasistiska ställe jag besökt. Jag räknar dagarna. Googla “Die Roma kommt” sÃ¥ fÃ¥r du smakprov pÃ¥ ett stycke schweizisk journalistik i landets största nyheysmagazin.
“Kommen”, Damn you autocorrect
San: Nej jag förstår att du inte förstår.
Nåväl nu har jag inte så stor erfarenhet av just Schweiz så jag ligger lite lågt med just det. Däremot har jag en hel del erfarenhet av Tyskland och inte har jag märkt att folk är annorlunda där än på andra platser. Skitstövlar finns överallt liksom det finns bra människor världen över. Det brukar funka bara man inte tar med sig sina egna eventuella fördomar om landet man besöker för i sånt fall kan de bli en självuppfyllande profetia. Men som sagt jag ska inte uttala mig om just Schweiz för jag har ingen nämnbar erfarenhet av landet ifråga.
San says:August 12, 2012 at 5:54 am
Ingen frisk människa kan vilja bo i Tyskland eller Schweiz.
Såå, du har alltså inte frisk San?
Har skulle vara är
Barbro: Ja precis, det är en stor och ofta hjärtskärande omställning i livet. Och Slussen är ett bra exempel.
Bosse: Precis, allt beror på hur man vill leva sitt liv och vad som man anser är viktigt. Mina kinesiska vänner här i Silicon Valley återvänder ofta till Kina eller Taiwan, men det beror givetvis på att de har sina familjer där, är uppvuxna där och förstår sig på samhället. Det är samma sak med mig och Europa. Jag känner mig hemma där helt enkelt.
Christer W
Jag vill inte leva här. Jag håller näsan under 2013 (då jag fö bara kommer att vara här under helgerna) sen flyttar vi. Gud ske lov!
Bosse
Heter man Bosse så kanske man inte uppfattar tyskar som skitstövlat. Det beror troligtvis på vem man är och hur man ser ut.
San, varför plågar du dig själv. Du har ju alltid valmöjligheten att flytta, du är väl knappast livegen, eller.
CW: Jag bor inte på min drömplats (lååångt därifrån) men en mängd faktorer (familj, vänner & arbete mm) gör att jag förmodligen gör bäst i att bo här ändå. Gör det mig livegen?
Roger, det finns ju plus och minus och du tycker att plusen överväger. Om minusen övervägde, vad skulle du göra då?
San: Jag tror inte att man uppfattar alla innevÃ¥nare i nÃ¥got land som “skitstövlar” vad man än heter. SÃ¥na stereotyper har jag inte trott pÃ¥ sen jag var liten pilt, om ens dÃ¥. Och jag har själv aldrig hetat Bosse.
San: Vad man tycker om andra människor är alltså beroende av vad man heter, är det rätt uppfattat?
Nej jag förstår att det inte var så du menade, fast det onekligen ser ut just så på det du skrev.
SÃ¥ dÃ¥ tror du att livet är lätt och ledigt bara man heter Bosse alltsÃ¥ (underförstÃ¥tt är svensk med ett svenskklingande namn)? Nu är du väl ändÃ¥ lite naiv? Tror du att jag aldrig fÃ¥tt skit av andra människor för min kultur och mitt ursprung bara för att jag är svensk? Tror du att rasism aldrig kan riktas mot svenskar? Under den tid jag höll till i Partille fick jag mÃ¥nga gÃ¥nger veta att jag var en “svennejävel” men det skulle väl ha varit rätt löjligt av mig att stämpla gruppen Partillebor som skitstövlar. De allra flesta är ändÃ¥ vanliga hyggliga människor. Som sagt det finns skitstövlar överallt men jag har aldrig upplevt att de nÃ¥gonstans är i majoritet.
Bosse: Jag tolkade som att San menar att det är lättare med rätt hudfärg (VIT) och inte namn (Bosse) eller nation (Svensk)?
CW: Ja, jag tycker plussen överväger (marginellt). Eftersom San är där han är, så tolkar jag det som att hans plus överväger också och inte som att han är livegen.
Personligen har jag inga problem med vare sig Tyskar eller Boråsare, men Borås, allvarligt, det är väl inte någons drömplats
.
roger: Jodå jag har nog aldrig trott att han ansåg namnet viktigt
Men vad jag menade med mitt inlägg var att “rätt” hudfärg beror helt och hÃ¥llet pÃ¥ vilka personer man träffar och i vilket sammanhang. Att vara vit är absolut ingen garanti för att man inte kan bli utsatt för rasism, men det förstÃ¥r du säkert. Att man blir utsatt för rasism av vissa individer är heller ingen anledning att dissa alla människor med samma etniska tillhörighet som rasisterna ifrÃ¥ga.
Bosse: Precis som du säger, man får aldrig skära alla människor över en kam. Jag träffar ständigt människor som inte alls uppför sig eller har de åsikter jag hade trott. Det förvånar mig att San som annars brukar vara mycket logisk och förnuftig verkar göra det i det här fallet.
Roger: Jag har faktiskt varit i Borås på vägen till Götet och det var inte alls dumt. Sov t.o.m. över där. Borår är kanske inte riktigt i samma klass som San Francisco, Bollnäs eller Hofors, men i alla fall inte alls dumt.
Borås, det är lika med hala lakan. Glatta linnélakan gav den obehagliga känslan av risken att halka ur sängen.
Lennart, du borde rimligen ha rÃ¥d Ã¥ köpa dig en bostadsrätt i Uppsala? Kanske inte pÃ¥ finaste gatan, men ändÃ¥ hyfsat centralt – din kÃ¥k i Silicon Valley mÃ¥ste vara värd en hel del?
Oraklet: Jag vet inte. Min villa här i Silicon Valley är värd aningen över en miljon dollar just nu. Så du har antagligen rätt. Jag kollade för ett par år sen och blev förvånad över priserna. Allt hänger givetvis på växelkursen.
Jag har alltid rätt
för din villa kan du få den fetaste av bostadsrätter i Uppsala, om uppgifterna stämmer om ditt husköp stämmer som jag får fram när jag söker på ditt namn och du inte har tagit ut några större nya lån på huset så kan du köpa den här lägenheten t.ex. :
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-7rum-svartbacken-uppsala-kommun-svartbacksgatan-98-b-4077242
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-5rum-centrum-uppsala-kommun-skolgatan-22-b-3886789
Oraklet: Intressant, fast då tillkommer månadsavgift också. Har du också en aning om villapriserna i Uppsala?
Lennart. Kolla hemnet.se där finns nästan alla svenska bostadsrätter och vilor ute på en sajt. Tt starkt tips!
I avgiften ingår drift och underhåll, kostnader som du även har för ditt hus. Där ingår även räntor på lån som föreningen har, men med tanke på de relativt låga avgifterna i de här exemplen så har föreningarna troligen knappt några lån.
Bostadsrättsföreningar är ett jäkla otyg. Det enda folk köper är rätten att bo, föreningen äger lägenheten. Går föreningen i konkurs så är det fordringsägarnas intressen som bevakas och skyddas och bostadsrättsinnehavaren blir i bästa fall hyresgäst
Köp hellre en villa eller om möjligt ägarlägenhet.
Vad skiljer en ägarlägenhet från en bostadsrätt?
Bostadsrätten är en nyttjanderätt till en bostadslägenhet och vilar på en föreningstanke. Nyttjanderätten är knuten till en andel i den förening, bostadsrättsförening, som äger det hus där lägenheten är belägen. Innehavaren av bostadsrätten innehar alltså inte lägenheten med en direkt äganderätt. Medlemmens rätt att själv förfoga över huset eller lägenheten är i flera avseenden begränsad. Det krävs till exempel särskilt tillstånd för upplåtelse i andra hand, och för att en överlåtelse ska vara giltig måste förvärvaren normalt beviljas medlemskap i föreningen. Medlemmen kan förlora sin nyttjanderätt i vissa fall, till exempel om han eller hon har åsidosatt betydelsefulla skyldigheter gentemot bostadsrättsföreningen eller annan. En stor del av en bostadsrättshavares inflytande utövas gemensamt med andra; genom att den enskilde är medlem i den bostadsrättsförening som äger det hus där lägenheten finns.
En ägarlägenhet är en fastighet som innehas med en direkt äganderätt. Precis som när det gäller vanliga småhus är utgångspunkten att ägaren har rätt att självständigt förfoga över fastigheten, till exempel genom att överlåta, pantsätta och hyra ut den. Innehavaren av en ägarlägenhet har alltså större möjligheter att självständigt förfoga över sin lägenhet i rättsligt hänseende än en bostadsrättshavare.
Christer: Tack för en mycket bra beskrivning, jag har också hört en hel del ofördelaktigt m bostadsrätter.
Christer W:
Du är överdrivet rädd för BRF. centrala BR i attraktiva städer – som de jag länkade till gÃ¥r aldrig i konkurs, sÃ¥ länge de inte är överbelÃ¥nada – vilket dessa inte är. Man kan inte bli av med bostadsrätten hursomhelst, jag vet exempel där ägaren grovt Ã¥sidosatt sina Ã¥taganden, men ändÃ¥ kunnat bo kvar i flera Ã¥r – det ska extremt mycket till för att bli utsparkad, och även om du blir det sÃ¥ fÃ¥r du pengarna frÃ¥n försäljningen av din lägenhet.
Ägarlägenheter är änsålänge ovanligt i Sverige, i Uppsala finns det mig veterligen inte några.
Vad man ska upp med bostadsrätter är i mindre städer, och sådana föreningar som är högbelånade, där kan priserna haverera. De föreningar där möjligen byggts till nya lägenheter (extremt ovanligt) samtidigt som beståndet i övrigt är nedgånget, då kan du som köpt de nyproducerade få pröjsa för att övriga vill rusta upp sina lägenheter.
Det finns en överdriven rädsla för bostadsrätter, hade det varit så dåligt hade man aldrig sett de priser som betalas i Stockholm t.ex.
Oraklet, Christer, en intressant diskussion. Det här är något som jag har tänkt litet på,och jag har sett både för och emot bostadsrätter.
Finns det andelslägenheter i Sverige, dvs om man bara vill vistas där säg en månad om året?
Oraklet, min uppfattning har inget att göra med rädsla utan vilket som är juridiskt bäst för den enskilde.
L:
Så vitt jag vet så finns dom i fjällvärlden,men jag är ingen expert.(Andelslägenheterna).
Personligen kanske inte vad skulle kunna tänka mig.
Det finns biliga sommarstugor till reahyrpris tex offseason,eller goda vänner som åker till Spanien vintertid eller som jag som är i Sthlm hela sommaren med en kåk i Götet.
Bara att känna sig för.
Bossebus, andelslägenhet är precis vad det säger. Andelsägaren äger inte själva lägenheten utan en andel i fastigheten, till skillnad från ägarlägenheter.
I en ägarlägenhet äger var och en sin del av fastigheten(lägenheten). Gemensam utrymmen regleras ofta genom en samfällighet.
Bostadsrätter, fastigheten ägs av en förening i vilken man är medlem och har en nyttjanderätt.
Ägarlägenhet är nog den vanligaste formen utan för Sverige. Ofta får köparen inredda själv med kök och bad/dusch.
Den svenska formen av bostadsrätter existerar knappt utanför Sverige.
Jag anser att även hyreslägenheten är en bra bostadsform och fyller ett stort behov.
Bossebus, andelslägenhet är precis vad det säger. Andelsägaren äger inte själva lägenheten utan en andel i fastigheten, till skillnad från ägarlägenheter.
I en ägarlägenhet äger var och en sin del av fastigheten(lägenheten). Gemensam utrymmen regleras ofta genom en samfällighet.
Bostadsrätter, fastigheten ägs av en förening i vilken man är medlem och har en nyttjanderätt.
Ägarlägenhet är nog den vanligaste formen utan för Sverige. Ofta får köparen inredda själv med kök och bad/dusch.
Den svenska formen av bostadsrätter existerar knappt utanför Sverige.
Jag anser att även hyreslägenheten är en bra bostadsform och fyller ett stort behov.
CW:
Håller helt med,ombildning av hyresrätter pågår dock i rasande takt.
Själv har jag ett hus pÃ¥ “fri grund” och är medlem i en samfällighet som sköter sopor,vatten in/ut,garagen,allmänna ytor,kabeltv mm.(Arbetsplikt 2ggr per Ã¥r).
För mig ett bra alternativ med tredubbel boyta och tomt jämnfört med liten etta i centrum.(Prismässigt).
Betalt och klart dessutom. Underhåll får jag/frun betala själv naturligtvis.
Kollektivtrafik ca 20 minuter till centrum.
Jaja,bara som lite jämnförelse.